Kärlek

25 september, 2009

Vänner!

Det är ibland så svårt… att förstå.
När man är mitt uppe i sitt eget, hantera sina egna demoner, fixa med barn, hus, hem, vänner familj… att förstå att så många inspireras, läser, lagar MINA recept och sedan kommer hit och skriver så många fina, rara kommentarer.
Ni är guld värda! Och jag vill poängtera – att ni inspirerar och motiverar mig SÅ mycket!!
Att så många tror på mig och tycker om mig, inspireras av mina tankar och funderingar, mina recept – det ger mig ännu mer motivation att fortsätta vara sund, balanserad och njuta av livet till fullo – fast genom att vara snäll mot mig själv och min kropp!
Jag är en liten tuff tjej, det har jag alltid varit. Ettrig och envis, alltid varit MYCKET.
Min storasyster föddes 1971, var en snäll, lugn och rar tjej som antagligen var ett väldigt lätt barn. När jag kommit 1973 och kommit in i ”The terrible twos” så sa mamma ”Hade jag fått Åse först så hade jag inte skaffat fler barn!” Hahaha! Jag var en liten ettrig tjej med myror i rumpan, massa intensivitet och attityd.
Det komiska är att min mamma och jag är väldigt lika! Min mammas man skrattar alltid åt oss och säger ”Ja äpplet faller inte långt från trädet” 😉


Men vad jag ville säga med detta är att jag måste alltid kämpa med att vara LAGOM. Att vara lagom ligger liksom inte i min natur.
Gör jag något så gör jag det 300%, det har varit mitt fall många ggr när det gäller vikten. Ibland blir det platt fall när man siktar för högt. Man sätter stora krav på sig själv, man vill lyckas.
Men jag känner nu, att – Ja jag vill lyckas, jag vill må bra, jag vill vara samma både inombord och utomsides – men det ska inte vara till vilket pris som helst, jag måste alltid plocka ner mig själv från ”duktighetspallen”.
56kilo är för mig terapi. Där skriver jag av mig tankar, funderingar, experimentella tankar etc och det gör att jag får lite distans ibland till alla tankar som virvlar omkring.

Vad jag vill säga med detta är egentligen att jag uppskattar er läsare sååååå mycket!
All kärlek till Er!

54 kommentarer
0

54 kommentarer

Aika 26 september, 2009 - 19:55

Tror inte det kan bli för mycket av åse-påse =)

Svara
Annsi 26 september, 2009 - 19:54

Kärlek till dig också!

Svara
sara 26 september, 2009 - 19:14

All kärlek till dig också!!!
ha en bra lördagkväll
lycka till imorgon 🙂
kram

Svara
Jen 26 september, 2009 - 19:09

Många kramar till dig fina Åse=)!!

Svara
jenny 26 september, 2009 - 18:38

Och all min kärlek till dig för att du outröttligen fortsätter att inspirerar oss med tankar, ord och fantastiska recept!
Lycka till med vägningen imorgon!
KRAAAM:)

Svara
AnnicaP 26 september, 2009 - 18:22

Kram på dig <3
Och ha en skön helg nu 😉

Svara
Linn 26 september, 2009 - 17:20

åh! blir bara ännu mer isnpirerad av såna här inlägg! och dessutom så är det så skönt att läsa om nån som tagit sig förbi det där med allt eller inget för jag är verkligen precis så!! har jag börjat så kan jag liksom lika gärna äta massa lösgodis, pixxa osv.. tråkigt! (och onödigt) men nu har jag ätit lchf i hela fyr dagar och just nu kännes det inte ens så svårt så jag ska klara det här:)
tack!!
/linn

Svara
mamma millan 26 september, 2009 - 17:09

hallojsan!!! Kul att hita till din blog! Är en 4barnsmamma som kämpar med att bli av med övervikten!! Minstingen är nu 7 månader..o jag är såå less på att se ”gravid ut”..gjort sen jag var 23!!!!o nu är jag 36!!!
Kul att läsa hur du kämpat..o klarat av allt helt supergalant..blir verkligen inspirerad här!!!

Kram ♥

Svara
Åse 26 september, 2009 - 20:28

Hej Millan!

Heheh, dessa gravkilon ja 😉 Lycka till nu och välkommen hit igen! KRAM!

Svara
Ida 26 september, 2009 - 16:33

Du är en stor inspirationskälla, bäst helt enkelt :)))

Svara
cecilia 26 september, 2009 - 14:15

Känner så väl igen mig i att” nu kan jag lika bra fortsätta att äta ”skitmat” när jag redan ätit fel…”
MEN – jag försöker verkligen få bort detta tänket, för det är ju ingen annan än jag som drabbas och mår dåligt av det!!!
Nu har jag haft en bra vecka matmässigt, och det ska jag se till att nästa också blir…
Lycka till med operationen.Även om du inte ska skriva just här om hur det går så kanske det ändå kommer en liten kommentar.Jag undrar ju av ren välmening, inte nyfikenhet hur det går.För visst känns det som att man känner dig..

Svara
1 2 3 4 5

Tack för att du ger feedback!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.