Tusen tack för era peppkramar! Det känns heeeelt fantastiskt! Dels känns det så underbart att känna sig fin igen, att inte vara fången i en kropp som inte känns som min längre och en stor vinst är också att jag inte längre har bantartänket utan att jag idag gör smarta val ÄVEN när jag har lösare tyglar som i helgen.
En del av mina problem har ju varit att jag inte kunnat hantera situationer utanför vardagen.
Jag hade ju sparat i veckan inför helgen i Stockholm och även om jag givetvis inte kunnat hålla koll på pointsen till 100% så har jag uppskattat och det har fungerat, men jag har ju ändå ätit och druckit det jag velat ha fast gjort smarta val. Och det känns skönt att vågen står på samma efter helgen och att jag inte har dåligt samvete som jag skulle ha haft om jag ätit för mycket men jag känner att jag verkligen unnat mig gott fast inom ramarna!
Svärmor tyckte jag åt hela tiden och kunde inte förstå hur jag kunnat gå ner i vikt, men så är det ju – man äter sig smal! Och är det något jag varit noga med denna gången så är det att äta minst 6 gånger per dag med högst 3 timmars intervall.

Idag är det exakt 1 månad kvar till Kreta och det känns inte såååå avlägset att jag kanske hinner hamna på 56 innan jag åker, eller åtminstone 56,9 😉
Jag har uppdaterat måtten idag också och nu är det totalt 75 cm jag minskat (bara räknat ett lår, inte två)

Att slaviskt hålla mig till mina points är inga problem!
Jag är ju ett kontrollfreak, en strukturmänniska. Det är när något händer UTANFÖR planerandet som jag prövas.
Som i går. Lillasyrran fyllde år och hon hade inte tänkt att ha något av diverse anledningar så storasyrran smsade runt 06.00 (japp vi är uppe med tuppen i vår familj) att vi väl kunde överrasska henne på kvällen så syrran skulle lura dit henne hem till sig och så skulle vi fika och bara snacka skit en stund.
Jag sparar ju redan om vardagarna nu inför helgen i STHLM så jag hade inte råd att avsätta några points till sötsaker.

När vi kom hem till henne hade syrran bakat två jättefina tårtor med banan och kiwi på och jag kände att jag bara måste få äta lite tårta, dels av social aspekt och för att jag måste lära mig att hantera oplanerade situationer.
Jag tog två lagom bitar, det var bara tårtbottnar, lite sylt, liiiite grädde och färsk frukt på.
En chokladask öppnades och jag tog en bit.
Men direkt så börjar en liten tanke födas att ”Äh jag kan lika gärna äta mkt mer av allt det här, nu när jag ändå överskridit”
Att det ska vara så svårt? Men nu klarade jag ju av det och det känns så skönt!