Hejdå Paris ❤️

15 november, 2015

Efter halva förmiddagen har vi äntligen lyckats boka om våra biljetter. Äntligen på väg hem till våra! 
Via otaliga samtal med Apollo och SAS lyckades vi komma iväg några timmar tidigare än planerat.
Vi hade haft en helt fantastisk dag här när allt byttes mot oro, otrygghet, skräck och sorg. Totalt kaos när polisbilar och ambulanser och vårdpersonal ven förbi. Hela restaurangen, anrika genuina Chez George förvandlades från uppsluppet glad till tyst. Personalen blev orolig och vi började förstå allvaret.
I en halvtimme försökte våra familjer få kontakt med oss men vi befann oss med urladdade mobiler. Jag lider så med dem, mamma som säkert satt med appen ”hitta mina vänner” och inte såg mig. Min syster Pia som fick gröna sms och inget svar på sitt ”Allt bra??”
Ingen taxi gick att få tag på så vi bestämde oss för att gå hem. 15 minuters promenad och vi visste inte vad vi kunde vänta oss på vägen till hotellet. Eftersom våra mobiler var urladdade hittade vi knappt hem men Victoria lyckades via en avfotograferad bild på en Google-karta ta oss hem.
Väl framme så pussade mannen i receptionen oss nästan medan han bockade av oss från listan. Han bodde själv i huset bredvid en av attackerna. Fem gäster saknades fortfarande.
Vi laddade våra mobiler och kunde kontakta familj.
På natten ringer HD, intervju ges samtidigt som ambulanser far förbi vårt fönster.


Natten bjuder inte på någon sömn, redan då och där oroar jag mig för där vi är nu – på flygplatsen.. Tänk om de tänker att alla turister ska hem på söndag och släpper en bomb här? Ni vet hur det är mellan sömn och dröm.
Vi vaknar till en värld som ruskats om. Vi vaknar till en värld med familjer som inte har haft sina kära sovandes i en varm säng, som vi gjort. 
Det strömmar in oroliga sms, Instagram, Facebook meddelanden. Tidningsreportrar jagar.
Det Paris som vi upplevde i fredags innan allt, när vi fick höra ”Blå blå vindar och vatten” sjungas och spelas av en fransos som blev så glad att höra att vi var svenskar, det är inte det Paris vi vaknar till. 
Men vet ni, i går – det mesta var stängt, men Paris vägrade stanna inne. Vi gick ut, samlades på caféer och vi pratade om det som skedde, parisier och turister. Vi är ju starka tillsammans.
Vår helg i Paris blev inte som vi önskat, men vi kan åka hem till våra familjer nu. Vi lever.
  

13 kommentarer
0

13 kommentarer

Lotta 17 november, 2015 - 20:33

:> välkomna välbehållna hem!

Svara
Rebecca 16 november, 2015 - 19:50

Skönt att ni är trygga hemma igen. Måste varit fruktansvärt att vara så nära.

Svara
jenny 16 november, 2015 - 17:36

Jag är så väldigt glad att ni kom hem oskadda. Detta är ju fasansfullt det ni varit med om. Många kramar till er alla

Svara
1 2

Tack för att du ger feedback!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.