Jag fick en fråga i dag som jag tänkte besvara.
Jag har en fråga som inte har något med din sallad att göra (även om den ser mumsig ut). Jag tycker det är jättekul att alla dina gamla inlägg från viktväktartiden finns med i bloggen, för just det där kalori- och pointsräknartänket är så välbekant för många av oss och det är spännande att se kontrasterna mellan då och nu i bloggen. När började du fundera över om LCHF kunde vara något för dig? Jag menar, det måste ju varit en rejäl omställning i huvudet att gå från fettskräck a la VV till LCHF? Skulle vara roligt att kunna leta upp och läsa om den tiden i din blogg. 🙂
Ja, först och främst så besvarar den frågan lite varför jag vägrar ha energiberäkningar med i recepten. Jag gör det ibland – när det är recept jag vet att jag annars kommer få flera frågor om hur många kolhydrater etc det är i. Men jag är övertygad om att kalori och kolhydraträkning enbart är för de som inte har kroppskännedom och det är förståeligt, det hade inte jag heller – men den dagen jag vågade släppa den kontrollen, då höll jag min nya vikt och detta är även efter LCHF. Men vi är alla olika, respekterar det!
Sedan ska jag även säga, att jag aldrig var fettskrämd, inte ens på VV – men jag var hysteriskt kontrollerande och det innebär att fett var det som kostade mest därför undvek jag det. Men jag har aldrig trott att man blir fet av fett.
Allt började egentligen december 2004. Jag viktväktade och ville ner 7 kilo till mitt bröllop i mars 2005. Jag hade en god vän som var PT och fitnesstävlande och frågade därför honom hur jag skulle göra, för jag hade hamnat på en platå och jag ville skynda på viktminskningen. Han sa: ”Dra ner på kolhydraterna” och det gjorde jag. Och som alltid så går jag alltid all in och det innebar att jag köpte Ola Lauritzons ”Gi metoden” och satte igång med det som idag kallas LCHF. man skulle äta max 20 gram kolhydrater de första fyra veckorna men jag dubblade och körde 8 veckor 😉
Jag var väldigt strikt och var väldigt energilös och orkade knappt cykla och i dag vet jag att det var omställningsbesvär! Den energilösheten har aldrig återkommit inte ens efter flera års uppehåll!
Jag gick ner bra i vikt, åt 1400 kalorier och 20 gram kolhydrater och gick ner i snitt 0,8 kilo i veckan (ja ni hör ju kontrollfreaket) och började på 63 kilo och målet var 56. (suprise)
Lagom till bröllopet 12 mars 2005 vägde jag 55,7 kilo.

Men jag saknade att ”äta lite av allt” och gick tillbaka till att varva viktväktarna med verätning och jag gick ju givetvis upp igen.
Så där höll det på. Efter ytterligare två barn med uåågång på +25 kilo så satte jag ner foten och tänkte, nu är det nog! Nu måste jag sluta banta! Banta var jag en fena på men att hålla vikten lyckades jag aldrig. Så i november 2008 började jag med Viktväktarna men drog ner på kolhydraterna och from februari 2009 så gick jag över till lågkolhydratkost, då hade jag ca 12 kilo att gå ner.
Mitt första halvår på lågkolhydratkost/LCHF var kontrollerad. Jag fortsatte räkna points fast åt LCHF och jag ville sååååå sluta.
Juni 2011 var ett kvitto på att jag egentligen kunde äta kontrollerat utan räknande. Då var vi på Mallorca i 2 veckor och jag åt lågkolhydratkost hela resan. Vin och god mat, all inklusive men jag stod prick stilla när jag kom hem (ja jag vägde mig 4 på morgonen, när jag kom hem!)
Jag var dessutom så mycket mer mätt och sugen på sött.
De följande två åren pendlade jag en del i vikt (+-5), anledningen till det var absolut att jag tyvärr aldrig kommer bli kvitt mitt belöningsätande.
I dag vet jag vad jag triggas av och det gäller inte bara livsmedel utan jag har fått arbeta mycket med mig själv, helt enkelt öva min hjärna att söka belöning i annat än mat. Jag lever ett aktivare liv idag, är mer upptagen och det ger mig belöning (är absolut en dopaminjunkie) och jag behöver inte belöna mig med mat.
Men, något som varit till stor hjälp för mig rent matmässigt är som ni vet, dra ner på grädde/creme fraîche men även att äta lååååångsamt och att jag insett att jag och min man omöjligt kan äta lika mycket så jag lägger inte upp lika mycket till mig som till honom! Jag har fått öva upp mina hungers och mättnadshormoner och idag fungerar de ypperligt. Jag blir mätt och nöjd så mycket fortare i dag än förr. I dag lägger jag upp mindre mat till mig själv för jag vet att jag inte orkar mer!
Jag gör ibland snedsteg som jag tycker är onödiga, men jag straffar mig aldrig efteråt som jag gjorde förr. Varje dag har nya möjligheter att kunna må bra!
Förr var jag oerhört kontrollerande, åt jag något utanför min kontroll så var ”allt förstört” och även dagen, så är det absolut inte längre.
I dag räknar jag ingenting, jag väger mig knappt – varför skulle jag? Det är min tur att må bra utan ångest!
För mig finns det inget alternativ än lågkolhydratkost, för mig är ”varierat” att äta varierat av mängder av grönsaker (även rotfrukter), kött, fågel, fisk, skaldjur och ägg. Spannmål ger mig ingenting mer än sug och hunger. Frukt är naturlig mat och det äter jag i mat, inte som mellanmål. Bär äter jag oftare.
Ibland äter jag annat, när det inte är vardag och då njuter jag med gott samvete!
♥ till er!!
Min kod 56KILO ger JUST NU hela 26% rabatt på nästan ALLT. Även på redan nedsatta priser
Fantastiskt för viktminskning, värk och lymfan. (läs mer HÄR)
