Stressad!

16 maj, 2009

Det är ju verkligen inget att stressa upp sig över, jag menar jag har en bra viktminskning och trivs med mig själv nu, även om jag ju givetvis trivs bättre när jag är så smal som jag vill vara. Men jag blir lätt irriterad över mig själv, att jag  ÄN EN GÅNG tar de sista kilona inför en resa! VARFÖR blir det så här?? Jag tror att en stor del av min slapphet kring vikten vid renoveringen var för att jag var ute i god tid och visste att jag nog skulle hinna ner i vikt innan resan. Jag är som min mamma… hon satt alltid och sydde våra klänningar till skolavslutningen natten innan 😉 Så på kvällen tog hon måtten på oss och på morgonen, till doften av den blommande lila syrenen utanför mitt fönster, hängde min nya fina klänning på en galge i rummet.

Jag kommer ihåg sista viktminskningen, innan resan 22 juni 2007 (vi åker 19 juni denna gången), att viktminskningen gick stötvis de sista kilona. Ena veckan -2 kg, nästa -0.4 och jag väntar m.a.o bara på en lite seg platå nu när jag haft sådana ras, och det är ju stressande minst sagt eftersom jag är så obotligt målinriktad.
Det ÄR ju inte hela världen om jag ens skulle vara vid den vikten jag är idag när vi åker, det vet jag ju! Men jag VILL vara nära mål. Jag har en hel del sommarkläder jag vill ha på mig!
Funderar ärligt talat på att fokusera på hur jag känner mig, och inte vad vågen visar, och ha ett vågstopp ett tag men samtidigt så är det ju så motiverande när vågen väl är snäll. Vi får se!

Vilka i-landsproblem!!

15 kommentarer
0

Du kanske också gillar

15 kommentarer

Aika 16 maj, 2009 - 19:34

Gumman stressa inte. Du e ju jättefin redan nu! Vet att det är lättare sagt än gjort…. vågfreak som vi är!
Man ska oxå komma ihåg att tiden snart är inne för att man ”känner sej smal” så ”jag kan ta lite extra” DET kommer att bli fälla för iaf mej, så antar att man måste ta vara på fet-känslan så länge det går. Pyss på oss!

Svara
Åse 17 maj, 2009 - 20:15

Tack för peppet sötis!

Svara
sofiab 16 maj, 2009 - 17:55

du är så duktig!
Rös när jag läste om din mamma, som sydde så fint till skolavslutningarna, och syren som luktar så gott.. ser det nästan framför mej även om jag inte har en aaaaning om hur det egentligen var 🙂

Svara
Åse 17 maj, 2009 - 20:15

:)) Vad söt du är :))

Svara
jenco 16 maj, 2009 - 17:00

Hej igen åse!

Får jag fråga vilken storlek i kläder du har som målviktig? Hur det än är så är det ju ens kroppstorlek som man visar för folk och inte vikten.
Jag är en 42:a (i byxor) just nu och längtar efter stl 38/40. Är inte direkt tunnt byggd så det känns som en bra storlek för mig.

Kram och ha så kul ikväll med maken!!

Svara
Åse 16 maj, 2009 - 17:35

Jag drar 36/38 (S/M) som smal!

Svara
Jessica 16 maj, 2009 - 15:58

Förstår hur du känner. Klart man blir stressad. Men det är som du säger, kroppen behöver ta igen sig o falla på plats för att sen spurta igen. Då kan man istället känna på kläderna eller på måttbandet att det händer något.Samtidigt så kanske inte vågen visa exakt det du vill samma dag ni flyger, men då kanske kläderna sitter precis som dom ska i alla fall:)) Du är en vinnare i alla fall gumman!! och huvudsaken är att man inte ger sig :)Jag kan bli stressad att inte vågen visa det jag vill om jag tjuvväger mej mitt i veckan, men sen är den med mej på vägdagen i alla fall. Nu kör vi det sista:))

soliga kramar

Svara
Malin B 16 maj, 2009 - 10:55

Känner igen mej så väl i det du skriver. Man presterar ju som bäst vid positiv stress. Gäller nästan allt.
Mitt problem är att jag är en allt eller inget människa och då fungerar det oftast bra med viktminskningen när jag väl bestämt mej och kommit igång för då har jag mitt mål att jobba mot, sedan när det är nått så kommer problemet. Men jag måste lära mej att klara av att äta rätt även när jag nått målet, det ska bara gå av farten att jag väljer rätt då. Sedan har jag svårt att släppa på kontrollen lite för då är det så fruktansvärt svårt att komma igång igen, blir jag tänker att ”på måndag då….” Är ju en kolhydrats sucker så kroppen skriker efter det när jag släppt på ”dieten”.

Ja ja, det finns väl värre problem 🙂

kramisar i massor

Svara
Åse 16 maj, 2009 - 11:20

Det där är ju jag i ett nötskal, så har jag varit under alla viktminkningar! Men nu ska jag köra annat race efetråt, hoppas min ”plan” fungerar”!

KRAM

Svara
Jen 16 maj, 2009 - 09:25

Ja du Åse, du är verkligen inte ensam om den här ”problematiken”. Kan vara perioder där man kör lite sisådär för man har ju tiden på sig, och sen blir det lite lätt stressat när man inser att man har fyra veckor ”på sig”. Men ngt som jag känner är massa viktigt i allt detta, och precis som du skriver, är att känna hur man känner sig istället för att glutta fokuserat på vågen (även om jag vet att man gärna vill det). Jag har blivit rätt så mycket neggigt inställd till våg som ett verktyg, och mår mycket bättre när jag väger mig ngn gång i halvåret. MEN jag vet också att vågen för många funkar väldigt bra, gäller väl att hitta en balans.

Ja det jag ville säga=) var nog att du är massa fin, och ha ditt fokus på att du just nu mår så bra och att det faktiskt går superbra i ditt viktminskandet!

Du är jättebra och så fin!
Kramar

Svara
Åse 16 maj, 2009 - 09:29

Tack för dina rader Jen! Stor kram till Dig.

Svara
jenco 16 maj, 2009 - 09:08

jo många av oss är ju så att vi tycker att vi har gott om tid och att vi kan vänta lite och sen helt plötsligt är det nästan sommar….
Det ÄR inte hela världen om du inte är målviktig till resan (även om jag tror att du kommer vara det;)) men förstår ifall du är stressad eftersom du alltid innan hållit dig till ditt måldatum.
Vi alla som är här och hejar på dig tycker att du är fantastisk oavsett!!
kram

Svara
flisan 16 maj, 2009 - 07:58

Hej Åse!
Jag har nyligen upptäckt din hemsida och den är verkligen underbar! Motiverande, läckra blider, härliga recept mm.
Jag fick en liten dotter i oktober (6 veckor för tidigt men en pigg o stark tjej)och sitter nu här med 20 kg övervikt (var kraftig redan innan graviditeten). Jag tänker ständigt att ”på måndag börjar jag” men misslyckas hela tiden! Jag äter mängder av godis varje dag, främst choklad,och vet inte hur jag ska ta mej ur detta?! Kan jag följa GI även fast jag ammar? (har börjat trappa ned lite på amningen)Jag har viktväktat många gånger förr men har bara ”löpt linan ut” vid ett tillfälle (gick då ned 15 kg) Viktväktarna sitter i ryggmärgen, kan deras program utan o innan men frågan är om jag kan tygla mitt sockersug med vv?! Jag vet inte vad jag ska ta mej till, mår dåligt över min stora mage men motivationen har inte infunnit sig ännu, godisbegäret är för stort! Grattis till din viktnedgång, du är superduktig! Kram Ulrika

Svara
Åse 16 maj, 2009 - 08:13

Hej Ulrika!

Jag lider med dig för jag förstår allt för väl hur du mår och hur svårt det är att ta sig ur ett sockermissbruk.
Jag hade absolut givit GI en chans! Registrera dig på GI viktkoll och följ deras Rivstart först! Du får en boost i både motivation och viktminskning och sockersuget lägger sig!

Varmt lycka till!!

Svara
flisan 16 maj, 2009 - 09:23

Hej Åse!
Ser att du har svarat mej men jag kan tyvär inte se vad du har skrivit! Hur får jag fram meddelandet?
Kram Ulrika

Svara

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Läs mer om hur dina kommentarsuppgifter behandlas.