
I går kväll så smsade mamma denna bilden av mig och tvillingarna. Vi var på Mallorca och jag vägde runt 53-54 kilo. Detta var 1999. Twinsen var 1,5 år.
På instagram så fick jag nyss en kommentar:
Fin du är Åse! Men varför började du med lchf? Du va ju smal o jätte fin precis som nu..
Och då kom jag osökt in på detta som jag skrev om i går, att hitta en hållbar livsstil.
På denna bilden hade jag gått ner 28 kilo totalt med Viktväktarna. Min nya vikt hade jag hållit i ca 1 år här.
2000 började jag viktpendla igen och jag gick upp och ner 25 kilo tre gånger (plus massor av andra mindre viktpendlingar som 5-15 kg)
Jag tycker inte det är fel på Viktväktarna. De fungerar! Jag gillade att Viktväkta! MEN för mig var det katastrofalt i det långa loppet. Jag var alltid hungrig och alltid sugen (åt ju för lite fett och för mycket kolhydrater) och lärde mig aldrig vad som skapade mättnad hos just mig. För andra kanske det fungerar galant och det ger dem ett verktyg för att lära känna sin kropp, men för mig var det inte optimalt.
Jag är dessutom kontrollmänniska och allt detta räknade var inte bra för mig. Det är en av anledningarna till att jag inte räknar någonting längre utan fokuserar på konsekvenser. Dvs: Äter jag detta, vad händer då? Utifrån det så gör jag mina val. Det handlar om mättnad, hunger, pigghet, trötthet, viktnedgång, viktökning. Jag är mitt eget facit och utifrån det gör jag mina val, inte på grund av kalorimängd eller kolhydratmängd.
Min anledning till att gå över till lågkolhydratkost var främst att sluta banta, viktminska kunde jag även med lågkalori och lågfett. Så, när jag 2009 lade om kosten till lågkolhydratkost så hände något och det var:
- Jag blev mätt längre, mindre hungrig och mindre sugen.
- Jag hade kontroll trots att jag sedan slutade räkna både kalorier och kolhydrater. Jag började uppleva hur mättnad och hungerssignalerna balanserades.
- Maten slutade vara så laddad.
- Maten blev GODARE (herregud hade aldrig kunnat gå tillbaka till lättprodukter igen)
- Det blev mycket lättare att äta ute och borta, jag kunde hålla mig till kosten/planen ändå.
- Med periodisk fasta så fininställde jag hunger/mättnad ännu bättre och därmed kunde jag släppa ännu mer kontroll och lita på MIG.
Med lågkolhydratkosten så fick jag en hållbar livsstil. Med den som bas, som grund så föll mycket på plats i mitt förhållande till mat.
Så, mitt bästa tips är givetvis att börja äta riktig mat. Ät dig mätt på naturlig och näringstät mat. (givetvis äter man naturligt fet mat då, inga lågfettsprodukter). Köp ekologiskt/gräsbetes så mycket du kan. Bra näring gör mycket för oss. Jag trodde länge att mat bara var energi och det var energin som styrde om jag tjock eller smal. I dag så vet jag att det inte är så! Ju mer i balans min kropp är med rätt näring ju bättre fungerar den, ju bättre mår jag!
Skippa mjöl och socker så långt det går. Skippa belöningsmat till vardags (mat du äter för att det är gott, oftast sötsmakande mat)
Utöver det, skippa allt räknande och fixering vid kolhydrater. Väljer du bort mjöl och socker och äter grönsaker istället för pasta och ris så vågar jag påstå att du nästan är i hamn. Det är inte det exakta antalet kolhydrater som styr vikten utan hur de påverkar vårt ätbeteende.
Låt magen och systemet vila från mat, dvs ät inte för ofta. Ät långsamt och sittandes. Försök att analysera din mättnad, hunger, suget. Vad du äter som triggar hunger/sug, vad som händer som triggar hunger/sug, ät inte allt på tallriken bara för att det ligger där, är du nöjd så sluta.
Nåväl, nogbabblat för mig!
Nu ska jag ta och göra mig lite frukost! 5-åringen är hemma sjuk och hon har precis mumsat i sig bananplättar med turkisk yoghurt smaksatt med Bara Bärs hallonmix. Ett hett tips till er med barn!










