Min kostomläggning till LCHF

22 april, 2013

Jag fick en fråga i dag som jag tänkte besvara.

Jag har en fråga som inte har något med din sallad att göra (även om den ser mumsig ut). Jag tycker det är jättekul att alla dina gamla inlägg från viktväktartiden finns med i bloggen, för just det där kalori- och pointsräknartänket är så välbekant för många av oss och det är spännande att se kontrasterna mellan då och nu i bloggen. När började du fundera över om LCHF kunde vara något för dig? Jag menar, det måste ju varit en rejäl omställning i huvudet att gå från fettskräck a la VV till LCHF? Skulle vara roligt att kunna leta upp och läsa om den tiden i din blogg. 🙂

Ja, först och främst så besvarar den frågan lite varför jag vägrar ha energiberäkningar med i recepten. Jag gör det ibland – när det är recept jag vet att jag annars kommer få flera frågor om hur många kolhydrater etc det är i. Men jag är övertygad om att kalori och kolhydraträkning enbart är för de som inte har kroppskännedom och det är förståeligt, det hade inte jag heller – men den dagen jag vågade släppa den kontrollen, då höll jag min nya vikt och detta är även efter LCHF. Men vi är alla olika, respekterar det!
Sedan ska jag även säga, att jag aldrig var fettskrämd, inte ens på VV – men jag var hysteriskt kontrollerande och det innebär att fett var det som kostade mest därför undvek jag det. Men jag har aldrig trott att man blir fet av fett.
Allt började egentligen december 2004. Jag viktväktade och ville ner 7 kilo till mitt bröllop i mars 2005. Jag hade en god vän som var PT och fitnesstävlande och frågade därför honom hur jag skulle göra, för jag hade hamnat på en platå och jag ville skynda på viktminskningen. Han sa: ”Dra ner på kolhydraterna” och det gjorde jag. Och som alltid så går jag alltid all in och det innebar att jag köpte Ola Lauritzons ”Gi metoden” och satte igång med det som idag kallas LCHF. man skulle äta max 20 gram kolhydrater de första fyra veckorna men jag dubblade och körde 8 veckor 😉
Jag var väldigt strikt och var väldigt energilös och orkade knappt cykla och i dag vet jag att det var omställningsbesvär! Den energilösheten har aldrig återkommit inte ens efter flera års uppehåll!
Jag gick ner bra i vikt, åt 1400 kalorier och 20 gram kolhydrater och gick ner i snitt 0,8 kilo i veckan (ja ni hör ju kontrollfreaket) och började på 63 kilo och målet var 56. (suprise)
Lagom till bröllopet 12 mars 2005 vägde jag 55,7 kilo.
ase_brollop
CF012243
 
Men jag saknade att ”äta lite av allt” och gick tillbaka till att varva viktväktarna med verätning och jag gick ju givetvis upp igen.
Så där höll det på. Efter ytterligare två barn med uåågång på +25 kilo så satte jag ner foten och tänkte, nu är det nog! Nu måste jag sluta banta! Banta var jag en fena på men att hålla vikten lyckades jag aldrig. Så i november 2008 började jag med Viktväktarna men drog ner på kolhydraterna och from februari 2009 så gick jag över till lågkolhydratkost, då hade jag ca 12 kilo att gå ner.
Mitt första halvår på lågkolhydratkost/LCHF var kontrollerad. Jag fortsatte räkna points fast åt LCHF och jag ville sååååå sluta.
Juni 2011 var ett kvitto på att jag egentligen kunde äta kontrollerat utan räknande. Då var vi på Mallorca i 2 veckor och jag åt lågkolhydratkost hela resan. Vin och god mat, all inklusive men jag stod prick stilla när jag kom hem (ja jag vägde mig 4 på morgonen, när jag kom hem!)
Jag var dessutom så mycket mer mätt och sugen på sött.
De följande två åren pendlade jag en del i vikt (+-5), anledningen till det var absolut att jag tyvärr aldrig kommer bli kvitt mitt belöningsätande.
I dag vet jag vad jag triggas av och det gäller inte bara livsmedel utan jag har fått arbeta mycket med mig själv, helt enkelt öva min hjärna att söka belöning i annat än mat. Jag lever ett aktivare liv idag, är mer upptagen och det ger mig belöning (är absolut en dopaminjunkie) och jag behöver inte belöna mig med mat.
Men, något som varit till stor hjälp för mig rent matmässigt är som ni vet, dra ner på grädde/creme fraîche men även att äta lååååångsamt och att jag insett att jag och min man omöjligt kan äta lika mycket så jag lägger inte upp lika mycket till mig som till honom! Jag har fått öva upp mina hungers och mättnadshormoner och idag fungerar de ypperligt. Jag blir mätt och nöjd så mycket fortare i dag än förr. I dag lägger jag upp mindre mat till mig själv för jag vet att jag inte orkar mer!
Jag gör ibland snedsteg som jag tycker är onödiga, men jag straffar mig aldrig efterråt som jag gjorde förr. Varje dag har nya möjligheter att kunna må bra!
Förr var jag oerhört kontrollerande, åt jag något utanför min kontroll så var ”allt förstört” och även dagen, så är det absolut inte längre.
I dag räknar jag ingenting, jag väger mig knappt – varför skulle jag? Det är min tur att må bra utan ångest!
För mig finns det inget alternativ än lågkolhydratkost, för mig är ”varierat” att äta varierat av mängder av grönsaker (även rotfrukter), kött, fågel, fisk, skaldjur och ägg. Spannmål ger mig ingenting mer än sug och hunger. Frukt är naturlig mat och det äter jag i mat, inte som mellanmål. Bär äter jag oftare.
Ibland äter jag annat, när det inte är vardag och då njuter jag med gott samvete!
♥ till er!!

Print Friendly, PDF & Email

42 kommentarer
0

Du kanske också gillar

42 kommentarer

Bibbi 28 april, 2013 - 20:28

Hej tack för att du delar med dig av allt ifrån dina egna erfarenheter,dina härliga recept och fina foton. Jag hamnade in på Lchf efter att av en slump hört Katarina Z s ljudbok i bilen när jag zappade på Storytel. 1 sep gick jag på lchf och nu har jag gått ner 10 kg (målvikt!) jag fick på köpet löst mina magproblem. Jag har tarmfickor som av och till gett väldiga besvär. Doktorn på vårdcentralen sa stt det fick jag leva med. Jag har haft ont i magen tre gånger – samtliga nr jag fuskat med gluten. Jag läser din blogg varje dag. Med målvikt tycker jag det är kul med dina klädtips mm. Tack!

Svara
Åse 28 april, 2013 - 21:19

Härligt Bibbi!!! Vad glad jag blir!! =) Stort grattis!!

Svara
johanna 25 april, 2013 - 11:13

Så du rekommenderar att jag inte borde unna mig vanlig mat (alltså tllbehör som pot, pasta etc)?
Borde jag va strikt hela vägen ?
Jag äter yogurt+ din musli till frukost och jag läste på din sida att det kanske jag borde byta ut till äggfrukost?
Johanna

Svara
johanna 25 april, 2013 - 08:36

Hej Åse!
Jag har nu bestämt mig för att verkligen försöka detta med lchf. Jag körde en period för nåt år sedan och gick ner litegrann.
Nu har jag kört i ca 5-6 veckor. Flrsta två veckorna gick jag ner 2 kg men sen dess händer inget mer.
Jag tillåter mig att äta vanlig mat på lördagar, kan det vara det som stör alltihop? Jag joggar 3 ggr i veckan 3 km ca.
Jag tycker att det borde märkas….?
Vad gör jag för fel?
Det är ju detta som gör att jag inte orkar hålla ut…suck!

Svara
Åse 25 april, 2013 - 10:46

Hej! LCHF är inte som andra ”dieter” där man kan blanda in kolhydrater då och då under viktminskningen. LCHF är en hormonell kost som bygger på att insulinnivåerna är låga (och glukagonet högt) Många går inte ner något alls de första månaderna! Men för att få en optimal viktminskning så är det viktigt att förstå att LCHF inte är en metod utan en livsstil som oftast genererar viktminskning.

Svara
Agnes 24 april, 2013 - 13:55

Så himla vackra bröllopsbilder! Intressant också att läsa hur du resonerar kring mat, själv vill jag ej köra LCHF på grund av det farliga fettet. Många av mina vänner som äter LCHF tror inte på att det finns farligt fett. Det skulle vara väldigt intressant att höra hur du som förespråkare tänker kring det!

Svara
Åse 25 april, 2013 - 10:48

Det finns bara ett farligt fett och det är transfett! Det som finns i processad mat tex. Naturligt mättat fett finns det ingen som helst forskning eller studier på som visar! http://www.dagensmedicin.se/debatt/livsmedelsverket-bor-omedelbart-sluta-med-kostrad-till-allmanheten/

Svara
Mia 24 april, 2013 - 11:37

Alltså du är så fantastisk och klok! Att läsa ovanstående ger mig så himla mycket! Jag har konstaterat att jag verkligen är en belöningsätare! Men även känsloätare, eller om jag har tråkigt! Mycket har jag konstaterat detta med hjälp av min pojkvän som varit väldigt ärlig mot mig och hjälpt mig att konstatera detta! Och att göra det och äta lchf är det bästa jag gjort, dels vet jag om hur jag är (ja, delvis, ibland blir man inte klok på sig själv;) dels precis som du skrivet så har jag inte lika stort behov eller triggas av att ”känsloäta” lika mkt med lchf! Jag är så otroligt nöjd med det och gör framsteg varje dag! Framförallt att konstatera det har varit så skönt som en befrielse, då kan man lättare jobba med det och förstå sig själv! Jag är mycket mindre allt eller inget människa idag, dock får jag jobba med det här att njuta och inte ”straffa” mig själv för det efteråt! Dessutom försöker jag jobba med det du skrivet ovan, det vill säga ha ett rikt liv! Glädje och god mat inspirerar du verkligen med, älskar din fantastiska feel good känsla du alltid lyckas förmedla vi bloggen! Vad skulle vi gjort utan dig?! Önskar er en uuinderbar resa nu! Stor kram =)

Svara
Septemberflikka 23 april, 2013 - 18:18

Tack för att du delar med dig. Själv har jag bantat i mer än halva mitt liv och har nu ätit LCHF i 2 år. Gick ner mkt i början men har tyvärr ökat igen och är nu på strikt LCHF igen. ar haft ätstörningar för många år sen och jag är fortfarande en allt eller inget-person när det kommer till mat. Jag måste tyvärr sätta förbud på saker fortfarande. Äter jag godis, då äter jag en hel påse. Däremot är det lättare att helt avsäga mig det. Jag försöker att inte belöna mig med mat men det är svårt att ställa om hjärnan. Jag har alltid tröstätit eller ”unnat” mig när jag varit ”duktig”. Hur gjorde du när din hjärna vill ha belöning? Jag är också aktiv men man kan heller inte träna hela tiden för att inget äta (där har jag också varit i mina tonår). Tycker det är så svårt att hitta en vettig balans.
kram

Svara
Åse 23 april, 2013 - 20:10

Det är så svårt att svara på, det har varit mkt trixande och så. Men jag har tagit bort det mesta i vardagen som triggar och på något sätt klarar jag (oftast) ”det extra” utan att tänka ”allt”
När det gäller belöningsätandet så måste jag medvetet tänka kring detta, det kommer inte automatiskt men eftersom jag idag blir mer mätt och mindre sugen kring mat så hjälper det mkt. Lycka till! Jag vet hur svårt det kan vara.

Svara
Malin 23 april, 2013 - 13:21

Tack för du berättar! 🙂 Så inspirerande! Har haft lite svårt med motivationen och MOTIONEN, knä som strular och nu väntar ny op…. 🙁 Men, även om jag inte nu längre aktivt kommenterat dina underbart goda recept, så smyger jag dagligen runt på din fina blogg!! Har gått upp lite i vikt, men, känns så skönt att inte ha ”tappat kontrollen” helt. Och det är tack vara din blogg! Gillar den starkt!! 🙂

Svara
Malin T 23 april, 2013 - 13:17

Tack för att du delar med dig Åse! Har själv varit på lågkolhydratkost sedan i höstas och gått ner 6 av 8 önskade kilon och detta utan att det kännts som en stor ansträgning. Så glad att jag hittat din blogg då jag hela tiden lär mig nya saker och kommer till nya insikter. Tack vare dig har jag förstått att även jag triggas ordetligt av grädde och ser nu detta som lite lyxigt och något jag äter ibland samtidigt som jag är uppmärksam på effekten det har på mitt sug. Den viktigaste insikten jag tar med från din blogg är nog ändå att allt inte behöver vara ”förstört” bara för att jag en gång äter lite för liberalt (även om det finns grader i helvetet med ;-)). Nästa dag och redan nästa mål är ju en ny chans att göra ett bättre val!
Har nu kommit till ett läge när jag inte ser det som ett alternativ att gå tillbaka till ”vanlig” mat med mängder av ris, pasta och potatis. Varför skulle jag det?! Det här är ju både godare och hälsosammare!

Svara
Carin 23 april, 2013 - 12:29

Tack kära söta du för att du publicerade detta, och visade att även din resa har varit över flera år. Du har gett mig förnyad motivation efter en ”dålig” månad (allt eller inget tänkande..ja just det). Kram på dig.

Svara
Peter 23 april, 2013 - 11:28

Hmmm… Frågan ser ut att vara rosa text på rosa bakgrund… Omöjlig att se om man inte kopierar och klistrar in texten i nåt annat program…

Svara
Kristina 23 april, 2013 - 11:18

Härligt, när jag fått min lilla och har tagit det lugnt ett tag så ska jag så sakta starta med LCHF igen 🙂

Svara
Elin 23 april, 2013 - 10:55

Tack fina Åse för att du strösslar nätet med din härliga energi och kloka ord! Man blir alltid på gott humör när man tittar in hos dej! Vackra bilder och goda recept är bara ett + i kanten! 😉 hoppas du får en härlig resa till Palma! Kram

Svara
Åse 23 april, 2013 - 11:06

Tack snaälla!! Stor kram!!

Svara
Eva Höselius 23 april, 2013 - 10:45

Underbar läsning och bra inspiritation <3
Tack snälla du !

Svara
Petra Nymans Dagbok 23 april, 2013 - 10:22

Tack för att du bjuder på dig själv på ett så öppet sätt! Dina maträtter o fina bilder i bloggen är fantastiska! Nu ska jag åka o köpa din bok! Ska bli spännande testa recepten! Kram o ha en härlig tisdag! Idag är det Zumba som gäller i motionsväg för min del! /Petra

Svara
Åse 23 april, 2013 - 10:30

Tack för att du ger feedback! Stor kram!!

Svara
pilotfrun 23 april, 2013 - 10:14

Sötnosar!!!! Vilka fina bilder:) Ha en riktigt fin dag! Här fortsätter evigheeeeeeetsjobbet med packande och allt. Boka resa! NU!!!!! Vi vill se er snart!
Puss & Kram

Svara
Åse 24 april, 2013 - 06:01

Åh förståååååår! Du måste uppdatera mig med hur det går!! Jaaaa vi vill absolut komma till er!! ❤❤❤ kramar till er alla!!

Svara
Jenny Åberg 23 april, 2013 - 10:11

Tack för inlägget! Du skrev för en tid sedan att du inte längre räknar eller är så fokuserad på vad du äter längre. Det blev en väckarklocka för mig. Jag har varit alltför fokuserad på vikten och maten och pendlat upp och ner i vikt. Nu försöker jag hitta en väg som är hållbar för mig. Tack för inspirationen!

Svara
Alexandra 23 april, 2013 - 09:46

Jag gillar din sunda inställning till det hela! Att det inte måste vara svart eller vitt – man måste helt enkelt hitta sin egen balans! 🙂
Tack för ett bra och inspirerande inlägg!

Svara
Alexandra 23 april, 2013 - 08:57

Blir tokinspirerad av dig:) Äter själv enligt LCHF sen 2 månader tillbaka. Har tappat 4, 5 kg och är i mål om 1 ynka kg:) Sambon har gått ner 14 kg sen dec 2012. Kommer fortsätta denna livsstil även efter att jag nått mitt mål. Mår så otroligt bra. Känner mig äntligen pigg och full av enegi:) Tack för din fina blogg och all hjälp och inspo du givit mig:) kram A

Svara
Åse 23 april, 2013 - 09:02

Fantastiskt!! Grattis!! =)

Svara
Marie Svärd 23 april, 2013 - 08:30

Tack för din berättelse, känns som att du skrivit om mina upplevelser också. Har snart varit på denna kost i ett år. Brottas inte med mig själv längre utan mer med andra människors inställning och kommentarer om min ”diet”. Det upplever jag som det mest kämpiga nu. ”Varför, hur länge ska du hålla på ”osv. Jag mår bra!
Kram Marie

Svara
Åse 23 april, 2013 - 09:03

ja man måste varit inne i bantarsvängen själv för att förstå det lugn som infinner sig med LCHF =) Härligt att höra! GRATTIS!

Svara
Anna - AnnaSkriverOmLivet 23 april, 2013 - 08:29

Tack för att du delar med dig. Jag är gammal viktväktare och som efter att ha fött tre barn liksom har bantat sönder min kropp. Nu ligger jag i ett mellanting mellan VV och lågkolhydrat men det är en ständig kamp och jag är trött på det. Jag vill ha ett normalt förhållande till mat! Att ta steget mot lchf skrämmer mig för jag litar inte ännu på min kropp… Jag vill gå ned 5 kilo till (har gått ned 13 kilo på ett år) men det har tagit stopp. Jag ska definitivt köpa din bok och se om jag kan få tillbaka motivationen!

Svara
Åse 23 april, 2013 - 09:03

Våga lita på din kropp och våga lossa på kontrollen, det är så mycket värt det! Stor kram!!

Svara
Caroline - mamma till Anton 23 april, 2013 - 08:23

Hej Åse!
Oj så insiprerande att läsa! Och vilka fina bröllopsbilder, så vackra ni är 🙂
Kram Caroline

Svara
Åse 23 april, 2013 - 09:03

Tack Caroline! =)

Svara
al68 23 april, 2013 - 08:10

Kloka Åse, alltid lika intressant att läsa. Kram till dig, ha en underbar resa till Mallis

Svara
Helen 23 april, 2013 - 08:09

Vad klokt du resonerar!

Svara
Petra 23 april, 2013 - 07:34

Verkligen inspirerande att läsa din historia, tack! Jag kämpar med belöningsätning och ”allt eller inget” , har kommit en bit på väg men har en del kvar så tack för att du delar med dig.

Svara
Annamaria 23 april, 2013 - 07:34

Hej Åsa Tack för en underbar. blogg. Din bröllopsklänning var super snygg. var har du köpt den?
Annamaria

Svara
Åse 23 april, 2013 - 07:38

Den är köpt i USA 😉

Svara
Sessan 23 april, 2013 - 07:33

Känner igen mig i allt,detta pointsräknande har inte varit bra för mig,är alltid ledsen på mig själv om jag ”syndat”,vilket gör att maten blir ett hot och det är inte bra för kropp och knopp.
Men har nu börjat försiktigt med LCHF,men känner fortfarande ångest när fett och grädde är tillåtet,bröd,pasta,ris har jag slutat med och det gillar magen.
Däremot slinker det ner 1 potatis då och då för jag älskar rotfrukter av alla de slag.
Din blogg är så inspirerande,vackra bilder på mat,kläder och smycken,kan inte bli bättre,tack!

Svara
Åse 23 april, 2013 - 09:06

jag tror på dig! Det går att få ett sunt förhållningssätt till mat men det akn ta tid och det kan krävas mkt trixande. Stor kram!

Svara
Laila 23 april, 2013 - 07:03

Tack för att du delar din historia med oss! Började med LCHF för 3 månader sen, har varit ganska strikt hela tiden (räknat kolisar och kalorier) och gått ner en del. I helgen ”trillade jag dit” och åt massor som jag inte borde. Insåg då att jag alltid kommer få kämpa med mitt överätande och min benägenhet att belöna/bestraffa mig själv. Nu tar jag nya tag och ska försöka inte va så sträng och dömande mot mig själv utan bara fortsätta på den fina väg jag börjat gå, för jag känner verkligen att jag mår bra av lågkalorikost.
Tack för din fina blogg med all inspiration både när det gäller inredning, kläder och kost!

Svara
Pernilla 23 april, 2013 - 06:23

Tummen upp Åse och vilken inspirerande resa du har gjort. Den där fetträdslan från VV tiden är svår att bli kvitt. Men kan du så varför inte jag 😉

Svara
Erica 22 april, 2013 - 22:49

Vilket inspirerande inlägg! Vad skönt det ska vara att slippa känna sig så kontrollerad. Jag har inte den bakgrunden skälv men jag lär mig ändå av historier som din, för alla kan vi ha komplicerade förhållande till mat. Bra jobbat!

Svara

Lämna en kommentar