Njut av MAT.

3 juni, 2013

Jag får som ni vet otroligt många frågor kring LCHF, många mår otroligt bra på LCHF men viktminskning uteblir eller går väldigt långsamt.
Att äta LCHF för viktminskning och LCHF för hälsan är två olika saker och jag vet att många har svårt att veta vilket som gäller egentligen.
Jag vet att många inte får lågkolhydratkosten att fungera för att de tar med sig gamla dåliga vanor till den nya kosten. Och jag tänkte räkna upp några här:
1. Man har blivit överviktig för att man belöningsäter. Belöningsätandet tar man sedan med sig till nya kosten. Man äter för ofta, för stora portioner och framför allt man äter saker som belönar och detta är ofta: Mejeri, bär, nötter, 70% choklad, LCHF efterrätter. Belöningsätaren äter generellt för mycket och för ofta och av fel saker.
2. Man tror att man ska få omedelbara resultat. Rom byggdes inte på en dag och din övervikt byggdes antagligen inte heller på 1 vecka, 1 månad eller ens kanske 1 år? Låt det ta tid!! Det är vanligt att det tar 6 månader innan kroppen är med på noterna! Många har underätit, stressat mycket, provat allt mellan himmel och jord och med tid kommer även ofta ett avslappnat beteende. När vi lägger bort allt räknande, allt funderande, håller våra 2-3 måltider med mat (inte massa lchf sött och andra belöningslivsmedel) så i de flesta fall så börjar våra hjärnor också bli bättre på att aptitreglera. Våga bli lite nonchalant tycker jag! Släng ut vågen och mät dig någon gång i månaden! Jag vågar påstå att detta är nyckeln för många. Försök att hela tiden ha en dialog med din kropp. Är du hungrig? Eller kanske bara sugen? Om du är sugen, varför? Är det för att du stressat, för att du bråkat med maken? Varför vill du ha en dessert? För att det är fredag?
Vi måste sluta trampa upp samma vägar i hjärnan som gjorde oss överviktiga! Sluta ersätt dina dåliga vanor med nya.
3. Gör inte LCHF till ännu en metod. De flesta av oss kvinnor är överviktiga för att vi inte haft ett naturligt förhållande till mat. Vi har antingen underätit eller överätit. Aldrig ätit nonchalant.
Jag tycker att vi antingen äter MAT när vi äter eller så låter vi bli. Vi ska bli mätta på en proteindel, en del med BRA kolhydrater som grönsaker, och en fettkälla. Fettkällan ska inte överdrivas det är ofta ett tecken på att vår mättnadskontroll inte fungerar om vi kan överräta fett. Jag hade kräkts och mått illa om jag ätit 1 dl majonnäs till en måltid, för att inte tala om hur mätt jag blivit! För mätt, så att jag inte får i mig MAT – dvs vitaminer och mineraler. Min åsikt är att LCHF är bra mat, naturlig mat och då är det bra om vi kan äta det på ett naturligt sätt, inte överdrivet eller ersätta mat med fett. Som sagt, min åsikt och det som hjälpt mig att få en sund, balanserat förhållande till mat. För mig har det varit övärderligt att sluta använda mig av metoder eller ersättningar.
Det har tagit mig så otroligt lång tid att komma hit där jag är i dag och jag vet att vi alla är olika men om jag kan få ett avslappnat förhållande till mat så kan alla det!
Men det krävs jobb, att man slutar föda belöningsmonstret med fel saker. Och att man vågar bli nonchalant och släppa kontrollen!
KRAM på er raringar!! Jag tror på er alla!
 

36 kommentarer
0

Du kanske också gillar

36 kommentarer

Sara och Busungarna 12 juni, 2013 - 14:16

Jag är så enormt glad över att jag ”hittat” LCHF. Minns inte exakt när jag startade, men det är väl ett par år sedan nu och på den tiden har jag hunnit bli ungefär 20 kg lättare. Det går enormt långsamt neråt, just av den anledningen att jag INTE ser LCHF som en metod utan som ett sätt att leva. Att köra stenhårt för att tappa alla kilon på en gång känns inte alls lika lockande som det gjort alla gånger tidigare i livet, då jag kämpat på med VV och/eller lågkaloridieter. Jag är ute efter ett långsiktigt resultat och efter att både kropp och knopp ska må bra!
I och med min kostomläggning under de senaste åren har jag även lärt mig jättemycket om mig själv och för första gången verkligen insett hur enormt stört mitt förhållande till mat är. Jo ÄR, för det är det fortfarande, det märkts så oerhört tydligt varje gång jag ändå faller dit och äter sådant som jag inte ”ska”.
Tycker det är så enormt fascinerande hur olika hjärnan reagerar beroende på vad jag äter. Äter jag socker-/mjölmat så cirklar hela dagarna kring mat och godsaker; Vad kan jag äta och när?! Hur mycket hinner jag trycka i mig när den här dagen ändå redan är förstörd?! – Ett otroligt osunt beteende helt enkelt.
Håller jag mig däremot till lågkolhydratskost, där jag ändå är ganska liberal, så handlar vardagen plötsligt om så mycket mer än bara vad jag kan stoppa i mig. Jag äter när jag är hungrig och mellan måltiderna kretsar tankarna kring helt andra ämnen än mat och godsaker. En enormt lättnad!
Tack igen för all inspiration du delar med dig underbara fina Åse!
Kramar

Svara
Åse 12 juni, 2013 - 14:32

Hurra vad härligt!!! ja du och jag har ju en lååååååång vikthistoria ihop och jag njuter verkligen för din skull också gumman! Heja dig!!!! P&K

Svara
Ninni 7 juni, 2013 - 11:51

Hej inspirerande Åse! Jag vill så gärna gå ner mina sista 6 kilo och vet så väl att jag är person nr 1 i din beskrivning! Fast jag belöningsäter inte utan tröstäter! Jag har ständig värk i höfterna och vet inte vad jag ska ersätta trösten med! Det är alltid på kvällen behovet kommer och jag är inte hungrig! Men trösten kräver sitt liksom!
Kram

Svara
Åse 7 juni, 2013 - 13:58

Tyvärr är det ju så att värken kan vi inte alltid bli av med men du kan se till att lindra den och få endorfiner av annat än av socker! Provar du spikmatta?

Svara
Jag lär mig mer och mer…. | Min resa mot 60 4 juni, 2013 - 11:13

[…] Njut av MAT. @ 56kilo – Inspiration, mode och matglädje med lågkolhydratkost (LCHF) som grund.. […]

Svara
Maddelena 4 juni, 2013 - 09:41

Tack för ännu ett jättebra pepp-inlägg, Åse!! Äter själv en ganska liberal LCHF och har fortfarande svårt för frukosten, har funderat på att börja med periodisk fasta bara för att ”slippa” detta mål men är tveksam om det är bra eftersom jag fortfarande ammar min dotter… Vad tror du? Kör du fortfarande periodisk fasta själv?
Jag var tidigare en inbiten frukost-macke ätare och åt oftast både yoghurt/fil eller gröt och juice till. Tänk vad illa, men ”vad göra” när man inte visste bättre? Mitt största problem är att jag vill att just frukosten ska gå snabbt att fixa och hur nyttigt det än är med omelett, äggröra, osv, så blir det inte av på morgonen. Har du några goda tips till mig? Något jag kan förbereda kvällen innan? Vad brukar du äta till frukost om du inte avstår målet?

Svara
Åse 4 juni, 2013 - 13:01

Jag äter generellt enligt PF mer eller mindre varje dag! Räknar inga timmar men oftast blir första måltiden vid 13-14, men idag redan kl 9 =) beror helt på vad jag ska göra. Så länge du får i dig vad du behöver under dagen så kan du skippa frukosten!

Svara
katta 4 juni, 2013 - 09:35

Hej!
Första gången jag är på din blogg men har däremot lagat mycket mat efter dina recept. Hamnade här nu av ”en slump” och vill svara de som undrar om lchf och träning.
Första tiden hade jag ingen ork alls vid träning, tog slut efter 20 minuter men när det sen svängde så blev jag istället en duracellkanin, orken tar aldrig slut trots t ex tuffa crossfit pass (motionsnivå men ändå) och detta har jag hört av andra också. Energin från lchf-maten (mer fett än kolhydrater) verkar vara längre helt enkelt. Med andra ord, man tränar jättebra på lchf, både styrketräning, löpning och crossfit. Har hört av expterter, att möjligtvis kan man behöva mer kolhydrater t ex vid sporter som fotboll, handboll, ishockey osv, där man gör många snabba ryck. Men då handlar det inte om kolhydratladdningar utan kanske ett par frukter extra vid maten, en macka, några extra rotfrukter osv.
Kram på er!!

Svara
Tina 4 juni, 2013 - 09:28

WOW GRATTIS!
Till laxkampen !
Njut av dagen och stor kram till vinsten

Svara
Tina Johansson 3 juni, 2013 - 20:55

Precis som inlägget skrivet av din väninna, som minskat så mycket, så behövde jag läsa detta med.
Jag la om kosten för 2 år sedan, gick blixtsnabbt ner 10, sedan ca 5 till. Jag VET att det stannade av när jag började med ”gott” och sommarens vin till det grillade. men sen var det liksom svårt för belöningsätaren i mig att gå tillbaka till att vara strikt. ca 3-4 kg har smugit tillbaka men inte mer, och nånstans har jag ändå varit ganska nöjd att jag inte gått upp allt och lite till… Men nu vill jag att det ska sätta fart igen, så detta och Annas inlägg ska jag bokmärka och läsa ofta…. För jag VET ju att det går… och ändå har jag tänkt tanken… operation kanske är enda utvägen för en gammal tjockis som mig… men jag vill ju inte det!
Tack för alla klokheter du delar med dig av!

Svara
Sonja 3 juni, 2013 - 16:20

Hej!
Tack för en inspirerande blogg! Jag vägde 95 kg (173 cm lång) för knappt två år sedan. Idag väger jag 80 kg och sprang Stockholm Marathon i lördags. Sjukt stolt över både viktnedgång och loppet. Men gladast är jag av att ha fått ett mer normalt förhållningssätt till mat. Ibland äter jag godsaker, men bara om jag är riktigt sugen och att låta bli innebär inte längre en enorm inre kamp.
Nu vill jag gå ner dryga 10 kg till. Taggad som sjutton för det är sjukt tungt att släpa runt övervikt på en mara. Problemet är att när jag börjar tänka på att jag ska gå ner så blir det problem. Prövade PF i vinter, men det gjorde att jag började tänka på mat och så tappade jag kontrollen igen. Inte lika totalt som förr, men ändå…
Blev lite svamligt, men ville skriva av mig lite… 😉
Kram från Finland!

Svara
LCHF är ingen bantningsmetod | 3 juni, 2013 - 15:03

[…]  Åse/56kilo skriver i sin blogg idag om varför vissa misslyckas med att gå ner i vikt med LCHF – det är ett bra inlägg och jag tänkte ge mina erfarenheter av det hon skriver. […]

Svara
Eva 3 juni, 2013 - 14:47

Hej!
Jag har en erfarenhet när det gäller Lchf som jag vill dela med mig av/fråga om. Första gången jag provade lchf så gick jag snabbt ner mina ca 7-10 kg övervikt. Det gick så snabbt och lätt att jag inte kunde tro att det var sant. När jag ställde mig på vågen för första gången efter någon vecka blev jag helt chockad.. och frälst av denna diet då jag tyckte att jag ätit väldigt mycket och gott och hade svårt att tro på att detta verkligen skulle fungera. Jag fortsatte och gick ner lite till och blev nästa för smal ett tag, sen stabiliserades det hela vid en perfekt vikt ett par kilo upp. Fortsatte så här i ett par år utan några problem alls och fick alla de vanliga goda effekter av kosten på köpet.
I samband med en semester utomlands med all inklusive slarvade jag en hel del och fortsatte så när jag kom hem igen (dock inga massiva mängder socker eller godis utan bara lite mer vanlig husmanskost med bröd, pasta, potatis osv) och sakta men säkert ökade jag till min tidigare vikt, +10 kg. Detta var 5-6 år sedan och därefter har jag återgått till lchf diet säkert 2-3 gånger/år och fortsatt 2-3 månader/gång utan att få nästan någon effekt på vikten igen, kanske 1/2-1 kg men inte mer. Blir lika besviken varje gång och förstår inte vad detta beror på, har också testat att vara extremt strikt, nära noll kolhydrater under ett par månader utan särskilda resultat på vikten. (Var inte så strikt första gången då det fungerade).
Jag har tänkt att det kanske finns någon fysiologisk förklaring till detta, att kroppen kanske ”lärt sig, ställt om sig på något sätt så det blir svårare att bränna fett när man går på lchf igen. Kan det vara så? Har någon annan liknande erfarenheter?

Svara
Petkar 3 juni, 2013 - 14:32

Tack Åse för allt klokt du skriver, tack för att du bloggar! Tack för att jag varje helg efter en ”syndardag” eller 2 får motivation och energin att åter ta tag i mitt strävan i LCHF att så småningom inte känna behov av att ha en syndardag, att få motivation trots att familjen tycker jag är knäpp och onyttig, men själv sätter dom i sig chips på helgerna och tycker det är helt okey.

Svara
Petkar 3 juni, 2013 - 14:05

Tack Åse för att du skriver så bra, för att du bloggar. Kämpar på med mitt försök till LCHF med en familj (utom dottern) som tycker jag är knäpp som stoppar i mig i deras ögon så fel mat. Men att dom trycker chips å godis tycker dom är fullt normalt…*L* Efter varje helg där jag haft en ätardag eller 2, så läser jag din blogg och få energi och motivation att fortsätta min strävan att byta matstil..och inte känna behov av en ”ätardag” och förhoppningsvis omvända resten av familjen så man slipper jobba i motvind……för det tackar jag och niger…..

Svara
Mia 3 juni, 2013 - 13:27

Så himla bra skrivet! Jag har knappt vågat säga till folk att jag äter LCHF, jag tror att många vet egentligen inte vad kosten går ut på, de tror att man bara trycker i sig fett. Jag var själv väldigt skeptisk för några år sedan, en kollega började äta (enligt honom själv) LCHF. De mängder fett, dessutom fel fetter, han åt var enorma. Kan bara tillägga att kollegan gick upp 10 kilo när han började med ”LCHF”. Tyvärr är det ofta dessa man ser och hör, därför har LCHF haft ett dåligt ryckte anser jag. Efter att ha läst på om kosten, framför allt läst denna blogg så kan jag argumentera för hur jag äter och jag skäms inte längre att säga att jag äter LCHF.

Svara
Caroline 3 juni, 2013 - 13:20

Hej! Tack för inlägget. Tänkte just igår att vågen stått still ett tag… Så detta inlägget kom lämpligt för mig! Jag mår bäst av periodisk fasta, lätt lunch och sen en bra middag. Kanske några nötter eller ett fröknäcke vis 4-tiden. Idag blev det kyckling och salad av avokado, tomater, lite röd lök, lime, chilis, koriander, salt och peppar. Väldigt gott! En fråga bara ang. överätning; vad anser du bra om man vill ‘ta om’ vid middagen?! En liten bit kött, sallad eller grönsaker? Jag vill ju för det mesta ta av allt ;))
Tack för svar! Caroline

Svara
Åse 3 juni, 2013 - 13:31

Generellt 1 portion, hellre ta en ejäl bit protein, tillräckligt med grönsaker och sås och så får de vara bra med det för det räcker garanterat om du äter 2 gånger till per dag 😉

Svara
Tove 3 juni, 2013 - 13:19

Det är konstigt det där med perspektiv på tid, och att vi tycker att allting ska gå så snabbt. Jag har ätit LCHF i 2,5 år och var/är precis likadan. Jag kan ju tycka att jag ätit LCHF så länge att min kropp ”borde” ha ställt om, för mig är det ju naturligt och vardag nu. Men även om jag aldrig varit överviktig så åt jag ju väldigt annorlunda i 30 år innan jag lade om kosten, självklart tar det mer än 2 år innan kroppen är balanserad igen! Jag märker fortfarande hur jag förändras, just det här med aptitreglering har jag märkt på senaste tiden, att jag får lättare att sluta äta när jag är mätt, inte lägger upp lika mycket på tallrliken osv. Även sötsuget är under mycket bättre kontroll. När jag tidigare gjorde ”undantag” eller vad man ska kalla det så var jag sedan sötsugen/kh-sugen i några dagar efteråt, men det är jag inte längre. Jag styrs inte lika lätt av mitt sug, för suget efter sött och kh är generellt mycket mindre. Jag har också märkt skillnad i smaksinnet. Från att alltid ha gillat allt sött så är jag nu mycket mer kräsen. ”Köpekakor” smakar bara konstigt, jag fixar inte så artificiella smaker längre. Jag tror helt enkelt att mina smaklökar ”avsockrats” och att det tagit tid. Det ska bli spännande att se hur kroppen fortsätter förändras, för jag har inga planer på att sluta äta lågkolhydratkost!

Svara
Åse 3 juni, 2013 - 13:22

Skriver under på allt! KRAM

Svara
Petra 3 juni, 2013 - 12:55

Åh – ”belöningsätaren”…det är ju jag 😉
Tänkvärda ord, det där med mejeriprodukter tycker jag är svårt. Finns ju nästan i alla recept/det man lagar. Jag tex står mig jättebra på min frukostomlett men i den har jag en liten skvätt (1-2 msk) grädde och en bit ost till samt skinka…men det kanske ryms inom den liberala synen? Om man (som belöningsätare) är återhållsamm med det andra som du nämnde så kanske detta är ok, eller vad tror du?/Petra

Svara
Åse 3 juni, 2013 - 13:20

Fast det är inte den mängden jag talar om utan alla de som vill ha en stor tallrik yoghurt till frukost och grädde och bär till mellanmål och en stor ostbricka till kvällis 😉

Svara
Petra 3 juni, 2013 - 13:25

OK – då känner jag mig trygg i mina val…en gång om dagen = ok 🙂

Svara
Emma - BakaLagaMagra 3 juni, 2013 - 12:41

Mycket bra skrivet! Jag har sedan januari lagt om min kost till LCHF och resultat på vågen har varit blandade under den tiden, det har visat neråt men vissa veckor har det varit något kilo uppåt. Sedan en månad tillbaka har dock vågen visat löpande ca 0,5 kg minskning i veckan och det känns som att kroppen kommit in i någon slags flyt med viktnedgången, vilket känns toppen. Hittills har jag gått ner 15,1 kg och jag har en hel del kvar. Jag känner dock ingen stress och vet vart jag vill i det långa loppet. Precis som du skriver, det har tagit lång tid för övervikten att hamna där så då kan det få ta lite tid innan allt är borta.

Svara
Åse 3 juni, 2013 - 12:54

Härligt! Fortsätt så! Simma lugnt! =)

Svara
Elin - Photos by Arvegil 3 juni, 2013 - 12:41

Åh så bra skrivet Åse. Detta behövde jag! Tack för pepp när jag behövde det som mest (vågen är redan inslängd längst in i garderboben efter detta!)

Svara
Åse 3 juni, 2013 - 12:55

Kram på dig! och bra med vågen!! =))

Svara
Petra högman 3 juni, 2013 - 12:39

Hej Åse !
Funderar på träning och lchf kost, pratade med en personlig tränare och hon menar på att jag måste föra in kolhydrater i min kost för att gå ner i vikt. Musklerna behöver tydligen kolhydrater!
Sen har jag tappat otroligt mycket hår sen jag börjat med lchf, är det vanligt och kan man äta ngt tillskott…

Svara
Åse 3 juni, 2013 - 13:29

Hej Petra! Nu är ju inte LCHF kolhydratfri och jag misstänker att du inte äter noll kolhydrater 😉
Hon syftar på citronsyracykeln. Fettförbränningen sker i två steg och för att starta processen behövs puruvat som bara byggs av glukos men för att bygga glukos behövs egentligen inte kolhydrater utan det görs genom glykoneogenesen av glycerol, aminosyror och laktat.
Vi behöver alltså inte kolhydrater för fettförbränningen, men vi behöver puryvat!
Om du tappar hår så se till att du äter varierat med grönsaker, gärna mineraler i nötter. Om du gått ner snabbt i vikt kan det också påverka.

Svara
jenny dahlberg 3 juni, 2013 - 12:14

Så sant, bra skrivet… Det är ju sådana här inlägg som kvällspressen borde lyfta och inte att LCHF är en metod… : ) Försöker sprida budskapet om attinte lchf är en metod utan ett levnadssätt, när jag får frågor om när jag ska sluta och börja äta vanlig mat… För mig känns min kost mycket vanlig…bara färre kollisar: ) Ha en bra dag

Svara
Sara 3 juni, 2013 - 11:40

Det är väl lite det som är problemet – att man efter alla år som jojobantare söker en ny mirakelkur. Och hur underbart låter det inte att få äta sig mätt och inte behöva tänka – fast det är ju som du skriver inte riktigt så det fungerar.
Jag insåg det nu i morse, när jag nog belöningsätit lite för mycket under helgen och vips var det fler kilon på vågen igen:(
Man måste lära sig att tänka om, och tänka bort. Och ge sig själv lite tid. Våga lita på att det blir bra i slutänden även om det inte försvinner 5 kg i veckan 🙂
Mitt mål är att om några år ha slutat banta, slutat tänka på att banta, vara nöjd med min kropp och äta mat som den mår bra av. Och jag tror LCHF kan vara vägen dit. Så jag får ha lite tålamod!

Svara
Åse 3 juni, 2013 - 11:42

Så sant, det är så.
Det går att öva upp hjärnan till nonchalans, att öva upp hjärnan till att äta mat som den mår bra av. Att vi lever i en värld som inte riktigt är anpassad för oss och våra reptilhjärnor det kommer vi aldrig komma ifrån och det är myket anledningen till vår matproblematik men vi kan komma långt på vägen! KRAM på dig!

Svara
Sara på Vardag.nu 3 juni, 2013 - 11:35

Älskar din inställning till mat. Njuta av MAT, härligt!

Svara
laila 3 juni, 2013 - 11:33

Hejsan Åsa, tycker din mat är super och man blir jätteinspirerad, men jag undrar hur får du det att fungera med träningen? Jag blir så otroligt orkeslös när jag äter inget/minimalt med kolhydrater att jag inte orkar träna (löpa). Eftersom jag väldigt gärna vill träna och inte bara äta mig smalare så undrar jag vad du rekommenderar från dina erfarenheter? /Laila

Svara
Åse 3 juni, 2013 - 11:36

Hej! Jag äter ju liberal LCHf, dvs jag ligger nog på runt 50 gram kolhydrater per dag, kolhydraterna jag äter får jag via mejeri,nötter, bär och grönsaker – detta mår just jag bra på. Men jag vet att det finns de som tränar bra på 20 gram kolhydrater. Generellt så tar det 6-7 veckor innan kroppen bytt energikälla och presterar bra på lågkolhdratkost och träning. Tränar du högintensivt så kan det vara bra att vara lite mer liberal i sin kost.

Svara
Åsa 3 juni, 2013 - 14:19

Tänkte jag skulle komma med ett litet inlägg på den här kommentaren också. Nu vet jag inte hur länge du ätit LCHF men när jag började så tog det, som Åse skrev, 6-7 veckor innan kroppen ställt om sig och var på topp. Under den tiden brukar man rekommendera att man tar det lugnt med träningen.
När kroppen väl vant sig att använda fett och inte kolhydrater som bränsle så upplevde jag att jag orkade mycket mer och mycket längre än tidigare och jag gick snabbt från mina normala 3-4 gympass (före LCHF) i veckan till 7-8, varav majoriteten är högintensiva. Jag återhämtar mig också väldigt snabbt. Det enda ”negativa” jag har märkt är att det tar ca 5 min längre innan jag ”kommer in” i träningen, dvs. startsträckan har förlängts något, men istället så orkar jag hålla på längre.

Svara

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Läs mer om hur dina kommentarsuppgifter behandlas.