Jag erkänner

3 november, 2009

…jag känsloäter 😉
Fick en rejäl allergireaktion igårkväll/natt över min kirurgrejp, bytte tillfälligt från min vanliga kirurgtejp (som jag får av min Dr) till ”vanlig” tejp köpt på apoteket och reagerade på alla cylindrar. Nässelutslag över halva kroppen och en helvetiskt klåda, men fullmatad med kortison och antihistamin så är det mkt bättre nu! Men då kommer vi till det faktumet att ikväll kände jag mig extra ”förtjänt” av mys, så det blev grillade smörgåsar fyllda med gorgonzola, lufttorkad skinka, röd pesto, tomat och goda kryddor och ett glas rött 😉 Till det en smarrig avokadosallad med balsamico.
Vår goa granne (Familjen från Kroatien -5 åringens bästa kompis mamma) kom in i eftermiddags med egengjorda smördegsbakelser, givetvis ville vi inte låta de gå till spillo så det blev en sådan (iofs väldigt småååå bakelser) till efterätt.
3-4 pepparkakor med ädelost till efter det.

Vad jag vill komma till är, att det finns paranteser i vårt matschema och det ÄR helt ok. Vi är många som måste avdramatisera det ”onda” och det ”goda” i vår mathållning och försöka se mat som balanerad njutning. I morgon är en annan dag. Jag kommer inte trycka i mig en massa godis,  halva pepparkaksburken för att detta inte blev en optimal matdag utan njuta av det som är, sätta punkt och fortsätta med gott humör i morgon!

IMG_3798_1

IMG_3802

42 kommentarer
0

42 kommentarer

Betania 5 november, 2009 - 22:06

Det är så skönt att du skriver precis hur du är och gör för det avdramatiserar verkligen allt. Det är väl egentligen självklart, för alla, att livet innehåller både vardag och fest och det går inte att hålla alla utsvävningar till lördagar. Trots det går det ju att få balans i tillvaron! Har två frågor: Har du vägt dig på sistone eller har du nåt datum du ska väga dig igen? Bara nyfiken på hur det går nu när du är i jämnvikt. Sen undrar jag om motion, du skrev i somras att du börjat powerwalkat och planerade att börja på friskis. Nu förstår jag att du inte tränar när du opererats osv men har du några tankar kring detta framöver?

Kram!

Svara
Åse 5 november, 2009 - 22:24

Ingen ny vikt än, kommer! 🙂
För mig har vikten blivit så oviktig *S* Att jag hellre känner av på kläder etc. Jag kan tycka att det är stressande med just vikten, så jag hålle rmig från vågen så länge jag kan.
Men någon höstvikt kommer!
Jag har tänkt att börja träna på Gym/Friskis efter årsskiftet!

Svara
jenina 5 november, 2009 - 21:49

kanonbra jobbat Åse. Du har blivit så klok!! Balans i
(mat)-livet är en skön känsla.

Svara
Gabriella 5 november, 2009 - 16:46

Känner igen mig så väl. Mat är mycket belöning, tröst, mys, det där lilla extra. Och du är klok när du säger att man måste (försöka) uppnå en balanserad njutning. Tillåta sig att njuta utan världens ångest som resulterar i överätning.

Tycker att lchf-kosten har hjälp mig att få en mer balanserad och sund inställning till mitt ätande. Jag har i flera månader varit livrädd för att ens testa att unna mig något utöver lchf-kost, varit tok strikt, då jag trott att minsta avsteg skulle trigga suget och innebära att man återigen ramlar i överätningsfällan. Tok strikt har funkat bra för mig på den punkten att jag klarar mig bra och mår toppen utan att kolhydrater, men har saknat det där lilla extra, att köpa något gott till fredagsmyset. Det har känts som om en dimension av mitt liv liksom gick förlorat med stor saknad. Räckte inte att köpa en god ost, underbart kött eller läcker såser. Kände att mitt ”belöningscentra” behövde triggas av socker, inte för något sockersuget utan mer för att få….f-n vet inte hur jag ska beskriva det…men bara få känna en belöningskick liksom. Låter flumigt men kanske förstår du hur jag menar. 🙂

Men den senaste månaden har jag två fredags kvällar unnat mig lite kolhydrater till middag och lite godis till myset framför tvn. Och peppar peppar…än har jag inte haft några som helst problem att både lämnat kvar godis i skålen eller att igen hoppa på lchf-kosten dagen efter. Det har känts så bra, både stolt över mig själv och en stor lycka över att min kropp kanske har fått en liten balans till ätandet. *hoppas*

Oj blev en lååång kommentar. 🙂

Tack för en underbar blogg och stor kram på dig för all inspiration och kloka ord.

Svara
Åse 5 november, 2009 - 17:46

Förstår dina tankar absolut!! Och de stämmer bra överens med både egna tankar och egna erfarneheter. Genom att äta lågkolhydrat allt som oftast så kan jag ha de där dagarna med extra kokhydrater/socker utan att tappa fotfästet. Jag vill INTE vara utan dem, jag vill inte vara utan det jag anser vara lite extra gott, men man måste hitta den där balansen.
Om man dramatiserar livsmedel och situationer för mkt så blir de just laddade – överätning och frosseri blir ofta summan då, åtminstone för mig.

I kväll blir det LCHF fläskpannkaka Muuuuuums! Äter strikt LC nu till söndag då det kommer bli både smörgåstårta och prinsesstårta! huuuujedamej ;))

Svara
Gabriella 5 november, 2009 - 20:48

Håller helt med, gäller att försöka avdramatisera och ha ett avslappnat förhållande till sitt ätande. Slappna av men ända hålla kontrollen på något vis. 🙂

Fläskpannkaka a’la lchf lät gott, har jag inte testat, lägg gärna upp receptet framöver, alltid kul att få inspiration till nya maträtter.

Svara
Millan 5 november, 2009 - 14:37

Du är förståndig du 🙂
Men det är så lätt att ta till mat vad det än gäller. Fira, trösta, roa, sysselsättning, umgänge…… listan kan bli såååå lång.
Men har man som du lärt sig att äta nåt mindre nyttigt då o då o sen sätta punkt o gå vidare så har man kommit väldigt långt. Mitt mål är att ta mig till min idealvikt o SEN ska jag kunna göra så oxå 😀

Svara
susannemw 5 november, 2009 - 13:50

Du är ju bara UNDERBAR Åse!!!!! ♥

Svara
annicap 4 november, 2009 - 21:47

Du har ett sunt tänk, Åse!

Ha det bäst. Kram!

Svara
jennyh 4 november, 2009 - 21:39

Jag är också en känsloätare på gott och ont! Jag har så svårt att komma in i rätta tänket igen. Maten går jätte bra! Det är allt annat som inte går lika bra, godis, fikabröd mm. Har tyvärr ingen motivation alls just nu och då funkar det ju inte så bra.

Svara
Kristina 4 november, 2009 - 14:27

Hej!!

Att erkänna för sig själv är precis vad man bör göra. För hur ska man annars kunna ”förlåta” och gå vidare?!
Livet är fullt av frestelser o gör man medvetna val gällande detta så är det en stor framgång!!

Tycker du är fantastiskt duktig!! En otrolig inspirationskälla!!

Ha en bra dag!! KRAM

Svara
FairyDust 4 november, 2009 - 13:55

Hel rätt tänkt och riktigt sund inställning!
För mat, gottis, frestelser kommer finnas runt oss hela livet vare sig vi vill el inte, och man måste hitta en balansgång i allt detta.
Är inte lätt men man får försöka varje dag, och nästa dag och nästa dag,nästa dag = ett liv
Sedan blir vissa dagar bättre än andra men är så livet är, upp och ner, ner och upp.
Men bara man försöker så räcker det långt bättre än att ge upp och strunta i allt bara för en dag el två går dåligt(tagit mig många år att förstå och använda det tänket skall tilläggas)

För livet skall ju kunna levas med både njutning och gott men inte för mycket så det förstör för en, utan i lagoma mängder och det är inte alltid lätt, inte för mig iaf.

Men faller man av vägen så upp på den direkt nästa dag, så är det helt okej att man faller av ibland, och DAMN vad det kan vara kul att falla av ibland, så länge man vet vilken väg man sedan skall fortsätta på ;O))

Smördegsbakelserna ser ju huuuur goda ut som helst, vad är det för fyllning?
Kram

Svara
Carina 4 november, 2009 - 12:46

Låter som en sund inställning tycker jag… Inte lönt att gräva ner sig! Ny dag nya tag!!=)//Carina

Svara
1 2 3

Tack för att du ger feedback!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.