Hej på er! Vilken HÄRLIG fredag!! Solen lyser från klarblå himmel, jag har tränat som jag planerat och snart ska vi iväg till en duktig hundtolk som kan hundspråk (dvs läser av dem) för vår 1,5 åring är söt som socker men har dominansproblem och jag vill komma till bukt med dem så man slipper skämmas för honom på promenad (skäller på löv, fåglar, bilar, cyklister, hundar – you name it) Ska bli spännande och se vilka råd och tips vi får.
Tidig frukost idag! Hade en 5:2 i går så behövde energi i morse kände jag.

 
Till gymet! I dag provade jag ett annat gym, Filborna Arena, som jag varit lite nyfiken på och jag har en väninna som tränar där så hon fick ”hålla hand” i dag =)
Blev ett 45 minuters indoor walking pass *PHEW* var sjukt jobbigt och det var kanske inte så smart att lägga det passet idag med tanke på att jag ska vandra i Kullaberg i morgon! haha! Lääääär ha ont i vaderna och benen i morgon.
Efter passet tog vi en skön stund i Relaxrummet, så härligt!


Filborna Arena
Bredvid Filborna Arena ligger vårt f.d hem. Där är jag uppväxt ♥ I dag är det ett fritidshem om jag inte är felinformerad.
Det är en gammal gård och när vi flyttade in var stallet fullt av hästar (ridskolan hyrde), vi hade gäss och höns och två schäfrar och en katt. En stor lummig trädgård, där jag står var det fullt av plommonträd. Vi hade en lada där vi hoppade i höbalarna och en f.d drängstuga som jag fick inrett till rum 🙂
Åh vad jag saknar.. fick aldeles ont i bröstet av saknad.
Pappa jobbade inne på Filbornabadet som Filborna Arena hette då, då var det bara badhus och hade även en idrottshall som idag är gym. Så badet var vår playground. Vi badade varje dag efter skolan och kom sedan hem med kompisar och åt mammas hembakade bröd som vi rostade och hade jordgubbssylt på 😉

Här står jag mitt i plommonträdslängan.

Det röda huset till höger på bilden var drängstugan där jag hade mitt rum under sena tonåren. I dag är det bara gräsmatta och mammas trädgårdsland och äppelträd är borta..
Kastanjeträdet står kvar dock.
 

Mitt och syrrans rum längst upp. Där öppnade jag fönstret om somrarna och kunde sträcka mig efter syrénträdet som växte precis utanför och dofta in sommaren.
I dag är det bara skelettet kvar av vårt hus. Känns sorgligt men livet går vidare och minnena är det enda som finns kvar av en underbar barndom på Brytstugevägen 24 ♥
KRAM på er! Hoppas ni får en underbar fredag med nära och kära!