Att äta sig smal på LCHF kost

av Åse

Här kommer ett inlägg om lågkolhydratkost och viktminskning för är det något som ligger mig varmt om hjärtat så är det den kombinationen. Men jag får också väldigt många frågor om just detta med att inte gå ner i fettmassa på LCHF och därför tänkte jag än en gång belysa detta lite.
Detta inlägget är främst riktat till kvinnor!

En man går ofta väldigt enkelt och väldigt snabbt ner i vikt med LCHF och anledningen till det är många men en anledning är att män dels inte fördärvat sin kropp med diverse dieter, de har ofta ätit sig tjocka medan vi kvinnor ofta bantat oss tjocka.
Många kvinnor har en ganska låg ämnesomsättning pga alla våra jojobantningar och även om kalori in och kalori ut regeln inte stämmer speciellt bra så stämmer däremot energi in – energi ut principen, det är det som är energibalans. Vi måste förbruka mer energi än vi tar in, dvs ha negativ energibalans. Det är nog den största missuppfattningen kring tex LCHF, att man kan äta hur mycket som helst, att energibalansen inte spelar någon roll och det gör det! Det är ren näringsfysiologi! Fast det finns många parametrar kring det och det är inte så enkelt att ta reda på vad vårt energibehov är. Så, fast man äter hur rätt som helst med lågkolhydratkost så är nog det största problemet för kvinnor att vi får i oss mer än energi än vi gör av med. Men man ska också vara medveten om att det finns studier som pekar mot att det finns en metabolisk fördel med att äta lågkolhydratkost! Det nämns siffror som 300 kcal, om dessa stämmer vet jag inte (att man kan äta ca 300 kcal mer på en LC kost jämförbart med tex tallriksmodellen och ändå gå ner lika mycket i vikt)
Män har generellt också ett annat ät beteende än vi kvinnor. Vi kvinnor vill småäta, vi vill ha substitut till fika, vi vill belöna oss med något gott och vi vill många gånger både ha kakan och äta den när det gäller mat och viktminskning. Det är detta beteendet som fördärvar vår viktminskning. Män äter sig ofta mätta på saker som är BRA för viktminskningen dvs naturligt fett och protein.
Vi har också genom otaliga bantningar, jojobantningar fått rubbningar i våra hunger och mättnadshormon ghrelin och leptin. Detta innebär att vi många gånger äter för mycket och med en lågkolhydratkost med mycket fett så kan det bli förödande därför att volym triggar insulinutsöndring! Mao överäter vi ofta även av bra mat med lite kolhydrater så påverkar det vårt insulin. Och för mycket energi än vi behöver triggar också insulinundsöndring! Många av oss som varit överviktiga har en tendens att vara för glupska, även på lågkolhydratkost *räcker upp handen*

Sedan finns det ju livsmedel som man måste fundera på. Ost, nötter och övrig mejeri är kända faktorer som kan påverka vår viktminskning, dessa påverkar nämligen vårt insulin av olika anledningar även om de är kolhydratlåga. Stress och kemikalier är ju också kända fettlagrare!

Dr. Richard Feinman , New York och Co-Editor-In-Chief of Nutrition & Metabolism säger:
The impact of the ideas behind Livin’ La Vida Low-Carb is that fat plays a passive role and that its disposition (storage or oxidation) is controlled by insulin and other hormones which are control elements–it does not mean, however, that fat is not important. You can overpower a low carb diet and, depending on your age, 2500 calories may be a limit on weight loss.
Vad han menar är att även om tex LCHF handlar om att man inte blir fet av fett, att fettlagringen styrs av insulin och andra hormoner så kan man ändå överdriva fettkonsumtionen så att man hamnar för högt i energiintag, så man inte går ner i vikt.


Och jag kan säga så här att hade det inte varit för att jag alltid haft detta i bakhuvudet så hade jag aldrig blivit smal på lågkolhydratkost! För jag är en sådan som gärna överdriver allt matintag! Tråkigt men sant!
Lågkolhydratkost har ju dock många andra bra fördelar, dvs man får vara mätt och tankar kretsar inte kring mat hela tiden! Och det är ju det faktumet som genererar en viktminskning: Fett och protein mättar bättre som gör att vi oftast får en negativ energibalans utan att gå hungriga! Blodsockerkurvan åker inte jojo och därmed skapar inte hunger eller sug och man blir ju så mycket piggare och man ”jobbar” inte i uppförsbacke.
Många kvinnor måste lägga viktminskning åt sidan de första månaderna med lågkolhydatkost. De kan behöva äta upp sin ämnesomsättning lite, låta kroppen bli trygg, fokusera på att röra sig mer och sedan göra de förändringar som krävs för att gå ner i vikt, tex krympa sina portioner ca 10%.
Jag kan känna, min personliga uppfattning – att vi ska äta naturligt och med sunt förnuft och inte överdriva varken fettintag, portionsstorlek eller fixering vid vissa livsmedel. Många tenderar nämligen att göra det med LCHF. Det ska vara grädde i det mesta, det äts ostrullar var och varannan timme *för att man får, och fett är bra*. Man äter bär med vispad grädde till kvällis *för att man får*. Det bakas LCHF bakverk titt som tätt *för att man får*
Lågkolhydratkost med naturliga fetter är fantastiskt för hälsan! Men för viktminskning så kan det behövas ha lite mer kontroll och vi kan behöva äta vissa saker i mindre mängd och lite mer sällan. Något vi generellt inte behöver äta mindre av är: Ovanjordgrönsaker, ägg, fågel, fisk, skaldjur, naturliga fetter (feta naturliga livsmedel, kokosfett, vegetabiliska oljor, steka i smör etc).  Men vi kan behöva fundera på vårt intag av: Grädde, creme fraiche, ost, nötter, lchf bakverk/bröd. Och ibland kan det vara nödvändigt att äta mindre portioner men kanske lite oftare! I stället för tre stora portioner så kanske vi får bättre resultat av fyra-fem mindre portioner.
Nu vill jag inte att ni missuppfattar detta som att LC är ytterligare en diet man måste fundera på kalorier med, för så är det inte, vi ska aldrig äta lite mat med LC kost, men vi ska ändå vara medvetna om att många faktorer spelar in och vi går ner i vikt eller inte.
Sist men inte minst: Fysisk aktivitet ökar insulinkänsligheten! Det ökar vår energiförbrukning! Gör som våra förfäder gjorde: Promenera, lyft tungt och sprinta då och då!

 
Gillar ni inlägget, klicka gärna på hjärtat under inlägget och dela gärna ♥ Tack!
Era tankar och feedback i kommentarsfältet ger mig också mycket glädje och inspiration! ︎
 

64 kommentarer

Julia 22 augusti, 2012 - 18:21

Hej!

Älskar din blogg och finner mycket inspiration här.

Jag och min kompis har relativt nyligen slutat med att äta de mest uppenbara kolhydraterna samt börjat gå en eller två promenader om dagen och jogga två gånger i veckan. Ingen av oss är överviktiga, jag har ett bmi som ligger omkring 20. Min fråga är om vi kommer att gå ner i vikt främst genom ändrad kost eller om det kommer krävas mycket mer motion och ansträngning för att det ska hända något då vi är minst sagt normalviktiga. Sedan hävdar min kompis att det är bra att äta så ofta som möjligt och aldrig äta sig riktigt mätt så att man är redo för nästa mål, vad säger du där?

Tacksam för svar! 🙂

Svara
Åse 24 augusti, 2012 - 10:25

Hej! Att dra ner på kolhydraterna mår de flesta bra av! Är man inte överviktig så är det alltid svårt att gå ner i vikt, det krävs ofta lite tuffare tag eftersom kroppen ju antagligen tycker att den är perfekt som den är! 20 i BMI är ju inte mkt.
Att äta ofta behövs oftast bara när man äter mycket kolhydrater för då tar energin slut fortare. Äter man sig lagom mätt på främst fett och protein så har kroppen en bättre och längre fettförbränning och då behövs generellt bara högst 3 mål mat om dagen.

Svara
Christine 7 december, 2011 - 18:12

Jag undrar om jag som har gått igenom en stor operation (tumörer i levern, 80 % togs bort) mår bra idag, men jag kan inte lyfta tungt eller ta i med hela kroppen (har 3 bråck i magen som ”Poppar upp då”) Hur ska jag göra för att få till den där över energin jag behöver?
Jag går ut med min hund 5 ggr om dagen ca 45- 50 min. var gång, räcker det?
Jag städar, putsar fönster, tvättar, hänger tvätt ute, räfsar löv, skottar snö, så gott det nu går, men känner ändå inte av någon viktnergång? Jag är 168 cm lång och väger ca. 80 kilo!
Vill så gärna gå ner till 58- 50 kilo, men hur då när jag inte får den där extra energin?

Svara
Christine 7 december, 2011 - 18:14

58-60 kilo skulle det vara ;-)!

Svara
Åse 7 december, 2011 - 19:49

Hej! Det är omöjligt att säga så här på rak arm varför viktminskning uteblir. Det verkar ju som du får en hel del motion!
Se gärna till att du får i dig Omega 3, C vitamin, Magnesium och Zink. Jod är bra för fettförbränningen.

Svara
Christine 8 december, 2011 - 11:52

Tack för vitamintipset! Ska testa detta 🙂 Kommer att höra av mig igen hur det går, tack igen. Kramizar till dig 🙂

Svara
Catrin 25 oktober, 2011 - 20:20

Hej Åse,

Och tack för en superblogg där jag hämtar mycket tips, inspiration och inte minst recept!

Jag har en fråga ang kursen du gått för Anna Hallén (jag har läst hennes böcker och beundrar henne mkt): det sägs ju ofta att modern föda som industriellt framställda färdigrätter, bröd, pasta m m inte är naturlig föda och ställer till det i våra kroppar. Det jag undrar är: hur förklarar lchf-anhängare att vi kan äta grädde, smör och crème fraîche, trots att dessa livsmedel – lika lite som pasta och bröd – fanns före industrialismens genombrott? Innan den moderna djurhållningen och storskaliga jordbruk uppfanns åt vi väl knappast kött från tamdjur alls, utan mer kött från viltlevande djur (som är mkt magrare)? Ändå sägs det ofta från lchf-håll att bacon och köttfärs är naturlig och artegen föda för oss, men däremot inte vete som vi väl lärde oss framställa ungefär samtidigt som vi lärde oss göra köttfärs och bacon…detta är ingen kritik, utan ett uttryck för min uppriktiga förvirring.

Svara
Åse 25 oktober, 2011 - 22:36

Hej Catrin!

Jättebra och mycket relevanta frågor!

Det vi vet är att vi åt fisk, skaldjur, fågel, kött, ägg, frukt, grönsaker, bär, nötter (insekter etc)
Vi åt ALLT på djuren, inälvor, ögon, hjärna etc dvs mycket mättat fett. I dag äter vi bara köttet och då är det bra om vi får i oss fetare kött.
Vi vet att vi INTE åt socker, spannmål, processad mat som i dag. När jordbruket kom, kom även mycket sjukdomar med det. När människan blev bofast ökade överlevnadschanserna men maten blev näringsfattig och ensidig Vi blev sjukare. Vi har alltså levt som samlare och jägare under nästan hela vår existens på jorden utan att bli sjuka. Men stora skillnaden mot i dag är att bröd, havre etc var något vi fyllde ut våra tallrikar med för att inte gå hungriga – de var nödvändiga för att inte svälta ihjäl, vi kunde inte äta av det i obegränsad mängd som i dag. I dag får vi i oss gluten, lektiner och fytinsyra i många av våra dagliga livsmedel i mkt större koncentration än innnan.
Mejeri är något det kommer allt fler larmrapporter om och optimalt hade varit att det uteslöts ur människans kost helt! Vi har ingen fullständig anpassning till det. Men det verkar inte ge lika mkt påverkan i kroppen som gluten, vetemjöl, socker etc och gör att vi kan äta och leva gott och väldigt hälsosamt ändå. Bacon är INTE nyttigt, innehåller mycket nitrit och charkprodukter öht är något vi ska äta väldigt lite av.
Så mao så är kött, fågel, fisk, ägg, skaldjur, frukt, bär, nötter och grönsaker artegen föda och det vi ska prioritera i vår kosthållning. Vi äter inte allt på djuren längre och bör öka det mättade fettet från annat håll. Dock innehåller frukt mycket socker och något vi i dag har större tillgång till än vi hade då och ska ätas med försiktigthet om vi vill viktminska.
Det allra viktigaste att komma ihåg är att vi blivit allt sjukare de sista 100 åren, speciellt de senaste 30-50 åren och d får vi tänka på vad som varit annorlunda? Jo: Fler tillsatser, mycket socker och processad mat, MYCKET kolhydater i form av spannmål, pasta, bröd.

Hoppas du fått några frågor stillade!

Svara
Catrin 25 oktober, 2011 - 22:56

Ja, toppen, tusen tack! Det är otroligt att kunna ställa sådana här frågor och få ett vettigt och sansat svar – i många lchf-forum skulle man bli halshuggen…!

Jag har läst runt en del i olika lc-forum, och det som slagit mig är att många skriver om problem att gå ner vikt på grädde, crème fraîche och bacon, och då ofta möts av ironi eller total brist på förståelse. Inte sällan får de då svaret att de äter för lite fett och för mkt kh. Efter att ha läst ditt svar förstår jag bättre de bakomliggande orsakerna – det kan m a o finnas förklaringar till att stora mängder mejeriprodukter och/eller charkprodukter hindrar viktminskning, trots ett i övrigt lågt kh-intag?

Jag är personligen övertygad om att framtiden tillhör kostrådgivare som dig och Anna Hallén, som vågar vara öppna för tanken på att alla inte är lika, dvs alla människor är genetiskt skapade mer el mindre på samma sätt men sedan finns det individuella skillnader beroende på kön, ålder, livsstil, sjukdomar och tidigare erfarenheter (som upprepade bantningskurer). Därför kan man inte ge samma råd till alla och tro att de ska funka likadant. Idag finns det tyvärr många lc-forum som går ut på likriktning och utfrysning av oliktänkande. Din och Annas bloggar är öppna för olika idéer och intryck och präglas av ödmjukhet. Jag tror för egen del att den inställningen kommer att segra framöver, i takt med att allt fler upptäcker behovet av individuellt anpassade metoder för viktnedgång där inget är rätt eller fel. Keep up the good work! Kram, Catrin

Svara
Åse 25 oktober, 2011 - 23:17

Hej Catrin!

Visst är det så! Finns inga ”man” som Anna skulle sagt! Vi är alla olika! Visst ställer mejeri o chark till det för en del! Utan tvekan! Jag har själv svårt att äta lite av korv och övrig chark, det triggar mig så det är ju inte speciellt nyttigt utan innehåller en hel del som vi bör fundera över.

Tack, och kram!

Svara
Malin 13 oktober, 2011 - 15:31

Hej Åse!
Tack för att du tar upp detta problemet! Känns fantastiskt skönt att läsa att andra också stöter på motgångar i sin kamp och dessutom få en förklaring!

Själv har jag kört low carb, med Atkins som utgångspunkt i drygt två månader och jag har bara gått ner två kg som troligtvis ändå var vätska. För mig är vikten nu sekundär och jag fortsätter dieten pga av att jag mår så fantastiskt bra. Jag kan varmt rekommendera den till alla andra som kämpar mot någon typ av matberoende eller ätstörning.

Blev överviktig redan som 6åring då min pappa gick bort och mamma tog till mat som tröst och antidepressiva. Att lära sig att dämpa sina känslor genom tröstätning skapar problem och jag utvecklades till en tystlåten, blyg och rund liten tjej. Kompisar var inga problem men som överviktigt barn lär man sig snabbt att man inte är som alla andra. I 14årsåldern utvecklade jag bulimi som ett brev på posten och när jag var 16 hade jag tappat alldeles för mycket i vikt. Men trots att man är smal i andras ögon kan en väl inpräntad självbild vara svår att förändra. Började jojobanta och skuldkänslor och skam dök upp efter varje måltid. Kan ärligt säga att det inte gått en dag sedan jag var 14 fram tills för ca ett år sedan då jag inte haft dåligt samvete för vad jag har ätit. Med alla förbjudna tankar om mat, katastrofal kontakt med känslolivet och sedan länge avtrubbade hunger/mättnadskänslor började bulimin utvecklas till ren hetsätning. Nu spydde jag inte längre för att jag åt utan började äta för att spy. Ingen visste vad som försiggick och jag brukade längta tills jag var ensam för då visste jag att jag skulle få äta igen. Brukade beställa hem två kebabtallrikar, en pizza och avsluta med minst en påse chips samt skölja ner det hela med två liter cola light för att så enkelt som möjligt kunna spy upp det sen. Hade ofta ont i magen och ibland spydde jag blod, jag hade ingen kontroll över situationen. Klimax nådde jag när jag flyttade till skottland och började jobbade som bartender. Bodde på ett hostel och arbetade extremt mycket vilket resulterade i att jag aldrig var ensam. Känslor som jag vanligtvis dämpade genom att hetsäta började komma upp till ytan och alkohol blev den nya flyktvägen, samtidigt som jag gick upp enormt mycket i vikt pga av festande och skräpmaten som följde i dess spår. Tillslut höll det inte längre. Deprimerad och självmordsbenägen flyttade jag hem till mamma och insåg att jag jag stod framför ett vägsjäl, ge upp eller ta tag i mina problem en gång för alla.

Så här sitter jag nu, ett drygt år och oändliga terapitimmar senare. Jag har ett bra jobb, tränar regelbundet, pluggar upp betyg på komvux och kan ärligt säga att jag för första gången på mycket länge tycker om mig själv igen. Kämpar dagligen mot matfixeringen och lägger fortfarande ner för mycket tid på tankar om mat och vikt men jag blir hela tiden lite friare. Mättnadskänslor håller jag på att lära mig från scratch. Det är här LC-kosten kommer in. Jag kan utan tvekan säga att DET ÄR DEN BÄSTA DIETEN JAG GÅTT PÅ I HELA MITT LIV. Ingenting har någonsin fått mig att känna sådant kontroll över matintaget. Jag kan säga nej till sådant jag vet triggar igång mina destruktiva tankar och för första gången njuta av god mat jag vet är bra för mig. Med LC-kost är behöver jag inte längre kämpa mot maten utan istället använde den som ett hjälpmedel och en bundsförvant för att må bra. Det är fantastiskt.

Sist men inte minst vill jag säga till er alla som kämpar därute, låt det ta den tid det tar och acceptera er själva som ni är. Ett par kilo extra är inte hela världen.

Tack åter igen till dig Åse för en inspirerande blogg!
Malin

Svara
Åse 13 oktober, 2011 - 22:29

Stort grattis till ditt mående! Tänk vad man ska behöva gå igenom :/ Jag har samma erfarenhet när det gäller LC kost, det avdramatiserar mitt förhållande till mat (hade bulimi som tonåring) Många kramar och tack för din berättelse!!

Svara
Anna 8 oktober, 2011 - 07:52

Hej Åse,
som vanligt börjar jag min lediga lördag med att inspireras av recepten på din sida.
Att det sedan är otroligt intressant och känns som väldigt vettiga och sunda åsikter som alla skriver in gör det bara bättre.
Med risk att bli påhoppad brukar jag reflektera över att på många andra forum för lchf kost är övervikten fortfarande stor hos de som visar sig på bild trots lång tid med ett nytt tänkande kring mat, dvs att lc är bättre för kropp och själ.Ja, jag vet att de kan ha minskar otroligt mycket i vikt under sin resa, vilket är jättehärligt för dem.
Vaf jag vill komma till är att om man ör normalviktigg med äter lc pga som mig sockerberoende så känns detta lite motsägelsefullt.Jag vet att problemet ligger hos mig.
Jag lånar gärna recept på andra sidor och ger gärna possitiv feedback till alla som ändrat sina kostvanor.Är det bara jag som har denna bild?
Åse, du känns så klok, rolig, och är så snygg.Hur många skyller inte ett större kroppsomfång på att hon fött barn? Du har 5…..Tack för bloggen.
Jag orkar fortfarande inte prata om lc på jobbet, damerna är på mig som hökar medigenslammade kärl etc…

Svara
Anna 8 oktober, 2011 - 08:30

Jag missade nog poängen ovan, just det att ”man får äta grädde etc”lurar nog många känsliga kroppar:)
I veckan uttalade sig en kvinna från livsmedesverkat hon sa” Det finns inga vetenskapliga bevis för att man kan vara sockerberoende”!!!!!!!!!!!!!!!!!!!Tjoho, här är jag.

Svara
Åse 8 oktober, 2011 - 12:44

Tack så mycket! =) Vad roligt att du gillar bloggen! Jag vet personligen en del i min bekantskapskrets som äter LCHF och som nu är smala men det kan säkert vara så att många som har lchf bloggar är i pågående viktminskning.

Svara
Anita 28 september, 2011 - 09:08

Fantastiskt bra inlägg! Många av mina funderingar fick svar, tack.

Svara
Caroline 27 september, 2011 - 01:25

Mycket bra inlägg Åse! Det var som att du träffade, iaf mig, rakt i hjärtat med det där ”för att man får”. Jag är precis likadan. Är mkt glad i just grädde o gräddiga grejer 🙂 och vet att jag borde dra ner lite på det men så har man tänkt att ”ah, det är ju knappt nånna kolhydrater i detta så va f-n…” men som du själv skriver så handlar allt om balans… även med livsmedel som ”man får” äta mer av.

Kram

Svara
Åse 27 september, 2011 - 10:24

Ja allt beror ju på vad man vill ha, vill man äta hälsosamt och stå still i vikt så kan man ju äta mycket sådant men vill man viktminska så får man hålla lite i det =)

Svara
sabina 23 september, 2011 - 12:42

intressant inlägg!
jag kan nog känna igen mig väldigt mycket på just jojo-bantningsdelen.
Jag har nog totalkvaddat min ämnesomsättning med diverse dieter.
Men med det här i backhuvudet så ska jag nog få njuta av en ”normal” ämnesomsättning resten av mitt liv. 🙂

Ha en bra fredag Åse och tack för att du förgyller min! 🙂

Svara
Kristina Sv 21 september, 2011 - 10:35

Tack, jättebra att få detta sammanställt på en och samma gång. Jag har fortfarande inte gått ner mkt, men jag är ändå så glad för alla andra hälsovinster så just nu gör det mig inte så bekymrad. Jag vet att jag antagligen äter för mkt grädde, yoghurt och att jag fuskar lite för ofta (igår serverades nybakt äppelpaj på mötet på jobbet, trots att jag bedrev en inre kamp vann suget!), men tänker inte ha dåligt samvete. Dessutom har jag inte börjat träna så mkt, bara enstaka insatser….det finns mao en del att ändra på för att förhoppningsvis kunna få till en viktnedgång framöver.
Tack för alla dina inlägg, är inne och läser varje dag!
Kristina

Svara
Katja 21 september, 2011 - 09:43

Jag tror stenhårt på det du brukar säga om proteinets betydelse för mättnad och förbränning. Jag har länge kört med samma frukost: tonfiskomelett. En halv lök stekt i en msk smör, tre ägg, en liten burk (70 g) tonfisk i vatten (avrunnen, förstås) och sedan en msk majonnäs på den färdiga omeletten. Det är gott men har inte varit så mättande som jag föreställde mig med tanke på fettmängden. Så i morse gjorde jag ett experiment: jag tog en stor burk (140 g) tonfisk i stället, och utelämnade majonnäsen. Resultat: jag är fortfarande proppmätt (efter tre timmar) och vet inte hur jag ens ska kunna tänka på lunch…så uppenbarligen behöver jag mer protein för mer långvarig mättnad, och det verkar inte vara fettet som styr mättnadskänslorna mest utan proteinet. Inom LCHF predikas ju ofta att det är fettet som ger mättnad och ökar förbränningen, men min egen erfarenhet säger att det är proteinet. Jag är inte fettskrämd, tvärtom ser jag till att få i mig 80-100 g fett/dag (det är det riktmärkte jag sett bl a hos Anna Hallén), men vill jag hålla mig mätt länge är det protein jag behöver och inte fett. Detta märker jag också om jag byter ut bacon mot skinka – mättnaden håller i sig längre, trots att baconet är fetare.

Svara
Åse 21 september, 2011 - 09:51

Det är just detta jag vill belysa, att vi alla äger våra egna problem och val och vi måste alla lära oss lyssna på våra kroppar för vi har olika utgångspunkter, behov etc och då kan man inte sätta en mall som alla ska följa. Jag är som du, jag måste ha mer protein för att hålla mig långvarigt mätt. Härligt att du hittat dte som fungerar bäst för dig!

Svara
Åsa 21 september, 2011 - 09:16

Hmm, jag blir också helt förvirrad när man läser olika bloggar och sajter. Är nybörjare på Lchf och har inte tänkt på fettet som kanske kan vara för mycket??? Men jag gick ner hyfsta i vikt ända tills jag drog ner på fettet, då slutade viktnedgången??? Beror det i så fall på att jag INTE har en sönderbantad kropp??? Har aldrig jojobantat, utan gett upp på ett tidigt stadium för att jag inte tyckt om dieten typ VV, pulver och inte klarat tallriksmodellen mer än 2-3 dagar sen äter jag i alla fall. Med Lchf håller/blir jag mig mätt längre. Men det känns som om jag måste äta fett och helst inte snåla på det för att inte bli sötsugen. Jag håller mig mer mätt på fett.

Svara
Åse 21 september, 2011 - 09:31

Fettet som sådant kan inte vara för mycket OM vi inte vill gå ner i vikt utan bara stå still. Vi SKA äta och blir mätta på fett och protein, däremot är det ganska vanligt att fettrika livsmedel även kommer i form av mejeri – tex grädde, creme fraiche, ostar, nötter och det är dessa livsmedel som oftast kryper i väg i energi och KAN vara en viktbroms för många, men inte alla givetvis och då behöver man ju inte förändra något. Det finns så många andra bra fettkällor där vi inte får de nackdelarna som mejeriprodukterna ger oss. Jämför att äta 1 dl smör med att äta 1 dl grädde, det är hur enkelt som helst att få i sig 1 dl gräddsås men med 1 dl smör är det värre.
Sedan så är vi alla olika och om du gick ner bra i vikt så fanns det ju ingen anledning att göra några förändringar i kosten? Härligt att du mår bra på kosten!!

Svara
Åsa 21 september, 2011 - 13:27

Ok, jag fattar 🙂 Jag drog nog ALLT fett över en kam. Jag har nog omedvetet ätit ”rätt” fett då smör är godare än grädde. Och som du säger, det är lättare att överäta grädde än smör. Jag ska analysera mig själv mer och lyssna på vad kroppen vill. Och inte vara fettskrämd. Nybörjarrädsla vettu 🙂 Jag gillar din blogg och dina goda recept.

Svara
Åsa 20 september, 2011 - 23:47

Jättebra inlägg. Jag började med LCHF efter påsk i år, då hade jag fått nog av mina bilringar runt midjan (enda stället jag samlar fett), och har nu gått ned otroliga 9 kg! Jag kan ännu inte fatta det, man kan bli religiös för mindre:-). Det som är så skönt med den här kosten är att jag inte har behövt räkna kalorier en endaste gång sedan jag började utan har bara följt rådet att inte köpa produkter med mer än 5 g kolhydrater/100 g och det har fungerat perfekt för mig. Portionerna har förblivit i stort sett desamma, dvs inte små:-).

Något som jag har märkt är hur länge det tar att få bort tänkandet att ”nu har jag inte ätit på 2 timmar så det är hög tid för ett litet mellanmål”. Och då är jag varken hungrig eller sugen. Man har helt enkelt vant sig vid att man ska stoppa något i munnen varannan timme, minst. Om andra är rökberoende så är jag tuggberoende:-)

Svara
Åse 21 september, 2011 - 08:30

Härligt!!! Stort gratts!!

Svara
Anita 20 september, 2011 - 22:07

Vilket bra inlägg. Det fungerar bra med maten. 🙂 I dag bjöd en av våra kollegor på Gotlänska karameller, jag tog en o smaka men fick ingen mersmak. Va härligt det kändes, förrut triggade en mig till att ta flera. 😉 Läste ovan om att matkontot minskat, här oxå.

Svara
Anna-Karin 20 september, 2011 - 20:26

Kloka Åse! Så otroligt intressant och informativt, precis vad jag behöver höra! Haha jag blir full i skratt när jag läser om att överäta:), här har du en expert på det ”bara för att man får” MEN det bästa med LCHF är ändå tycker jag att man kan inte äta för mycket och du har inte samma sug efter maten som gör att du äter något ”gott” efter maten. Så av alla dieter och jojobantningar man har gjort i livet så är ändå LCHF och GI det bästa för mig! SÅ långt har jag iaf kommit att jag har insikt om vad som passar mig bäst och för att inte överäta mm. Tack för dina kloka och inspirerande ord, man lär av dig hela tiden. Ha det gott. Kram

Svara
Åse 20 september, 2011 - 20:49

nej det är ju svårt att bara fortsätta kränga som man gör på kolhydratkost!! =))
Stor kram!!

Svara
Catrin 20 september, 2011 - 19:17

Som vanligt ett jättebra och informativt inlägg! Tyvärr faller det där med energibalans bort lite i den allmänna debatten, tycker jag – ofta är det budskapet ”ät så mycket du vill så länge du håller kh-intaget lågt” som dominerar i lc-forum. Och många matmissbrukare (och jag räknar mig själv till dem) vill inget hellre än att det ska vara sant; vad kan vara bättre än att äta obegränsat med mat OCH samtidigt äta sig mätt?! Men, som du säger, det funkar inte så.

För egen del har jag testat fram och tillbaka när det gäller kh-behovet de dagar man tränar mycket. Till slut har jag kommit fram till följande: de dagar jag kört hårt (långa joggingpass eller hårda styrketräningspass på gymmet) äter jag en portion grekisk/turkisk yoghurt med hög fetthalt, en dl blandade osockrade bär och en halv dl av Anna Halléns nötmüsli (recept i senaste boken LCHF för kvinnor). Då mår jag bra, återhämtar mig snabbare och får inget ökat sug. Men äter jag samma sak en dag när jag är helt inaktiv kommer sötsuget inom någon timme, som ett brev på posten…så jag har lärt mig att äta utifrån min kropps behov – inte ett konstant behov, utan ett behov som varierar från dag till dag beroende på vad jag gjort och min aktivitetsnivå just den dagen. Därför finns det heller inga totalförbud, och heller inget som alltid är tillåtet – det verkar helt enkelt som om jag har mer eller mindre kh-känsliga dagar, och jag tycker att jag precis börjat lära mig hur jag skall läsa av signalerna.

Svara
Åse 20 september, 2011 - 19:26

Låter som en toppenplan! Du förbrukar den extra glukosen du äter när du tränar, härligt att höra att du lyssnar på kroppen!!

Svara
Hanna 20 september, 2011 - 18:43

Hej! Jag har varit dålig på att kommentera ett tag. Dels läser jag ofta bloggen på mobilen och sen har vi varit på semester! Men jag är in nästan varje dag och hämtar inspiration och läser dina svar till kommentarerna.

Jag provar nu att lägga till lite kolisar då det inte hände ngt med kroppen när jag var (för?) restrektiv. Tränar eller rör på mig varje dag.

Kram på dig!

Svara
LCHF, hälsa och träning 20 september, 2011 - 18:18

Vilket jättebra inlägg! Väldigt informativt och överskådligt! Östrogen är ju väldigt negativt för viktminskning också, pga östrogenet blir vi mer sugna på saker och får svårare att gå ned i vikt. De hormonet styr och ställer med vårt insulin :/

Svara
Karolin 20 september, 2011 - 15:10

Tack för all inspiration du ger… Jag fullkomligt älskar din blogg… Jag har börjat nosa lite på LCHF kost och även gjort ”misstaget” att lita på olika forum… Jag tror stenhårt på ditt tänk… att man kanske ska göra så gott man kan och även då acceptera att ma kanske inte uppnår de önskade resultaten direkt… Jag vill gärna gå ner i vikt, men mesta v allt vill jag må bra och känna mig väl tillpass. Jag tränar ganska mycket, mest för att det är det roligaste jag vet just nu…
Jag blev rekommenderad att hålla mig under 20g kolhydrater per dag… Ett gissel för mig är kaffet på jobb… Jag har ganska mycket mjölk i kaffet och även efter otaliga försök att minska eller ta bort mjölken så tycker jag att hela grejjen med kaffet försvinner… Jag hoppas ju såklart att det är nått jag kan jobba på… Nä nu dravvlar jag iväg… Ville ju bara tacka för inspirationen och alla super goda recept….
Ska bli spännande när du kommer igång med dina kurser och rådgivningar… eftersom jag oxå bor i trakten av HBG så finns det ju goda chanser att man kan gå en kurs….
Mvh Karolin

Svara
Sassa 20 september, 2011 - 17:18

Kanske kan äggmjölk i kaffet vara ngt för dig?

Svara
Kristina Sv 21 september, 2011 - 10:27

1. Vad är äggmjölk?
2. Bör man inte ha mjölk eller grädde i kaffet på LCHF?!

Svara
Sassa 21 september, 2011 - 11:09

Grädde är bättre än mjölk för mjölk innehåller
mer kolhydrater. Äggmjölk kan man ha i kaffet
eller ersätta en måltid med i nödfall om man är på språng.
Här hittar du ett recept https://www.lchfrecept.com/ShowRecepy.aspx?ID=27

Svara
Kristina Sv 21 september, 2011 - 13:13

Tack, låter nästan som en Noggy. Brukar jag göra som frukost på bussen när det är bråttom. Men jag visste inte att rödmjölk inte var så bra, har druckit det till maten med
min son ibland ju ….!

Åse 21 september, 2011 - 11:43

Karolin: Ta hellre grädde i kaffet än mjölk, mjölken innehåller inte speciellt mer kolhydrater men sammansättningen mjölksocker/fett är sämre.
Har du börjat med lågkolhydratkost?

Svara
Karolin 21 september, 2011 - 22:30

Jag har börjat så smått med lågkolhydratkost… är väl inte riktigt där än… Tänkte köpa boken LCHF för kvinnor… Man får så många bra råd och det är jag glad för, men samtidigt är det väldigt förvirrande såhär i början, det tycks finnas flera varianter av LCHF… Har sedan i måndags plockat bort alal kolhydrater jag kunnat ur kosten, men det har säkert smugit sig in fler än jag vetat om… Frågan är att om jag äter allt fett som jag gör och har för mycket kolhydrater blir det kanske omvänd effekt och jag går upp en massa i vikt. Men jag mår väldigt bra och känner mig inte så uppjäst som jag gjorde innan… Tack för tipsen!!! Har kört grädde i kaffet idag…. men får testa äggmjölk istället kanske…// Karolin

Svara
Åse 21 september, 2011 - 22:36

Ja! Det finns flera varianter av LCHF eftersom vi alla är olika och har olika förutsättningar. För att bli kallad för LCHF så ska man äta högst 50 g kolhydrater, det kan som du förstår variera mkt då hur många kh man äter.
Tar du bort socker, spannmål, frukt och stärkelse så gör du rätt och så äter du feta livsmedel, använder fullfett av allt så ska du vara safe.

Svara
Anna-Lena 20 september, 2011 - 12:55

Du är sååå klok när du skriver, man känner att du är påläst och vet vad du skriver.
Tack för din underbara blogg ; )

Kramis

Svara
Åse 20 september, 2011 - 13:25

Kram på dig!

Svara
Annika 20 september, 2011 - 12:49

Hej! Jag läser din blogg nästan varje dag. Men jag vet inte om jag har kommenterat innan. Har nyligen börjat med LCHF och mår ganska bra men känner mig stundtals trött. Min mage mår så mycket bättre. Men jag tror att jag står ganska stilla i vikt och är oxå medveten om att jag ibland äter lite mycket creme fraiche, grädde m.m.

Är oxå ganska lite aktiv för tillfället. 🙁

Känner att din blogg är bra inspiration för mig och det du skriver är mycket bra info för en nybörjare.

Mvh

Annika

Svara
Åse 21 september, 2011 - 11:44

Lycka till! Det du känner är omställningsbesvär, det tar ca 4 veckor innan kroppen är anpassad till fettdrift, under den tiden är man ofta trött etc. =)

Svara
Malin 20 september, 2011 - 12:00

Tack igen för ett kanon inlägg, du e så klok 🙂
Jag skrev ju igår att jag äter rätt men nog äter för mycket , så nu ska portionerna minska.
Bananen till frukost är borta, tog 8st paranötter o behövde inte äta min ”riktiga” frukost förrän halv 10 så tack för tipset, Jag har lusläst Anna Hs båda böcker o tycker jag kan mycket om LCHF men där är en hel del kvar o lära….. men som tur är så har vi ju dig på denna sidan som hjälper oss på vägen 🙂
Ideal, som Anna skrev ”min kropp kan inte läsa o vet inte om de smala ideal som finns idag” tycker jag mycket om!! Och det är ju så rätt! Lagom är bäst i detta läget. Tränar man mycket och äter rätt så får man känna när kroppen inte vill gå ner mer. Vi får se var jag hamnar, runt 77-79 tror jag blir ”lagom” (jag är 179cm lång) …. Än en gång tack för ett super inlägg

Svara
Åse 20 september, 2011 - 12:07

Haha ja jag älskar också de raderna från Anna =) Och ibland är det så att vi måste välja. Vi kanske inte kan gå ner till den vikten vi vill ha och fortsätta att äta på ett sätt som ger oss livskvalitet, då får man välja!

Svara
Tove 20 september, 2011 - 11:35

Mycket intressant inlägg! Ser fram emot att diskutera detta vidare imorgon när vi ses 😉 Även jag har blivit förvirrad av alla olika råd man får på olika ställen, så fr o m imorgon tänker jag bara följa dina riktlinjer!!

Svara
Åse 20 september, 2011 - 11:36

Ses imrg Tove!

Svara
Laila 20 september, 2011 - 11:31

Tack! Mycket läsvärt som vanligt. Du skriver så man förstår och känner igen sig.

Svara
Anneth 20 september, 2011 - 10:56

Christine – jag är en av dem som brukar sticka ut på lchf-forum och säga att det visst spelar roll hur mycket energi vi får i oss. Jag brukar få en del mothugg då… Många uttrycker sig nämligen väldigt självsäkert om att det BARA är kolhydratsintaget som spelar roll men det tycker jag är att förenkla. Det folk säger på forum ska man ofta ta med en nypa salt… Människokroppen är mycket mer komplicerad än att få kolhydrater = viktnedgång, det är många faktorer som påverkar om vi går ner i vikt eller ej. Visst kan man äta för mycket även inom lchf och jag tror faktiskt att många gör det, som Åse säger. Som sagt, inte räkna kalorier men ät med sunt förnuft – inte mer än vad man behöver och bara när man är hungrig! 🙂

Svara
Åse 20 september, 2011 - 11:10

De som säger så har faktiskt ingen aning om näringsfysiologi, det vågar jag påstå! Jag hänger ALDRG på sådana forum, jag läser böcker i stället av människor som verkligen kan detta med kroppen 😉

Svara
Irene 20 september, 2011 - 10:54

Mycket bra inlägg!
Jag börjar själv äntligen tappa lite i vikt, och det gör jag genom att ha hyfsad koll på vad jag äter. Inte massa onödigt snaskande ’för att man får’. Är jag hungrig äter jag, självklart, men jag sätter mig inte vid TV:n varje kväll och käkar något bara för att.
I börjaran var det flera ’lågkolhydratsgurus’ som menade att man kunde äta hur mycket man ville och ändå gå ner i vikt (alla dessa var män…). Nästan så det var så att man gick ner mer om man åt mer. För en del kanske det är så… men för mig så gäller att inte äta mer än jag gör av med. Och på lågkolhydratkost blir man ju mätt, och suget hålls i schack!

Svara
Åse 20 september, 2011 - 11:14

Det är ju så här:
Ponera att en överviktig man åt 5-6000 kalorier innan med mängder av fettlagrande livsmedel. Han kanske egentligen inte åt speciellt mycket mat men det han åt innehöll mycket fettlagrande energi När de sedan går över till LCHF så TROR man att man äter mängder av mat, för att man blir mätt på så oerhört mkt mindre mat än innan då fett och protein mättar och suget försvinner. En sådan man kan ju äta otroligt mycket mat och ändå ligga på ett mycket stort energiunderskott och givetvis hävdar de då att man kan äta HUR mkt som helst!

Svara
PernillaA 20 september, 2011 - 10:50

Tänkvärt som vanligt Åse 🙂 Jag fastnade speciellt för orden ”för att jag får”. Det kvittar nog vilken typ av metod man använder så finns det nog i bakhuvudet hos oss alla någon gång. Hos mig har det, det i alla fall kram på dej!!!

Svara
vickan (matplatsen) 20 september, 2011 - 10:42

Jag överäter gärna tyvärr, men inte med LCHF! När jag försökt äta VV eller liknande så har jag kunnat äta BERG med mat. fanns inget stopp och sen var jag ändå sugen på nåt sött efteråt. Med LCHF däremot så blir jag mätt och nöjd på så mkt mindre mat, saknar inget efter som det är så GOTT och blir INTE sugen på nåt sött eftermaten. Så här blir portionerna mindre och mindre ju striktare jag följer LCHF, utan att jag tänker på det. Och det är just det där med att slippa tänka på HUR MKT man får elle rkan äta hela tiden som är så skönt att slippa, det sköter sig liksom själv.

puss på dig min kloka guru 🙂

Svara
Åse 20 september, 2011 - 10:57

Ja, och det syns ju på dig att du inte äter för mycket på LCHF! 😉 Jag tror dock att du har mycket gratis (med tanke på att du kan smälla i dig ganska mkt socker och carbs då och då) i din metabol, du har aldrig varit överviktg mer än när du levde på wienerbröd i London *S* Och du har nog inte fördärvat och mixtrat med ämnesomsättning och hormonnivåer med otaliga jojobantningar, som tur är!!
PUSS!

Svara
Christine 20 september, 2011 - 10:35

Intressant inlägg! Jag kan också tillägga att vi kvinnor också har naturen emot oss. Vårt fett på höfter, rumpa, mage och lår vill naturen att det ska vara där, för att vi någon gång ska kunna härbärgera en graviditet, och producera mjölk till vår avkomma. Därför kan många kvinnor ha svårt att bli av med dessa fettdepåer. Min syster är ett lysande exempel, hon är vegetarian, hälsomedveten, PT, tränar och äter jättebra (gillar inte sötsaker osv) men har ändå kvar sin lilla lilla bulle på ”undermagen”. Det hör ju också till i vår familj, alla kvinnor i vår släkt har den där lilla bullen. I mitt fall, än så länge, är det en större bulle 😉

Det som jag tycker är lite svårt med LCHF-kosten, är att det blir ganska dyrt. Lax är inte alltid billigt, avocado är inte alltid billigt, äkta smör är inte billigt, kokosfett (det som är bra att äta) är inte billigt…Men jag gör så gott jag kan 🙂

Det som gör mig förvirrad nu, som får mig att stå som en åsna mellan två hötappar, är att jag läser din blogg, dina tips och råd + att jag läser på LCHF-forum, vilket kan göra mig lite lagom förvirrad emellanåt :O

Svara
Åse 20 september, 2011 - 11:03

Ja absolut!! Visst är det så! Och många ggr har vi ett ideal där vi ständigt måste kämpa, kämpa, kämpa!
När det gäller kostnad, så ja, håller med, fast en investering i ens hälsa måste få kosta tycker jag. Jämför man med vad det kostar med snacks och godis, och fikabröd så tror jag att det i slutändan blir ganska lika.
När det gäller många LCHF:are på forum så är det så att många olika människor samlas med olika åsikter. Är det män eller kvinnor som förespråkar mängder med fett och energiintag utan begränsning? Oftast män eller hur?
Dessutom så har många som äter LCHF en sjukdomshistoria och många har ett svart eller vitt synsätt (av olika anledningar). Många har varit sjuka med tallriksmodellen, diabetes och kraftig övervikt och då vill man se LCHF som en frälsare där man absolut inte behöver tänka på energiintaget längre men energi in och energi ut är en regel som vi inte kan rucka på, men det är mängder av andra faktorer också som spelar roll!

Svara
Matgiken 20 september, 2011 - 15:41

Vi blev faktiskt väldigt förvånade när vi kikade på matkontot förra månaden. Utan att ljuga så tror jag att vi har minskat våra utgifter för mat med cirkus 30% på LCHF. Ja, råvarorna är dyra, särskilt som vi köper nästan allt ekologiskt, men vi äter betydligt mindre mat nu och vi äter av färre livsmedel vilket gör att det blir mindre slattar kvar i kylskåpet.
För vår del blev det tokigt dyrt att köpa en massa frukt och grönsaker som vi ju gjorde förut.
Men det tog ett tag att komma hit. Det tog helt enkelt tid för kroppen (och – inte minst – hjärnan) att vänja sig vid att faktiskt vara nöjd med mindre mat.

Svara
Åse 20 september, 2011 - 15:59

Superintressant!! Tack för inflikandet!

Svara
Lisa 21 september, 2011 - 08:11

Hej!
Vi trivs super med LCHF, men vårt matkonto har inte sjunkit.Tvärtom!! Vi försöker att äta som vanligt, och att göra bröd, pannkakor till en barnfamilj är ju betydligt dyrare med LCHF. Sedan älskar jag blomkål och broccoli som substitut för pasta. Och det kilopriset vill man gärna inte jämföra. Men intressant hur någon lyckas leva billigare!
Tack för en helt underbar blogg och för att du bjuder på recept, din familj och dig själv!!

Kram Lisa i Gbg

Åse 21 september, 2011 - 08:30

Ja det är ju tyvärr så, det kan kosta med kost/livsstilsomläggning och man fpr gölra de val som fungerar bäst för familjen – på alla plan.
Kul att du gillar bloggen!
Kram

Tack för att du lämnar en kommentar, det betyder så mycket!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.