God middag!
Fredag och jag möter den med ett suddigt öga 😉
Jag har lyckats med bedriften att ha gjort en LASEK utan att ha nämnvärt ont och det känns ju fantastiskt, med tanke på hur ont de flesta brukar ha. Men jag har en oerhört hög smärttröskel, det vet jag sedan länge (inte ens att föda barn gör speciellt ont)
I dag är dag 3 och jag vaknade med massa sudd på ögat, vilken tur det bara är ena ögat annars hade jag varit rejält handikappad och hade absolut inte kunnat skriva detta! Det är enligt Vickan helt normalt och beror visst på att hornhinnan möts idag och växer ihop igen. Ska in till Memira nu om en stund och ta bandagelinsen.
Går kvällens taco ❤️
Titta vilken söt julgranskula jag fick av Monica, som var med oss i Sitges. Hon skickade med världens finaste brev. TACK Monica – du gjorde mig lycklig!
Är så tacksam för er människor jag möter IRL och i kommentarsfältet! Ni betyder så mycket.
Längre kom jag inte i blogginlägget… Uppdaterat kl 19:22: Så här glad var jag, på väg till Memira för att ta bandagelinsen.
Glad av min söta tisha och mina supersköna blå Please.
Nu sitter jag med ett öga öppet, andra ögat är i nuläget bedövat av bedövningsdroppar annars hade jag legat och gråtit i min säng.
Smärtan kom som ett brev på posten när bandagelistan togs. Jag hade inte i min vildaste fantasi kunnat tro att det kunde göra så här ont.
Min mamma som hade hårda linser på 60-talet och som några ggr gjorde hål på hornhinnan sa: ”Man vill bara plocka ut ögat och slänga iväg det”
Jag kan inte ha ögat stängt, det gör för ont, jag kan inte ha det öppet, det gör för ont. Öga och näsa rinner som en FLOD.
Glassplitter strött i ögat.
Japp.
Just så.
Just nu så sippar jag champagne för är det någon gång man behöver Champagne – så är det NU!.
Jag är redo med bedövningsdropparna och jag struntar i att jag överdoserar dem!
Men, trots denna smärta – så är det värt det tusen ggr om. Att operera min närsynthet (-9.5) är bland det bästa jag gjort för mig själv.
