Nu ska vi prata socker!
Varför är det så svårt att avstå socker? Jag kan ju bara se till mig själv, vilken sockerknarkare jag varit! Och då växte jag ändå upp i en familj med en mamma som gjorde all mat från grunden, ingen processad mat, hon saftade och syltade och bakade allt vårt bröd. Vi åt husmanskost på regelbundna tider och godis åt vi på lördagar för vår veckopeng. Vi levde tallriksmodellen. Men redan i unga dagar kom jag hem från skolan, ställde mig och bakade kakor, gjorde eget godis, favoriten var gräddbullar men jag var även en hejare på att göra god kolasås till den trista vaniljglassen vi alltid hade i frysen. Jag var ju sockerknarkare redan då! Jag kan minnas att jag gick upp mitt i natten för att ta en stor sked nutella från burken i kylskåpet.

Jag var ju givetvis inte bara galen i socker utan även i allt som snabbt blev till socker i kroppen. Jag gick hem till mormor efter skolan och kokade snabbmakaroner som jag åt 2-3 tallrikar med ketchup, eller högar med rostebröd med lätt & lagom och aprikosmarmelad.
När jag var 17 år hade jag ätit mig upp till 70 kilo (1,63) och det var min smärtgräns så jag bestämde mig för att banta, bantade mig ner på 2 äpplen om dagen tills jag vägde 54 kilo, då åkte jag och min bästa väninna till Helsingör (Danmark) och shoppade på oss en massa godis på båten som vi sedan åt med gott mod! Här skulle det firas att jag blivit så smal! Den kvällen somnade jag med sängen och munnen full av godisnallar. Ett halvår senare var jag uppe på 70 kilo igen. Min bantningskarriär hade börjat.

Så, vad är det med detta socker??
Sockret har beroendeframkallande egenskaper och det är ju 7 ggr mer beroendeframkallande än kokain! Och betydligt mer lättillgängligt 😉 Det har ingenting med dålig karaktär att göra. Det handlar helt enkelt om hjärnans kemi. Vår hjärna är inställd på att välja söt smak. Söt smak signalerar ofarligt, dvs ogiftigt och socker ger snabb energi och kroppen vill säkra sitt behov av blodsocker. I naturen finns ju inte sött i den utsträckning som det finns i vårt samhälle och människan är ju genetiskt nästan likadan som den var för 40.000 år sedan. (endast förändrats 0,02%!) Eftersom tillgången på mat ofta var bristfällig så gällde det för våra förfäder att äta när det fanns mat och lagra energi för framtiden, därför har vi en tendens att äta mer än vi behöver – Våra kroppar är inställda på att lagra.

Söt smak fick vi med bröstmjölken, söt och fet, perfekt! vi är alltså födda med att bli tröstade och belönade med socker .
Vi firar med socker, firar in helgen, firar födelsedagar, choklad på alla hjärtans dag – Vi belönar ofta oss själva och andra med socker, det sitter djupt rotat i oss! Och nåde den som tackar nej till en kaka!

Sockret triggar vårt belöningssystem med serotonin och dopamin i spetsen). När vi äter socker mår vi bra, känner enorm tillfredställelse, och hjärnan vill bara ha mer och mer av detta, ju längre vi sitter kvar i beroendet ju mer behöver vi för att få den där kicken.
Serotonin är kroppens lyckohormon, när vi intar droger (som socker) så ökar serotoninnivån och vi mår väldigt, väldigt bra med förhöjd serotonin! Så bra att hjärnan vill uppleva ruset gång på gång på gång. Tyvärr är kolhydrater väldigt bra på att höja serotoninnivån!
Dopamin är en annan signalsubstans och det är kroppen belöningshormon. Liksom serotonin så höjs dopaminet också av kolhydrater och socker. Ju större sockerkonsumtion vi har, ju mer dopamin frisätts och hjärnan vänjer sig vid att få så mycket dopamin och kräver allt mer dopamin för att uppnå samma effekt. Som sockerkänslig har vi alltså en obalans i kroppskemin som vi försöker självmedicinera genom att äta socker och livsmedel som snabbt blir till socker i blodet. Vi har alla en unik balans mellan serotonin och dopamin och det är det som gör att en del är mer sårbara än andra och lättare blir beroende. Många av oss som jojobantat mycket är ju sockerkänsliga.

Jag och sockret.
Med LCHF så försvinner ju det mesta av sockret för mig och utan LCHF så vet jag att jag skulle bli fast i jojobantandet igen. Jag skulle varva överätning med att dra ner på energin extremt. Så fungerar jag på tallriksmodellen. LCHF balanserar nivåerna av serotonin och dopamin utan en överdriven mängd kolhydrater och det kan jag skriva under på.
Jag kan äta socker vid något enstaka tillfälle utan att det får så stor påverkan just där och då, jag kan ta en bit, that’s it men det är precis som att jag är ett vattenglas som nästan är fullt, just vid tillfället kanske inte bägaren rinner över men 1…2…3 droppar är vad som behövs för att vattnet ska rinna över och efter det så blir behovet av belöning för stort och jag ”trillar dit”. Därför är en kost med hög andel kolhydrater som att trycka på en knapp hos mig.

Som sockerkänslig så triggas man ofta av grädde och creme fraiche och jag märker det tydligt, jag har lite svårt att äta lagom av en god gräddig gratäng. Det blir lite väl gott för min hjärna 😉 Är det bara portionerat så fungerar det bättre (typ Pannacotta). Jag har inga planer på att utesluta mejeri som grädde och cf men jag är vaksam på det.
Och när vi ändå pratar socker och med tanke på den här syrliga kommentaren: Jag kanske måste förtydliga att bloggen inte är ett facit över ett perfekt sätt att leva och äta. Jag lever under tiden jag författar denna bloggen. Bloggen är fragment från mitt liv – den visar inte vad jag gör eller inte gör alla 24/7. Är det någon som på fullt allvar tror att det alltid står ett vinglas vid varenda måltid jag intar? Nej, tänkte väl det 😉 Ett vattenglas står där betydligt oftare.
Bloggen har gått från fettskrämd viktväktare till trevande GI:are, till ätare av lågkolhydratkost fast kalorirestriktad, till en avslappnad LCHF under snart tio års tid, tio år! Jag formas hela tiden. Lär mig, utvärderar, gör om och gör bättre. Jag kommer fortsätta att göra mindre bra matval ibland, och det är OK – för mina bra matval är betydligt fler, det räcker långt! Lite skräp klarar kroppen av.
Jag vet att många av er läsare uppskattar bloggen just för att jag öppet berättar om mina brister och inte försöker vara ”Mrs Perfect”. Jag kommer aldrig ge sken av att vara någon annan än den jag är och jag tycker att jag är bra precis som jag är! 😉

Njut ordentligt av livet och av maten du äter! 🙂 Ät för att leva och njut under tiden! (tror det var en läsare som skrev det??)