Tropisk hetta och så lite söt och LCHF snack ;)

25 juli, 2012

Go kväll! En helt underbar vaaaaaaaaaarm dag, tropisk hetta har vi haft här i Skåne!! Jag passade på att sola ryggen på eftermiddagen, jag fick otroligt mycket färg på ovan/framsida i går 😉
I kväll har vi grillat igen, mest kylskåpsrensing! God mozzarella/basilikasallad, marinerad kyckling, ostar etc!
Till efterrätt blev det en uuuuunderbar kokosglass, recept kommer i separat inlägg och även en god sockerfri Caipiroska! Om nom nom!

Med tanke på ovan efterrätt och cocktail tänkte jag även prata lite socker med er, eller rättare sagt sötma, min syn på saken, vi är alla olika, kommer från olika bakgrunder/erfarenheter och har olika synsätt.
LCHF världen är uppdelat i 2 läger känns det som. I första lägret har vi alla dem (de flesta ”nyktra” sockerberoende eller de som blivit friska från sjukdomar genom att utesluta socker och stärkelse) och de har en stark övertygelse att söta smaker är av ondo. Helst ska inget påminna om bröd, pasta, ris, socker etc. I den världen lever inte jag. Men förstår att många mår bra av och behöver den ramen.

I andra lägret finns ofta LCHF bantarna, de som räknar kolhydrater och allt som är under 5% kh per 100 gram är OK. Sedan om livsmedlet innehåller kleti och pleti, maltodextrin, vetemjöl, glutamat etc det spelar mindre roll. Här finns ofta de som går på bullshitprodukten ”Carblocker” alla LCHF bröd som innehåller majsstärkelse (tex Fiberfin) och vetemjöl (Carbzone) etc. Man tycker det är viktigast att det är ett lågt kolhydratvärde än att produkten är ren och naturlig och man skippar gärna riktig mat för lite bär och vispgrädde eller en LCHF efterrätt (kolhydratvärdet är ju lågt!). Även low carb barer är poppis här, måltidsersättare som smakar sött 😉

Vilken värld man vill leva i är helt upp till oss alla – Inget är fel! Det beror på vad vi vill ha ut av vår kost! OCH vad man vill lära sig av sin kost! Jag gick över till LCHF för jag var trött på att banta, trött på att anstränga mig, jag ville äta mig smal med riktig mat.


Hur lever jag?
Jo, i min värld är sötma en form av överlevnad, det är så våra hjärnor är inställda för. Snabb energi, som garanterar överlevnad. Sötma får vi i bröstmjölken, socker OCH fett, det som gör våra hjärnor allra lyckligast! Men i naturligt tillstånd finns inte det överflödet, eller de raffinerade sötsaker som finns nu, i naturligt tillstånd fanns rotfrukter, honung, kåda, nötter och frukter så våra reptilhjärnor kan inte riktigt fixa allt sockeröverflöd. Därför äter jag så sockerfritt som jag kan och vill. Det innebär att jag i min grundkost äter sockerfritt, stärkelsefritt och så vill jag ge min kropp det bästa så det innebär att jag lusläser innehållsförteckningrna och allra oftast väljer de livsmedel som är utan dolt socker, glutamat och andra onödiga tillsatser.
Allra oftast när jag vill ha något sötsmakande så använder jag sukrin/stevia, honung, frukt och mandelmjöl etc. Jag äter lika lite av det som jag skulle gjort om det var raffinerat socker i. Det innebär kanske någon gång i veckan. Jag tar en liten bit. Min kost till vardags består av fett, protein, mineraler och vitaminer från grönsaker och nötter. Inte bär, sötningsmedel, mandelmjöl etc. -Sådant äter jag till helgen och till kalas.

Riktigt socker är jag inte rädd för, men jag har stor respekt för dess påverkan, jag kan hantera viss mängd riktigt socker och finner det gott och njutningsfullt (lakritskritor är tyvärr inte sockerfria!) Jag är inte beroende och kan ta en liten bit, därför ser jag inte det som ett problem. Jag är inte överviktig därför är det inget problem för mig. Jag äter så lite av socker och stärkelse annars att min kropp klarar ”lite skit”! Det är överflödet som för mig (och många) skapar problem.
Jag vill hellre äta det jag aktivt väljer än att det är gömt i livsmedel. Jag kan äta en god surdegssmörgås eller ett finn crisp, då och då – därför att jag väljer det men vill helst inte ha i mig dolt vetemjöl eller socker via livsmedel (kryddor, korvar etc)

Vi är alla komplexa, våra hjärnor och dess biokemi är unika. Länge åt jag väldigt strikt LCHF men för mig innebar det att jag då och då överåt socker (Eva och förbjudna frukten i Edens Lustgård ni vet, allt eller inget mentaliteten). I och med min utbildning så förstod jag mycket mer om mig själv, mina signalsubstanser och även om hur jag personligen fungerade det innebär att jag i dag äter liberalare och i dag väger jag nästan 10 kilo mindre än vad jag gjorde under min striktaste fas.
För någon annan så hade kanske mitt sätt att äta varit förödande! Dvs för mycket triggerfaktorer. För mig så har inte problemet suttit så mycket i det fysiska suget som socker och stärkelse ger utan mitt behov av att unna mig.
Kanske äter jag inte enligt LCHF? Kanske äter jag enligt ”Sunt Förnuft”? Enligt ”Åse”? ja men då så, då får det vara så! =)) Jag tror att mitt sunda förnuft räcker lååååångt!
Vi har alla ett ansvar inför oss själva, att vara öppna och lära oss hur just vi fungerar, och inte peka finger åt andra hur DE ska leva! Tyvärr innebär LCHF världen många som pekar finger! Visst är det enkelt att när man själv har problem med något, tro att alla andra måste fungera så? Jag vet ju att Mat & Hälsa som jag är matkreatör i, har fått en del kritik för att den har LCHF bakrecept i etc. Men alla som äter LCHF är inte sockerberoende eller måste utsluta söta smaker! Det r väl BRA att det finns alternativ! Det finns många färger på färgpaletten! Låt oss alla få plats!

I morgon åker jag i väg några dagar, jag kommer äta gott, dricka gott, uppleva och njuta av mat, inte överäta eller göra fel val för mig, utan äta och dricka balanserat och DET tackar jag LCHF grundkosten för!

PUSS på er!! <3

16 kommentarer
0

Du kanske också gillar

16 kommentarer

Tessan 27 juli, 2012 - 07:30

Mycket bra inlägg som på pricken sätter fingret på mina känslor om LCHF. Det ÄR bara så att vi alla är olika. Jag äter som dig och använder det sunda förnuftet. Jag dör inte (och går inte heller upp i vikt) om det halkar ner någon skiva danskt rågbröd någon gång eller kanske till och med en godisbit. När jag släppte det där med att äta konstant strikt LCHF så blev det genast mycket mer roligt och varierande på något vis. En kost man kan leva med resten av sitt liv, inte en diet.

Svara
Elin 26 juli, 2012 - 15:11

Tack Åse!
Fina och kloka ord som vanligt!
Ren mat = god mat!
Ha en härlig resa!

Svara
Kalaspinglan 26 juli, 2012 - 15:01

Har man bara en bra grundkost till vardags, tror jag man kan vara lite mer tillåtande till helgen – ungefär så som många ‘naturligt smala’ gör, oberoende av diet.

För mig passar lchf-kosten bra, för den håller mig mätt längre, och jag får inte längre de där panik-måste-äta-nåt-nu-svackorna. (De där genanta svackorna när man länsade skafferiet, och rörde ihop kaksmet, för att äta direkt ur muggen…!)

En viktig faktor är att jag har M.E./Cfs, vilket gör att jag ständigt är väldigt trött, orkeslös, och går i hjärndimma. Min hjärna ville väldigt ‘hjärna’ ha en stor marabou-kaka om dagen för att vara glad, och få en liten extra kick… jag måste säga, att tyvärr piggade det ju också upp, för en liten stund – men var förödande för vikten!

Jag kan inte påstå att jag blivit vare sig piggare eller friskare av lchf. Nu har jag ju inte ens ‘glädjen’ av att få sockerkickar längre… 🙂 Hjärndimman är tung att vistas i var dag.

Men – jag går sakta och säkert ner i vikt! Det fungerar!
(Trots att paolo Roberto tycker det är fusk att gå ner i vikt utan att äta pasta och träna). Jag orkar inte träna. På sin höjd orkar jag gå promenader med hunden. (Men inte om det varit för mycket annat, för då räcker inte orken.)

Jag orkar, på grund av min hjärndimma, inte heller hålla på att väga, mäta och räkna, eller nogsamt följa recept. Att ta mig till vv-möten är uteslutet! Det har jag varken kraft eller råd till.

Så, för mig, som kroniskt trött, har det varit en stor hjälp att upptäcka lchf-kosten.
Jag äter så okrånglat som möjligt – ungefär som du beskriver – och går ner i genomsnitt ett halvt kilo i veckan. Hittills 8,5 kilo! Utan att svettas!
Det kallar jag en hjälp, och en lättnad.

Hade nästan gett upp om att jag skulle kunna bli smal igen. men nu ser jag att det kommer gå bra, och att det finns ett sätt att leva och äta även när man sedan ‘gått i mål’, som passar mig.

(Som bonus har min man också gått ner 8,5 kg på lchf, så nu tävlar vi lite smått! Men det är orättvist, för han kan ‘fuska’ och ändå gå ner!)

hälsningar, Ingela

Svara
Prato 26 juli, 2012 - 14:44

Hej Åse!

Jättebra skrivet! Jag äter också det jag mår bra av. Och det är att i största mån utesluta kolhydrater. Jag var pastafreak förut men har inget sug efter det numera. Har nu ätit low carb i ett år och vet hur jag ska undvika att få ont i magen och alla dessa humörsvägningar. Nu mår jag bättre i psyke och kropp, det är alltid bäst att lyssna på sin kropp och vilka signaler den sänder!

Till sist! Ha det så skönt i Grekland!

Svara
Sara och Busungarna 26 juli, 2012 - 12:47

Du är klok, som vanligt 🙂
Jag försöker äta så rena produkter som möjligt, men tycker inte att det är hela världen om jag nångång ibland får i mig något som har en gnutta socker i sig. LCHF-bakverk och liknande håller jag mig ifrån för det mesta. Blir det något så är det om vi har besök, men inte varje gång då heller. Nöjer mig med lite mörk choklad och nu på sommaren en del jordgubbar. Nötter har jag lärt mig att jag absolut inte kan hantera. Mandlar går bra, men inte vanliga saltade nötter. Enormt intressant att lära sig mer och mer om hur just MIN kropp fungerar!

Kram

Svara
1 2

Älskar era kommentarer - TACK! ♥️

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.