Hej på er alla ♥️
Jag försvann i några dagar.
I måndags försämrades min pappas tillstånd (han låg för palliativ vård) och jag, mina systrar och mamma åkte upp till honom. Där var redan vår bror hos honom.
Vi satt hos honom i några timmar och vår äldsta syster kom också upp tillsammans med sin man.
Vi fick sagt farväl och klockan 19:50 somnade han in.
Ledsamt och jobbigt, men samtidigt är jag tacksam över att ha fått vara vid hans sida under de sista timmarna.
TACK till er alla som skrivit till mig på instagram till inlägget om pappa och i DM. Jag uppskattar er alla.
Det är enklare att tacka er här kollektivt.
TACK 🥲💔
Pappa var 84 år, skulle fylla 85 i oktober, och har varit sjuk i 16 år.
Det har blivit många tårar de senaste två dagarna. Känslor som jag absolut inte var beredd på.
Jag har haft ett komplicerat förhållande till pappa sedan jag var tonåring. Men det var min & vår pappa, och våra hjärtan är fulla av fina minnen. Det är de minnena som ska få stanna kvar.
Sorg har så många olika lager.
Det är tårar för att hans liv är slut, för det vi förlorar, för det vi redan hade förlorat, för det som kunde ha varit men aldrig blev, för det definitiva.
Och det är tårar från det lilla barnet som saknar sin pappa.
Vi syskon och även mamma (de har varit skilda i över 30 år men hade en fin kontakt) stöttar varandra i sorgen. Det både skrattas och gråts tillsammans.
Vår pappa var verkligen en karaktär och historierna om honom är många.
En bullrig, envis man med mycket humor.
Jag hoppas så att jag får träffa honom igen. 🕊️♥️
Pappa kommer alltid att finnas kvar i mitt minne som min stora, starka pappa och jag kommer alltid att vara hans lilla tös.
Jag har passat Millie de här två dagarna och det har varit bomull för hjärtat.
Ett nytt litet liv som går vidare när ett annat har tagit slut.
Tack för att ni finns här inne och delar både livet och stunder som dessa med mig. ♥
1 kommentar
Kramar om <3