I dag kommer en ny gästbloggare, en av mina bästa väninnor Anna som nu har ätit LCHF i 1 år och vill berätta sin historia här! Jag tycker att Annas historia är väldigt inspirerande och jag hoppas att den hjälper många av er där viktminskningen tar lite tid! Dela gärna inlägget på er facebook, för jag tror många blir inspirerade!

Ja det kan nog bara sammanfattas som en berg och dalbana men också ett år då jag kom fram till många insikter om mig själv.
Många hälsovinster och annat spännande har jag fått på köpet.

Om vi börjar från början så har jag i hela mitt liv bantat. Jag har haft viktproblem sedan tidiga tonåren och alltid försökt att göra det lätta. Givetvis berodde detta på okunskap och hur påverkade vi är av vår omgivning. Ät mindre, använd pulver, akta dig för fett. Alla är experter känns det som ibland och frustrationen blir enorm när man inser att det som verkar funkar för alla andra funkar inte för mig. Nu i efterhand förstår jag att det nog inte funkade för många men då kände jag mig ganska ensam. Misslyckanden började redan då till smygätande och ett slags matmissbruk, en av årets insikter. I perioder åt jag och i perioder svälte jag mig.

När jag blev äldre fick jag ett betydligt sundare förhållande till mat men då var skadan redan skedd. Hur nyttigt jag än försökte äta och försökte träna så hände ingenting. Efter veckor utan minsta minus på vågen så började jag äta för lite igen i desperation och när inte ens det hjälpte började jag leva som vanligt igen vilket resulterade i ytterligare 5-10 kilos viktuppgång. Vid denna tidpunkt så vet jag inte ens om min närmsta omgivning trodde mig för alla vet ju att om man äter mindre än man förbrukar så går man ner, men icke denna jobbiga kroppen, den bara vägrade.

Förra vintern så gick jag och bröt min fot. Det var en ganska komplicerad operation och det var en jobbig upplevelse på sjukhuset och även efter det att ligga fast i soffan med stort gips. Inte lätt att hoppa nyopererad på kryckor med min övervikt och dessutom helt otränad. Usch vilken hemsk upplevelse. Då bestämde jag mig för att nu får det räcka. Jag måste försöka hitta vad som funkar för min kropp. Och eftersom jag är så lyckligt lottad att ha Åse som väninna så började det gå upp ett ljus över vad som var fel. Jag åt inget fett och fick inget bränsle, åt fullkornsprodukter och tyckte jag var duktig med det.

Eftersom man ofta hör att LCHF är så effektivt, och det är det för många, så tror man i början att nu kommer jag gå ner en massa och snabbt. Men icke denna kroppen som först behövde ca 6 månaders läkning innan vikten började ramla av i högre takt. Men eftersom jag redan från början började må så mycket bättre så bestämde jag tidigt att detta är en livsstilsförändring så vikten fick ta sin tid. Allt som försvinner är ju borta för gott och då gör det inget att det tar lite tid. Ändå stod jag där varje fredag på vågen och hoppades. Minus, plus, upp och ner. Efter ett par månader så hade jag bara gått ner ett par kilo. Som tur var så förklarade Åse att min kropp behöver den här tiden plus att jag stressar mycket vilket påverkar viktnedgång men det kommer att vända. Åh vad du är klok Åse. Skam den som ger sig men efter ungefär 6 månader så började kroppen ge med sig. Den förstod att den alltid fick mat och kunde lugnt släppa från sig fett.

I julas hamnade jag på en liten platå och det hände inget på vågen. I vanliga fall hade jag enkelt kunnat ge upp men nu vet jag att kroppen tar det i den takt som den klarar och mår bra av. Det visade sig dessutom att efter platån har kroppen satt fart ordentligt och denna veckan hade jag gått ner 1,8 kilo. Lika mycket som det tog mig 2-3 månader i början.

Nu har det gått ett år och den totala viktminskningen ligger idag på 21,3 kilo. Ett alldeles fantastiskt resultat för mig. Men konstigt nog är det inte det absolut viktigaste utan det är mycket saker som jag har vunnit på denna kosten.

• Jag har högt blodsocker men håller det i schack med LCHF. Behöver inga mediciner.
• Mår otroligt bra i magen
• Är pigg och orkar mycket mer
• Har ett jämnare humör
• Har gått ner över 21 kilo
• Har blivit av med mitt sötsug och behov av att kvällsunna mig
• Känner mig alltid lagom mätt och nöjd, blodsockret i balans
• Och det viktigaste av allt, jag har blivit en bättre mamma
Detta har jag blivit pga allt i listan ovan och det är verkligen en härlig känsla.

Så alla ni som kan känna igen er i min historia, ge inte upp, det kommer att vända om man bara har tålamod och fokuserar på att det inte bara handlar om vikten utan att faktiskt höja sin livskvalitet. Jag ser verkligen fram emot att se vad mitt andra LCHF år kommer att föra med sig.

Uppdaterat 24/11-2012: Anna har nu gått ner 46 kilo och har enbart 4-5 kilon ner som hon gärna vill gå ner!