"När jag är smal då…."

22 maj, 2009

Det ä ju en hel del viktminskande läsare här, lite olika metoder men alla har målet gemensamt – att gå ner i vikt.
Jag funderade lite på det här med viktminskning, varför, hur etc i går.
Vad har ni för föreställningar om hur ni kommer vara, må, göra när ni är målviktiga? Vad är det som är moroten?
Jag kommer ihåg en känsla jag hade en gång när jag gått i mål, å ena sidan så var det ju så skönt att vara smal igen men samtidigt så hade jag en lite rastlös känsla i kroppen ”Jaha, men nu då???” Vad jag vill komma till är att när man viktminskar (får väl iofs prata för mig själv – men tror många känner som jag) så är man ju så fokuserad på målet, att när man väl är framme vid målet så kan det bli lite virrigt, men sedan kommer man ju in i en vardag med sin nya kropp.
Vad jag längtar till är att kunna äta och unna mig saker på ett lagom sätt, utan överätning vissa dagar för att ”banta” andra dagar.
Jag längtar efter att kunna klä mig i allt jag vill, utan att fundera på om jag ser tjock ut.
Jag tycker det är skönt att trivas med mig själv, att känna mig bekväm i mitt utseende, att inte låta min kropp begränsa mig i situationer, göra vad jag vill.
Vad längtar ni till? Varför vill ni gå ner i vikt?
Hur tror ni att ni kommer leva med er nya kropp? Vad kommer ni göra då som ni inte vill/kan göra nu?
Ni som gått upp och ner som jag, vad ska ni göra annorlunda denna gången för att hålla vikten?

45 kommentarer
0

Du kanske också gillar

45 kommentarer

Gunnela01 25 maj, 2009 - 09:01

Jag har alltid gått upp i vikt, sakta men säkert. Gjort några halvhjärtade VV-försök som tyvärr inte hållt särskilt länge. Efter mina två barn så vägde jag 96 kilo (är 169 cm) och fick nog. Jag fick hjälp att gå ner med medicin (Reductil) i två omgångar, blev totalt 20 kilo. Den största förändringen har skett i huvudet på mig, nu har jag kontroll över mig själv och går inte upp i vikt längre. Kommer aldrig mer göra! Det är dock lite svårare att gå ner (vill ner lite till).
Jag blir jätteinspirerad av dig! Tack för din matlista (ungefär hur din dag kan se ut) och för recepten. Tack vare dig så insåg jag att bara köra LCHF rent ut blev väääldigt många kalorier så nu försöker jag hålla koll på dom också.
Du är jättefin och jag är glad för din skull att du lyckas gå ner och mår så bra!

Svara
Åse 25 maj, 2009 - 09:59

Tack så mkt Gunnel! Vad skönt att höra att förändring skett i huvudet! Det är en förändring som egentligen styr allt!
Lycka till nu med de sista kilona :))

Svara
sosod 24 maj, 2009 - 19:39

jag vill kunna köpa vilka kläder jag vill, utan att ständigt gå och dra i dem och känna att de sitter fel! dessutom vill jag känna mig fin, det var riktigt länge sen!

Svara
Anna 24 maj, 2009 - 14:56

Det jag tänker göra den här gången är först och främst att aldrig mer införa fel sorts kolhydrater i min livsstil.
Gick ner 20 kg genom att sluta äta socker och gick upp i en rasande fart så fort jag försökte med lördagsgodis och dylikt. Nej den här gången väljer jag bort det for life.
Jag längtar efter att få träna igen(gravid nu i v37 med svår foglossning)och helt enkelt ha en fräsch kropp och en bra livsstil.

Svara
Åse 25 maj, 2009 - 10:09

Ja vi reagerar ju alla olika på kolhydrater både fysiskt men även rent mentalt.

Svara
B-M 23 maj, 2009 - 18:42

Många kloka ord här… Vad jag själv längtar efter är att må bra och trivas med mig själv – och att kunna handla vilka kläder jag vill utan att tänka på om de finns i stora storlekar.
Men jag tror ju inte att livet förändras iom att jag går ner till målvikt…allt kommer ju inte lösa sig automatiskt bara för att jag är smal (även om man gärna inbillar sig det när man inte är smal)…
Det jag ska göra för att inte gå upp i vikt igen är att fortsätta räkna points, välja rätt saker att stoppa i munnen och att äta allt men inte alltid.
Jag tror och hoppas att jag lyckas denna gången för det känns helt annorlunda mot tidigare. Nu har jag helt enkelt bestämt mig och så ska det bara bli! Sedan att vi har en suverän VV-konsulent nu gör ju saken bara bättre – känner mig otroligt peppad efter mötena med henne.
Ja, det var mina tankar ang detta… Ha en skön lördagkväll! Kram

Svara
Li_Karin 23 maj, 2009 - 11:36

Vad roligt att läsa vad alla har som motivation och mål :-).
Jag är en sån som har pendlat upp och ner i vikt hela tiden efter tonåren. Har väl vägt 57 som minst och 80 (!) som mest till mina 167 cm. För två år sedan när jag träffade min sambo så vägde jag runt 63 kg, vilket är en vikt som jag trivs med. Sedan efter det så har det bara gått uppåt… förra sommaren nådde jag toppen på 75 kg. Har nu lyckats gå ned till 68 kg med lågkolhydratsdiet och satsar på att komma ner till 60 i sommar. Min motivation är dels ett bröllop som vi ska på i augusti och allmänt att känna mig smal, snygg och mer självsäker. Har kraftiga ben och får riktiga timmerstockar, haha, när jag väger tyngre. Så att kunna ha kjol/klänning utan att skämmas motiverar mig såååå mycket!
Ska intensifiera träningen när jag kommit ner i vikt lite mer och tänkte då lägga till lite långsamma kolhydrater också. Längtar aldrig efter pasta och sånt men däremot riktigt grovt bröd kan jag sukta efter.

Svara
Emelie 23 maj, 2009 - 09:35

Innan jag påbörjade detta så längtade jag efter att kunna köpa fina kläder och att framförallt kunna köpa jeans som är snygga!!! Det hade jag så himla svårt att hitta.
Har gått ner 21 KG och har 4 KG kvar nu, konstigt nog känner jag ingen jättestor skillnad i kroppen, måste ta fram bilderna från innan för att se hur stor jag faktiskt var.
Jag har vunnit så himla mycket genom att börja träna, började med promenader men nu springer jag cirka 3 ggr i veckan. Trodde aldrig jag skulle kunna göra det, i augusti förra året orkade jag inte ens springa 100 meter.
Att kunna orka leka med sonen på 2½ år är guld värt, tidigare var jag trött och flåsig bara av en trappa eller att knyta skorna.
Jag ser inte fram emot någon bikinisommar med min nya kropp utan ser fram emot en sommar då jag är piggare och gladare och mer tillfreds med sig själv. Jag har aldrig någonsin i hela mitt liv varit nöjd med min kropp men jag hoppas så att jag ska kunna nå dit….snart.
KRAM och ha en fin lördag!!

Svara
Åse 23 maj, 2009 - 10:09

Jag känner på sätt och vis igen mig i detta med att du inte tycker det är så stor skillnad. När jag viktminskat så har jag ju alla gånger gåt ner mellan 22-28 kg och det ser så mkt ut som siffror och ÄR ju mkt men jag har inte känt att det är så stor skillnad. Visst så mår jag bättre och känner mig mer hemma i min kropp när kilona är borta men det KÄNNS inte som att det är så mkt som är borta som det faktiskt är.

Svara
Mariah Geijer, Edsbyn 23 maj, 2009 - 08:37

Jag har ett väldigt motiverande mål för min viktnedgång!
När jag har nått min målvikt ska jag förminska mina bröst.
Det har jag velat sen jag gick i 9:onde klass och än har det inte blivit av.
Men nu har jag fött två fina barn och känner mig redo att bli av med dom tunga och jobbiga brösten.
Dom passar inte alls in på min smala kropp som jag har ”i vanliga fall”.
Jag har 10-15 kg att gå ner, det beror lite på när jag känner mig nöjd.
Just nu mår jag inte alls bra, jag känner mig besvärad av att se mig själv och känna alla valkar.
Det är inte jag helt enkelt.
Jag har ett första mål och det är att gå ned 5kg till midsommar. Jag tror att jag är på god väg 🙂
Har inte vägt mig denna veckan ännu, förra veckan visade vågen bara -0,1kg så det var lite deppigt.
Jag ska läsa på lite mera om det här med GI och försöka ge mig på det sen.
Så´långe får det vara points som gäller, jag känner att jag vill kunna tillräckligt om GI först innan jag ger mig in i leken med att utesluta kolhydrater.
MVH//Mariah Geijer, Edsbyn

Svara
Åse 23 maj, 2009 - 10:14

Vi delar lite samma målbelönelse, jag ska också göra en bröstoperation. Jag tänkte lyfta mina! Inget inlägg eftersom det inte riktigt känns som att jag vill ha något i och dessutom behöver jag inte, vill ha mindre bröst än nu (har 75 D nu men 70 B-C sedan som smalare) och viktigast för mig är att brösten sitter där jag vill att de ska sitt. Haha!!Jag kommer vänta ca ett år innan min op för jag vill normalisera vikten och låna huden anpassa sig.
LYCKA till nu och detta fixar du!!!!!!!!

Svara
Di 23 maj, 2009 - 08:36

Tjingeling!!
Inte nog med att du har en fantastiskt snygg blogg (både designmässigt och funktionellt), inspirerade viktresor och spännande recept – så har du alltid intressanta och varierade inlägg. Inte konstigt att bloggen är beroende framkallande 😉
Jag måste säga att den här frågan har jag också ställt mig många gånger och den kanske man borde ta sig en rejäl funderare på för om man hade svaret klart kanske det faktiskt skulle kunna vara lättare att hålla en stabilare målvikt. Jag är ju som många, klarar av att gå ned i vikt, men klarar inte att hålla den senare. Jag har ju gett mig attans på att det här är min sista viktresa, då jag blir 40 i sommar och det känns som jag måste sluta behandla kroppen på detta sätt med denna ständiga viktpendling. Jag ska nog ta och göra ett litet målviktsschema för min egen del som jag får ta och sätta upp synligt på ett kylskåp eller något – innehållande lite ”förhållningresgler” för framtiden. Jag vet ju att det är svårt mentalt att både se och uppleva hur man förändras och faktiskt ÄR smal (när man nu är det) och för min del har jag nog alltid så fort jag nått målvikten släppt alldeles för mycket på kontrollen och som någon skrev 2 kg blir snart 5 kg osv sen är fläsket tillbaka..
Vill med målvikten helt enkelt känna mig bekväm med mig själv för det leder ju till olika förutsättningar åt alla håll och kanter, sen vill jag verkligen orka med i barnens tempo.
Förresten så blev ju jag också nyfiken på vågen du hade i det senare inlägget jag – & vågar hahahah !!!
Kram på dig tjejen!!//Di*

Svara
Betania 23 maj, 2009 - 08:27

Jag är inte riktigt på samma plats som alla ni andra som skriver här. Men jag svarar ändå, för att inspirera till att ta itu med andra saker än bara det konkreta, dvs vikten.
Jag har hoppat upp och ner i vikt i hela mitt vuxna liv. Jag är lång, bredaxlad och bredhöftad och har varit åt den mulliga sidan sedan jag kom i puberteten. Aldrig har jag varit nöjd, aldrig har jag sett på mig själv med blida ögon. Jag har lyckats gå ner i vikt vid flera tillfällen men eftersom jag inte varit nöjd med mig själv efter viktminskningen så har jag sakta men säkert (och ibland väldigt snabbt och säkert) gått upp i vikt. Jag har sett på mig själv med avsky oavsett vad vågen har visat för siffror.
Jag gick inte upp så mycket i vikt när jag var gravid men det var väldigt svårt att bli av med kilona. Och när jag närmade mig före-graviditets-vikten och mätte mig runt magen och insåg att mitt midjemått var betydligt större än innan (vid samma vikt) rasade jag totalt och sket i allt. Till slut tog jag mig samman och kom ner till samma vikt som innan jag blev gravid men hela tiden fanns där tanken ”jag borde gå ner i vikt, när folk ser mig ser de en mullig tjej som inte borde äta si och så, en person med dålig karaktär, tjock mage, feta lår” osv osv.
Det ledde till att jag försökte späka mig vissa dagar, i kortare perioder funkade det att tex räkna points. Sen tog känslorna över och jag överåt. Med besked. Ett destruktivt beteende som fick mig att må väldigt dåligt.
Jag insåg att jag måste ta itu med helt andra saker än viktminskning för jag VET hur man ska äta för att gå ner och hålla sin vikt men jag gör det inte. Jag läste om stahremetoden (se http://www.lisbethstahre.se) och har gått webkursen nu under våren. Det har varit oerhört tufft men vilken belöning som väntar! Större självkänsla, identifierat de mönster som gör att jag överäter, jag har tagit tag i flera delar av mitt liv som jag inte var nöjd med. Många pusselbitar som gjort mig till en gladare, nöjdare, lyckligare person. Självklart inte alltid, jag är människa, men jag mår oerhört mycket bättre nu än innan.
Det har lett till att jag har tagit ett beslut för mig själv: Ingen mer viktminskning. Inget mer kritiskt betraktande av min kropp. Inte späka för att se överäta.
Jag är fortfarande mullig och det kommer jag förbli (ca 80 kg, 175 cm) men provocerande nog ser jag på mig själv och tycker jag är fin. Jag ”klär inte bort” övervikten, men jag klär mig efter min kropp och jag är snygg! Jag har funnit en balans som fungerar för det mesta: äter lite striktare under vardagarna och sen ganska fritt på helgen. Då håller jag vikten. För att gå ner i vikt skulle jag behöva dra ner väldigt mycket på allt, alltid och jag har helt enkelt gjort valet att njuta av olika saker och acceptera att jag inte är smal. Det betyder inte att jag inte är fin! För första gången i mitt liv är maten inget ångestladdat för mig och det gör att jag äter sundare bara därför. Jag har börjat motionera och jag gör det för att jag mår bra, inte för att gå ner i vikt. Jag känner mig lättare och finare än någonsin innan trots att jag inte gått ner i vikt.
Jag är intresserad av det här med low carb och de små tester jag gjort visar att jag verkligen kan äta gott och bli mätt och få kontroll över sötsug och annat. Men jag siktar inte på viktminskning. Jag vill ha en hälsosam livsstil med sund mat och motion som en del av livet. En frisk kropp, mer ork och energi, bättre rustad mot sjukdomar och jobbstress. Självklart är inte alla dagar toppen men skillnaden mot förr är stor. När jag trillar dit har jag verktyg att ta till, tack vare stahremetoden, för att analysera orsaken och se till att jag inte hamnar där igen.
Detta blev ett långt inlägg men om någon läser det vill jag bara uppmana till att tänka på det inre också. Självkänslan kommer inte komma automatiskt med viktminskningen, det är en färskvara som man måste arbeta med ständigt. Jag tycker ni alla är jätteduktiga som viktminskar och klarar det så bra men för att hålla vikten måste ni göra nåt annat också, så att det inte blir som de andra gångerna när en del av er gått upp i vikt igen – trots att ni vet hur ni ska äta. Vill man gå ner i vikt ska man självklart satsa på det men det är inte fel att nöja sig med en högre målvikt heller, om du mår bra av det.
Lycka till, allihop! Jag tänker fortsätta läsa här och bli inspirerad till det sunda levernet (och testa alla smarriga recept, såklart!)
B

Svara
Åse 23 maj, 2009 - 10:23

Vad härligt att höra att du kommit en bra bit på vägen med dig själv!!!
Klart att du är fin som du är!!! VAD man väger är ju inte viktigt (så länge man faktiskt har en hälsosam vikt, fetma är ALDRIG nyttigt hur mkt man än tycker om och accepterar sig själv) utan känslan som kommer MED vikten.
Orsaken till övervikt är ju så olika, för en del ligger det mkt mkt bakom kilona och för andra som mig själv så handlar det ”bara” om ett obetänksamt sätt att äta. För mig har maten aldrig hört ihop med känslor, jag har aldrig straffat/belönat mig med mat. För mig har mina viktökningar handlat om att jag har svårt att hantera kolhydrater, det föder ett oerhört sug som är svårt att äta och sedan så beror det på att jag tänkt ”allt eller inget” – det är något jag ständigt får arbeta på och tror att jag kommit en bra bit på vägen!
Tack för dina reflektioner!

Svara
isabeli 23 maj, 2009 - 07:59

Det jag tänker på mest är att det kommer bli lättare att klä sig, att vara snygg i olika kläder.. Nu handlar det ju enbart om att klä bort övervikten, vilket ju inte går, så kläder är en stor ångestkälla för mig. Men även om det låter ytligt att fokusera på att ”bli snygg igen” så har det ju i grunden med djupare saker att göra. Som överviktig saknar jag självförtroende och har inte alls lika mycket energi, både mentalt och fysiskt. Jag tror helt ärligt att jag kommer vara en annan person när jag blir smal, lite skrämmande kanske, men just nu känner jag att övervikten liksom ligger och stör hela tiden. Det är svårt att vara glad och positiv, sugen på att hitta på saker osv.. Usch, det låter helt hemskt men så är det! Så när jag är normalviktig (som jag var hela livet innan barnen kom) så kommer jag ha mycket mer energi och må bättre.

Svara
Åse 23 maj, 2009 - 10:24

Det ÄR så för jag känner igen dina tankar!!!!

Svara
1 2 3

Älskar era kommentarer - TACK! ♥️

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.