Och så detta socker!

9 januari, 2012

Nu ska vi prata socker!
Varför är det så svårt att avstå socker? Jag kan ju bara se till mig själv, vilken sockerknarkare jag varit! Och då växte jag ändå upp i en familj med en mamma som gjorde all mat från grunden, ingen processad mat, hon saftade och syltade och bakade allt vårt bröd. Vi åt husmanskost på regelbundna tider och godis åt vi på lördagar för vår veckopeng. Vi levde tallriksmodellen. Men redan i unga dagar kom jag hem från skolan, ställde mig och bakade kakor, gjorde eget godis, favoriten var gräddbullar men jag var även en hejare på att göra god kolasås till den trista vaniljglassen vi alltid hade i frysen. Jag var ju sockerknarkare redan då! Jag kan minnas att jag gick upp mitt i natten för att ta en stor sked nutella från burken i kylskåpet.

Jag var ju givetvis inte bara galen i socker utan även i allt som snabbt blev till socker i kroppen. Jag gick hem till mormor efter skolan och kokade snabbmakaroner som jag åt 2-3 tallrikar med ketchup, eller högar med rostebröd med lätt & lagom och aprikosmarmelad.
När jag var 17 år hade jag ätit mig upp till 70 kilo (1,63) och det var min smärtgräns så jag bestämde mig för att banta, bantade mig ner på 2 äpplen om dagen tills jag vägde 54 kilo, då åkte jag och min bästa väninna till Helsingör (Danmark) och shoppade på oss en massa godis på båten som vi sedan åt med gott mod! Här skulle det firas att jag blivit så smal! Den kvällen somnade jag med sängen och munnen full av godisnallar. Ett halvår senare var jag uppe på 70 kilo igen. Min bantningskarriär hade börjat.

Så, vad är det med detta socker??
Sockret har beroendeframkallande egenskaper och det är ju 7 ggr mer beroendeframkallande än kokain! Och betydligt mer lättillgängligt 😉 Det har ingenting med dålig karaktär att göra. Det handlar helt enkelt om hjärnans kemi. Vår hjärna är inställd på att välja söt smak. Söt smak signalerar ofarligt, dvs ogiftigt och socker ger snabb energi och kroppen vill säkra sitt behov av blodsocker. I naturen finns ju inte sött i den utsträckning som det finns i vårt samhälle och människan är ju genetiskt nästan likadan som den var för 40.000 år sedan. (endast förändrats 0,02%!) Eftersom tillgången på mat ofta var bristfällig så gällde det för våra förfäder att äta när det fanns mat och lagra energi för framtiden, därför har vi en tendens att äta mer än vi behöver – Våra kroppar är inställda på att lagra.

Söt smak fick vi med bröstmjölken, söt och fet, perfekt! vi är alltså födda med att bli tröstade och belönade med socker .
Vi firar med socker, firar in helgen, firar födelsedagar, choklad på alla hjärtans dag – Vi belönar ofta oss själva och andra med socker, det sitter djupt rotat i oss! Och nåde den som tackar nej till en kaka!

Sockret triggar vårt belöningssystem med serotonin och dopamin i spetsen). När vi äter socker mår vi bra, känner enorm tillfredställelse, och hjärnan vill bara ha mer och mer av detta, ju längre vi sitter kvar i beroendet ju mer behöver vi för att få den där kicken.
Serotonin är kroppens lyckohormon, när vi intar droger (som socker) så ökar serotoninnivån och vi mår väldigt, väldigt bra med förhöjd serotonin! Så bra att hjärnan vill uppleva ruset gång på gång på gång. Tyvärr är kolhydrater väldigt bra på att höja serotoninnivån!
Dopamin
är en annan signalsubstans och det är kroppen belöningshormon. Liksom serotonin så höjs dopaminet också av kolhydrater och socker. Ju större sockerkonsumtion vi har, ju mer dopamin frisätts och hjärnan vänjer sig vid att få så mycket dopamin och kräver allt mer dopamin för att uppnå samma effekt. Som sockerkänslig har vi alltså en obalans i kroppskemin som vi försöker självmedicinera genom att äta socker och livsmedel som snabbt blir till socker i blodet. Vi har alla en unik balans mellan serotonin och dopamin och det är det som gör att en del är mer sårbara än andra och lättare blir beroende. Många av oss som jojobantat mycket är ju sockerkänsliga.

Jag och sockret.
Med LCHF så försvinner ju det mesta av sockret för mig och utan LCHF så vet jag att jag skulle bli fast i jojobantandet igen. Jag skulle varva överätning med att dra ner på energin extremt. Så fungerar jag på tallriksmodellen. LCHF balanserar nivåerna av serotonin och dopamin utan en överdriven mängd kolhydrater och det kan jag skriva under på.
Jag kan äta socker vid något enstaka tillfälle utan att det får så stor påverkan just där och då, jag kan ta en bit, that’s it men det är precis som att jag är ett vattenglas som nästan är fullt, just vid tillfället kanske inte bägaren rinner över men 1…2…3 droppar är vad som behövs för att vattnet ska rinna över och efter det så blir behovet av belöning för stort och jag ”trillar dit”. Därför är en kost med hög andel kolhydrater som att trycka på en knapp hos mig.

Som sockerkänslig så triggas man ofta av grädde och creme fraiche och jag märker det tydligt, jag har lite svårt att äta lagom av en god gräddig gratäng. Det blir lite väl gott för min hjärna 😉 Är det bara portionerat så fungerar det bättre (typ Pannacotta). Jag har inga planer på att utesluta mejeri som grädde och cf men jag är vaksam på det.
Och när vi ändå pratar socker och med tanke på den här syrliga kommentaren: Jag kanske måste förtydliga att bloggen inte är ett facit över ett perfekt sätt att leva och äta. Jag lever under tiden jag författar denna bloggen. Bloggen är fragment från mitt liv – den visar inte vad jag gör eller inte gör alla 24/7. Är det någon som på fullt allvar tror att det alltid står ett vinglas vid varenda måltid jag intar? Nej, tänkte väl det 😉 Ett vattenglas står där betydligt oftare.
Bloggen har gått från fettskrämd viktväktare till trevande GI:are, till ätare av lågkolhydratkost fast kalorirestriktad, till en avslappnad LCHF under snart tio års tid, tio år! Jag formas hela tiden. Lär mig, utvärderar, gör om och gör bättre. Jag kommer fortsätta att göra mindre bra matval ibland, och det är OK – för mina bra matval är betydligt fler, det räcker långt! Lite skräp klarar kroppen av.
Jag vet att många av er läsare uppskattar bloggen just för att jag öppet berättar om mina brister och inte försöker vara ”Mrs Perfect”. Jag kommer aldrig ge sken av att vara någon annan än den jag är och jag tycker att jag är bra precis som jag är! 😉

Njut ordentligt av livet och av maten du äter! 🙂 Ät för att leva och njut under tiden! (tror det var en läsare som skrev det??)

41 kommentarer
0

41 kommentarer

ÅsaS 9 januari, 2012 - 21:28

Det är som de säger – man blir klokare med åren!
Tack för att du finns, för att du peppar, stöttar och inspirerar oss här ute i landet. Får oss att öppna ögonen och se på maten och vårt liv med nya ögon, att få oss att leva och må gott! För att du är ärlig och bjuder på dig själv, dina med- och motgångar.
Ingen är perfekt, och den som kan inse att man själv har fel och brister är stark och trygg i sig själv – en förebild för många. Alla duger, precis som de är, med fel och brister, ups and downs. Och Du är en förebild för många av oss som läser här. Det måste ju finnas nån särskild anledning till att så många läser denna blogg och återkommer gång efter annan. En och annan spydig kommentar, visst, men de som skriver sånt är antagligen bara avundsjuka och vill ha uppmärksamhet. Inget att bry sig om, även om det känns ledsamt.
Nej, fortsätt som du gör! Vi är många här som uppskattar det jobb du faktiskt lägger ner på bloggen, att du tar dig tid för oss!

Kram och allt gott!
ÅsaS

Svara
Pia 9 januari, 2012 - 21:00

Vill bara säga att jag lyssnat, tagit in, läst och tagit in igen..kanske snart redo 😉
//P

Svara
Åse 9 januari, 2012 - 21:05

Du vet var jag finns syster! <3

Svara
Anna-Karin 9 januari, 2012 - 20:36

Du är sååå klok Åse och jag är så glad att du skriver om alla erfarenheter du har, vilket får mig att minnas saker som hur det var när man kom hem från skolan under tonårstiden när jag oxå kokade lass av snabbmakaroner och åt dem med massor av Ketchup, Mamma kan inte ens idag 25 år senare titta på makaroner pga min matorgier efter skolan, smygåt pappas choklad i kylskåpet på kvällarna så snacka om att man verkligen har lagt grunden till denna sockerbombade kropp. När jag var 20 år vägde jag 70 kg till mina 162 cm när jag vägde in mig på viktväktarna första gången, jag gick ner till 58 kg och kände mig smal men sen har jojobantningen varit ett faktum för mig! Vilken insikt ditt inlägg gjorde mig….

Från det ena till det andra så gjorde jag din vaniljpannacotta med halloncoulis ihelgen till efterrätt så underbart gott och jag hade en superkanon middag helt i LCHFanda och jag klarade helgen med bravur 😉
Ha det bäst och fortsätt med ditt bloggande som bara du kan, du är bäst!

Kram Anna-Karin

Svara
Åse 9 januari, 2012 - 20:53

Härliga Anna-Karin! Ja ibland ramlar poletten ner på oss själva, eller hur!??
Vad härligt att panacottan smakade och att helgen gick med bravur igenom! Heja!! =))

Svara
Sthlms tjej 9 januari, 2012 - 19:44

Du skriver så himla bra och kloka saker.
🙂

Kram påre

Svara
Åse 9 januari, 2012 - 20:36

😉 Tack för det! Blir jag glad av att höra! Kram påre 😉

Svara
Lotte 9 januari, 2012 - 18:33

Hej,
Vilken jättebra blogg du har! En bland de bästa skulle jag säga. Det jag gillar är att du är mänsklig, vanlig och inte så militant i ditt resonemang.
Hursom, nu har jag bestämt mig för att testa LCHF på nytt. Jag har kört LCHF förr men har inte lyckats gått ner i vikt. Nu ska jag äta mindre av feta mejeriprodukter, inte proppa i mig lika mycket nötter så kanske jag kan nå framgång jag med. Det här med att tokäta fett gör snarare att jag lägger på mig eller står stilla. Har du erfarenhet av detta? Jag blir ju så fundersam på varför jag inte fixar fettmängden på samma sätt som andra? Den stora stora vinningen är att slippa socker/brödsuget. Det går ju att avprogramera sitt sötbehov.
Allt gott
Kram Lotte

Svara
Åse 9 januari, 2012 - 20:46

Tack så mycket! Vad roligt att du trivs här! Andelen fett är högre på LCHF men egentligen äter vi inte sååååå mkt mer fett än andra. Tänk, hur lätt är det att ta en sked smör och äta? Men blanda den med kako så går det enklare, blanda den med havregryn så går det ännu lättare och till slut med socker! Vips så har du chkladbollar. Tänk så mkt fett stoppar i sig utan att de vet? Var vaksam på nötterna, hellre dem än mejerin. 2 dl grädde kan du absolut äta per dag utan att få för mkt i dig.
Ät tre mättande portioner med mat per dag. Protein enligt din handflata till varje måltid, till detta en mättande fettkälla (grädde/cf, ost, majonnäs, dressing utan socker + 500 g ovanjordgrönsaker. Allt annat kan vara ett hinder i viktminskningen. KRAM!

Svara
Susanne - Lätta och Goda recept 9 januari, 2012 - 16:57

Du är bra precis som du är Åse. Det är endast du som väljer vad du vill äta och ingen annan. Det är du som ska må bra 🙂
Jag är så glad av allt du delar med dig.

Fortsatt fin dag!
Kram

Svara
Anna Haeggman 9 januari, 2012 - 14:56

Hej Åse!
Jag är en sån där tråkig läsare som ofta läser men sällan lämnar avtryck. Idag är det dax. Tack för en jätte bra blogg. Jag gillar dina med och motgångar. Gör dig bara mänsklig och riktig. 🙂
För egen del hoppas jag inte alls att du slutar med dina ”söta” vanor här på bloggen. Jag älskar godis/dessert/bak på lchf vis. De är de recepten som jag föredrar. Mat är så lätt att laga lchf men det är svårare att komma på desserter på¨lchf vis. Fast nu längre är det inga problem iof. Bara att kolla runt på webben, här och hos andra så kan man snabbt baka ihop till ett helt kalas. 🙂 Fortsätt att leva och skriva därefter. Inte skriva först och leva sen efter det.
God fortsättning och lycka till med ditt nya projekt som kostrådgivare.
Kram Anna Karlskoga

Svara
Åse 9 januari, 2012 - 15:42

Hej Anna! nejdå, jag ska inte sluta med söka saker däremot slutar jag med att unna mig riktigt socker och slarv som inte alltid syns så tydligt här i bloggen. LCHF efterätter och godsaker kommer jag fortsätta unna mig då och då, de är inte mitt problem 🙂
Tack för dina rara rader! KRAM

Svara
Erika - LCHF till vardag och fest 9 januari, 2012 - 14:55

Väldigt intressant läsning, den texten har jag sparat så jag kan läsa den igen.
Jag har en fråga angående sockerersättning/sötningsmedel eller vad man ska kalla det. Hur förhåller du dig till det? Vad är fördelarna/nackdelarna med att använda sötningsmedel?
Jag har själv aldrig använt sötningsmedel så jag har ingen aning om hur det används.

Svara
Caritha 9 januari, 2012 - 14:52

Hej! Känner igen mig precis i vad du beskriver från barndomen, har en mamma som lagat allt från grunden, och vi fick inte läsk eller godis annat än vid festliga tillfällen. Av tre syskon, vem var det som åt i smyg och trodde att det inte skulle märkas, jag naturligtvis, och det beteendet fortsatte upp i vuxen ålder, är 41år. Har aldrig varit överviktig på något sätt (är 170 cm och väger just nu 64 kg), men har ändå provat alla varianter för att bli av med sockerbehovet. Upptäckte Lchf och helt plötsligt gick det mycket lättare, samt att jag faktisk tappade ett par kilo på köpet. Nu kom julen emellan och förstörde allt, för jag åkte dit så det brakade med allt julgodis, men från och med 1/1 har jag faktiskt ätit mycket strikt Lchf för att komma på rätt spår igen, nionde dagen idag och det går fantastiskt bra än så länge. Ett tips till ni som inte vet vad ni skall säga så läste jag på Dessis blogg om ”överkänsligt belöningssystem” i hjärnan, så det kör jag med om det ifrågasätts varför jag äter som jag gör. Tack för en jättebra och inspirerande blogg:)

Svara
Anneth 9 januari, 2012 - 13:04

Usch vilken trist kommentar du hade fått där… Tror att de flesta ändå förstår att du inte pimplar vin etc. dagarna i ända. Det blir lite som när jag bloggar en hel rad recept med lchf-efterrätter efter varandra – de innebär ju inte att det enda jag ätit den senaste tiden är lchf-fudge eller pannacotta. En blogg är ett tvärsnitt ur en annan människas liv och man tenderar ju att blogga om det lilla extra. Skulle jag fylla min blogg med alla gånger jag äter halvtråkig kotlett med gårdagens rester av blomkålsmos skulle nog folk ledsna på att läsa den. 🙂

Sen är det som du säger. Vi är många som är fd. sockerjunkies och det är inte alltid man väljer 100% rätt, som äter lite för mkt grädde osv. Men vi vill ju inte läsa någon sorts hurtig, klämkäck solskensblogg där du alltid är perfekt, har svaren på allt etc. utan en blogg där vi kan identifiera oss med dig när du gör fel och inspireras av dig när du gör rätt!

Svara
Åse 9 januari, 2012 - 13:10

Ja men precis, jag har ju ofta LCHF efterätter här i bloggen men personligen äter jag det inte ens varenda vecka – men i en blogg så ”syns” ju allt mer. Sedan sticker jag inte under stol med att jag älskar vin och att jag gärna dricker vin till maten men det sker ju inte varenda dag och inte flaskvis. Jag VET ju att de flesta av mina läsare är så pass intelligenta att de förstår det – som tur är 😉 Människor är bra märkliga som inte bara kan vända i ”dörren” om de inte gillar det de läser utan måste kräka av sig.

Ja jag hoppas ju att det är den rollen jag har! Jag vill inspirera, att även om man inte alltid gör allt rätt så kommer man långt med sina 80% rätt 80% av tiden och sina 80% fel 20% av tiden 😉 KRAM och tack din input!

Svara
1 2 3

Tack för att du ger feedback!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.