Här är min historia och mina tips!

3 januari, 2013

Jag har ju lovat att vi ska snacka mycket viktminskning här i januari.
 Jag tänker dela med mig av mina tips och vad som fungerat för mig och därför tänkte jag börja med mig själv och berätta min historia och främst min LCHF historia.
Jag har alltid vart en belöningsätare, dvs jag har aldrig tröstat mig med mat utan jag har ätit socker och mycket kolhydrater för att fira, njuta, höja tillfredsställelsen.
 Jag har aldrig varit sockerberoende men socker och snabba kolhydrater (speciellt tillsammans med fett) har varit den ultimata belöningen. Ju mer socker och stärkelse jag åt, ju mer bekräftade jag min hjärnas behov av detta och desto mer behövde jag för att känna mig belönad. Så fungerar våra hjärnor.
När jag åt lågfett och lågkalorimat så kretsade alla tankar kring mat och jag klarade av att viktminska just för att jag har en sån jäkla anamma. Men så fort jag inte hade kontrollen (som med pointsmodellen) så överåt jag rejält och tänkte alltid ”I morgon är en ny dag och DÅ minsann..”
Ofta slutade det ju med några pluskilon som jag sedan bantade bort igen och så där höll jag på.
När jag hittade lågkolhydratkosten så var mina främsta vinster att jag höll mig mätt och nöjd och att suget inte var lika framträdande. MEN första året överåt jag ofta även på LCHF och det är lite det som jag tror är problemet för många. Vad beror detta på? Jo det beror på att när man varvat svält med överätning eller överhuvudtaget ofta överätit så har ens hungers och mättnadshormoner (ghrelin och leptin) kommit i obalans och därför är det inte bara så att ”Ät tills du är mätt!” som många säger när det kommer till LCHF. Dessutom, har du varit en belöningsätare så kommer du antagligen att fortsätta vilja belöna dig med mat och godsaker fast numera i LCHF-kostym!
Vad behöver du? Jo du behöver styra om dina vanor och programmera om hjärnan!
 Först och främst, se till att äta 3 gånger om dagen om du precis lagt om kosten till LCHF – skippa mellanmål!
Varför ska du skippa mellanmål? Jo, för du kommer med största sannolikhet inte behöva det för att få i dig tillräckligt med energi! Glöm alla som säger att du ska äta fem ggr per dag, det behövs kanske när du äter lågfett och spannmål (eftersom energin tar slut fortare då!) men äter du mat som mättar, som fett och protein så har kroppen ett bränsle som håller längre. Dessutom så varenda gång du äter något så kommer du att få en ökning av insulin (även på LCHF!) och det är när insulinet är lågt igen som du fettförbränner (då ökar glukagon som är fettförbrännande) så stoppar du något i munnen i tid och otid och speciellt när du inte behöver det (generellt på lchf) så avbryts detta. 
I mitt fall innebär det dessutom att jag äter mer när jag äter ofta för det ökar mitt sug (mkt vill ha mer som det heter!)
Att äta oftare skulle innebära en snabbare ämnesomsättning är en myt! Det är den totala mängden per dag som spelar roll, inte hur ofta vi äter. Generellt på LCHF äter vi fler ”kalorier” på en måltid, dvs behöver vi inte fylla på med mellanmål!
När det kommer till portionerna så kan de behövas se över.


Vad är en normal portion?
Jo, ca 125 gram protein (1 laxfilé, 2 pannbiffar, 1 kycklingfilé, 1 korv, 2 ägg, 1 köttbit. Man brukar säga en handflata med fingrar.
Lägg till sås gjord på grädde eller creme fraiche och då är 0,5 till 1 dl lagom. Har du smör eller bearnaise eller anna fet dressing så är 2-3 msk lagom.
Gör du en gryta eller gratäng etc så lägg upp som en knuten hand. Addera sedan till en handflata med fingrar av ovan jord grönsaker.
Till dagens första mål (frukosten) så tycker jag personligen att ägg är det absolut bästa! Ägget är komponerat så att den innehåller alla viktiga vitaminer förutom C-vitamin och den har en perfekt proteinsammansättning vilket gör att mättnaden sitter i länge. En omelett på 2 ägg, 1 msk vispgrädde, lite ost och skinka och gärna stet i kokosfett är perfekt. Givetvis kan du äta annat men det är bara ett exempel på en bra frukost.
Vi kvinnor vill generellt ha en lättare frukost så därför är det många som hellre vill äta yoghurt med nötter och bär men för de flesta så är detta ett sämre alternativ.
Du behöver inte vara rädd för kolhydrater, det är lite lustigt hur vissa räknar varenda kolhydrat och petar bort majs, ärter, morötter och nåde om det ligger en bit potats på tallriken men sedan har de inga betänkligheter på att äta mörk choklad, lchf bröd gjord på mandel och andra LCHF efterrätter.
Kolhydrater är inte av ondo men socker och vetemjöl och mycket spannmål är!
Viktminskar du så är det en bra idé att ta bort socker, mjöl, potats, rotfrukter och frukt så långt det går men du fördärvar ingenting om du råkar få i dig en potatis. Problemet är snarare OM du triggas till att överäta när du äter viss mat. Mentalt eller/och fysiskt.

Personligen är mjölmat det som triggar mig värst. Och äter jag för mycket kolhydrater så blir jag hungrigare och mer sugen.
Det är nyckeln i varför LCHF fungerar för många: Man får i sig mindre energi (färre ”kalorier” fast jag inte gillar att prata kalorier) för att fett och protein mättar bättre och man fettlagrar inte så enkelt när man äter mycket lite kolhydrater. Man får även också generellt bättre känslighet för leptin och ghrelin som styr mättnad och hunger när vi tar bort kolhydraterna.
Och detta är viktigt: För många som har fungerande mättnads och hungersignaler så kan man generellt äta lite mer kolhydrater för man slutar äta i tid! Även om man viktminskar. För någon som är överviktig så är det en bra idé att vara mer strikt.
Detta är givetvis om du inte är sockerberoende (men de flesta är inte det utan har bara svårt att handskas med socker)
För egen del, så kunde jag överäta även LCHF-mat i början och jag pendlade en del i vikt de första två åren. Detta hade med mitt belöningsätande att göra – maten var ju god! Så med andra ord behövde jag ta till en ny strategi – bara LCHF kost var inte tillräckligt för mig. Spelade ingen roll hur strikt jag än åt!
Jag började då med periodisk fasta, det innebär att man senarelägger sin frukost till (oftast) 12. Den faktiska anledningen är att när man vaknar så är kortisolet som högst ca 45 minuter efter man har stigit upp (och ja då man äter frukost!) och tillsammans med insulinstegringen man får så upplever man (jag och många med mig) att man blir hungrig ganska fort igen och därmed är mer glupsk. Jag är mycket mer hungrig om jag äter en tidig frukost. Jag är ingen expert på PF jag vet bara att det fungerar klockrent på mig! Jag blir mindre glupsk av att skippa frukost och jag viktreglerar bättre. Jag är totalt ohungrig tills jag äter min första måltid då vid 12 tidigast. Här kan ni läsa om PF.
PF är ingen bantningsmetod men kan vara ytterligare ett verktyg att mättnadsreglera!
Jag är inte supernoga med tiderna utan jag äter frukost mellan 12-14 och sedan äter jag generellt bara en gång till på kvällen, men ibland blir det fyra gånger! Givetvis äter jag tillräckligt då och av mat som mättar och går aldrig hungrig.
Men har man nyss lagt om kosten till LCHF så tycker jag man ska vänta med periodisk fasta! Då kan det viktigaste vara att skapa en trygg kropp med mat tre ggr per dag i lagom mängder.

Var är jag i dag? I dag så har jag en kropp och en hjärna som samarbetar. Mina hungers och mättnadshormoner fungerar igen (pga LCHF!) och det gör att jag i dag kan äta lite mer liberalt (undviker dock alltid mjölmat, tillsatser och socker)
Jag använder PF som verktyg.
I mitt fall hade inte LCHF fungerat för viktminskning om inte jag insåg att jag fortfarande överåt på LCHF och belönade mig. Jag behövde lära min hjärna vad en normal portion var och jag behövde fundera kring VARFÖR jag åt:
1. Hunger eller Sug? Tristess? Belöning?
Detta var av stor vikt för mig! Analysera varför du äter!
När jag åt en måltid så ansträngde jag mig att äta lååååååååångsamt, då insåg jag att jag blev ju mätt ganska fort men eftersom jag åt så fort så fick jag i mig för mycket mat. Jag lade upp maten på min tallrik och tog aldrig om. Helt plötsligt så insåg jag att jag nöjde mig med mindre.
2. Jag började bearbeta tillfällena jag inte åt som var optimalt. Om jag inte hade 100% kontroll så ballade jag ur. Jag lärde mig att resa mig upp direkt och istället för att en dålig dag blev tre dåliga dagar.
När det fungerade så lärde jag mig att EN dålig måltid inte behövde betyda TRE dåliga måltider.
När det fungerade så insåg jag att jag kunde ta lite av det sämre och mer av det bra (1 potatis och sedan grönsaker och kött, istället för att tänka ”Ok nu kan jag ju lika gärna ta 3 potatisar)

Men här är vi alla olika: En sockerberoende har en helt annan problematik och ska hantera stärkelse som en alkoholist behandlar alkohol.
För mig var det dessa två punkter som till slut gjorde att jag behöll min nya vikt med LCHF!
Har ni frågor kring detta så kommentera i detta inlägget =)

PS: Har börjat svara på lite frågor i kommentarsfältet här, så kan vara en bra idé att ni prenumererar på svaren där, ni som ställt frågor.

74 kommentarer
0

74 kommentarer

Garbooh 6 augusti, 2014 - 11:43

PF är en grej som funkar för mig. Och då är det 16:8 som gäller för mig. 5:2 reder jag inte ut. Inte en chans.
Jag har av nån märklig anledning varit anti LCHF, varit en trogen GI:are, lite som Barcelona och Real Madrid. Fast jag tycker att de egentligen är ganska lika.
För ca 2,5 år sedan fick jag en diagnos ställd på mig. Bipolär typ 2. Alla läkare ville trycka i mig mediciner till höger och vänster tills jag en dag tvärvägrade. Och äter numera endast en och i förebyggande syfte. Låg dos dessutom. Hatar att stoppa i mig piller men den läkaren som övertygade mig om detta var helt förstående till att jag vill leva medicinfritt liv. Men att jag måste acceptera att det inte går. Inte om jag vill hålla mig symptomfri i längre perrioder, år. Han talade med mig om vikten med motion och rätt kost. Och jag vet allt detta. Bara det är 10 läkare senare så får jag äntligen en som inte vill stoppa mig full med preparat. Så han vann mitt förtroende. Jag ska äta lite som en diabetiker. Undvika socker och stärkelse. Och även gluten. Allt detta har jag vetat. Och det har gått perioder då det har funkat. Men har varit svårt för mig eftersom min familj äter så som man inte bör äta. Men nu efter år av mitt tjat börjar det gå hem lite. Små steg. Mina båda föräldrar är döda. De dog för tidigt. De hann inte ens gå i pension. Njuta av livets fria dagar. Pappa dog i hjärtinfarkt. Plötsligt en dag. Som blixt från klar himmel. Mamma fick en stroke. Blev halvsidesförlamad och tappade talet. Levde så i tre år, tills hon i nove,ber fick en stroke till som sedan tog hennes liv. Jag vill inte gå i deras fotspår. Jag vill inte det. Och i januari var jag med i en skidolycka. Pajjade knäet. Operayion och lång rehab. Håller fortfarande på men har kommit en bra bit på vägen. Men jag insåg, att våra kroppar håller inte för evigt. Men vi kan underhålla dem och ge dem rätt näring och bygga upp styrkan, så håller de kanske längre. Dessutom är det den enda kroppen vi har och får.
Så jag har startat om. Håller på att förändra min livsstil. Och började läsa på din blogg till syvende och sist. Och jag är så tacksam att det finns inspiratörer som så gärna delar med sig. Och jag hoppas att min resa kommer att inspirerar andra. Så att det sprider sig som ringar på vatten.
Så nu ska jag läsa på allt vad jag kan om LCHF, PF och hitta roliga recept som funkar för hela familjen. Jag har tagit över rodret för familjens hälsa.
Jag är egentligen inte ny vad det gäller motion då jag idrottat hela mitt liv, men plötsligt blev gravid….den ständiga ursäkten. Är trött på den.
Så efter en lång utläggning här, spikmattan, du skrev i en kommentar om sova bättre med spikmattan, hur gör du då? Jag har en spikmatta, använder den sporadiskt. Sover dåligt. Så för mig känns det väldigt angeläget att hitta ett sätt att förbättra sömnen så jag orkar med livets strapatser, spceciellt när det bjuder på motstånd.

Svara
Ebba 14 februari, 2014 - 22:34

Hej! Jag har fastnat stort för din historia! Det är precis där jag befinner mig och har gjort de senaste 4 åren. Jag är nu 18 år. Jag har testat allt! Lchf, gi, vlcd, 5:2, jag har ätit sjukhusdieten, egna påhittade dieter som bestått utav varma koppen och nutrilett, den senaste jag kom på var tfad som jag döpte den. Den gick ut på att äta två frukter om dagen sedan pw två timmar och styrketräning 1 timme om dagen. Jag hetsäter emellanåt heeeela tiden!! Ena dagen äter jag inget, sedan äter jag sjukliga mängder nästa dag, får panik och måste banta ”bort” det, så äter åter inte igen på två dagar kanske och sen överäter osv. Allt detta har blivit en sån himla ond cirkel. Jag äter när jag är glad, ledsen, stressad, trött. Helahela tiden! Jag är 160 lång. För ett år sedan Vägde jag 69 kg (!!) i nov förra året vägde jag 48 och nu väger jag 52. Men när jag satt här om dagen och bestämde mig för att äta lågkolhydratskost, (mår bäst av att skippa kolhydrater och socker) jag blev nästa panikslagen. För jag har sådan matskräck, jag beställde hem bantningspiller, t.om en spruta från nätet som man trycker in i magen.. Jag är medveten om att jag inte är överviktig nu. Men jag har så jäkla svårt att hitta någon balans!! Jag bor själv och vet inte hur jag ska handla riktigt heller. Jag vill helst av allt äta sunt och röra på mig. Men min skräck för mat är verkligen inte bra.. Och att vrålbanta för att sedan kunna överäta är ännu värre! Usch. Vore verkligen tacksam för svar! Mvh förvirrad tjej!

Svara
Amina 7 augusti, 2013 - 17:53

Hejsan!!
Jag vill så gärna hitta ett bra sätt att gå ner i vikt på och sen kunna stanna där. Är så less på att försöka utsn resultat. Tränar fyra gånger i veckan så jag rör mig och tycker de är kul med träning.
Om man inte tål mjölk och har tänkt köra lchf, blir de svårare då?
Tack för en fantastisk och inspirerande blogg

Svara
Kajsa 23 februari, 2013 - 16:35

Hej! Toppenbra inlägg!! Jag tror att jag måste pröva på det här med PF, tror att det skulle fungera för mig. Jag har ätit lchf sedan november 2012 och har totalt gått ner 6 kilo sedan dess. Jag har som mål att gå ner minst 5 kilo till, men nu vill inte vikten minska längre. Det om händer är att jag stressar upp mig något otroligt när jag inte tappar vikt och börjar då räkna kalorier (vilket i sin tur gör mig ännu mer spänd). Hur ser du på det? Ett annat problem är att om jag bara skulle äta säg två ggr om dagen skulle jag stressa upp mig över hur jag skulle ta vara på de måltiderna på bästa sätt – jag älskar nämligen både att laga och att äta mat. Jag ser nu när jag skriver hur knäppt det låter att stissa upp sig över någonting sånt här, men jag kan inte hjälpa det. Jag önskar att jag bara kunde slappna av och inte känna att jag ska behöva räkna en massa för att gå ner i vikt. Har du kanske några visdomsord att dela med dig av? Jag tror att jag skulle behöva det.
Tack!

Svara
Madelaine 29 januari, 2013 - 23:14

Hej! Härlig blogg glad att jag hittade hit 🙂 Startade lite smått med Lchf 3 januari och har tappat 5 kilo behöver tappa 5-6 kilo till så hoppas få till de. jävliga kilon de där 😉 Jag e en sån som inte har tid att äta så ofta å då säger alla att du måste äta oftare det är därför du ser ut som du gör.. Äter inte så stor frukost, men överäter sen på middagen istället. Men undrar över en sak som man hört i alla tider. Man måste äta ofta för att kroppen ska ha något att förbränna och inte lägga sig på svält… Hur funkar de här om man då ska äta 2 ggr /dag??

Svara
Åse 30 januari, 2013 - 06:42

Hej! Nej det stämmer inte 😉
Gamla förlegade råd. Här är en bra artikel: http://periodiskfasta.com/periodisk-fasta/topp-10-myter-om-fasta-avfardade/

Svara
1 2 3 4

Tack för att du ger feedback!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.